Djurgården - Jönköpings Södra1 - 0
Djurgården – Jönköping 1-0: Vidare utan att vara något vidare
Ett Djurgården, som i princip redan var klart för avancemang, tog emot Jönköpings Södra i den sista gruppspelsmatchen i Svenska Cupen och vann med 1-0 efter en delikat frispark signerad Kevin Walker.
Första halvlek – Ett makalöst sömnpiller
Det finns visa matcher och vissa tillfällen som du aldrig någonsin skulle vilja använda som säljargument till en icke-invigd för att förklara fotbollens, allsvenskans eller Djurgårdens storhet med. Den första halvleken mellan Djurgården och Jönköping kvalar definitivt in högt på den listan. Kanske spelade det in att man i stort sett redan var klara. Åtminstone kan vi väl komma överens om det för nu, ty det som utspelades på planen under de första 45 minuterna var inget som någon sannolikt vill behöva uppleva igen under året. Och med det sagt så lämnar vi därmed första halvleken därhän och pratar helt enkelt inte om den igen.
Andra halvlek – Du kommer långt med att försöka
I den andra halvleken visar Djurgården att man faktiskt är här för att spela lite fotboll. Tempot skruvas upp, löpningarna blir både fler och längre och återerövringsförsöken mer beslutsamma. Jönköping, utan ett dyft att spela för, verkar dock ha satt en ära i att få 0-0 och försvarar sig frustrerande kompakt mot ett Djurgårdslag som har förtvivlat svårt att hitta igenom med sina kombinationsförsök. Visst har man mycket boll, visst är tanken ofta god. Men alldeles för ofta slutar det massiva bollinnehavet med att det rullas tillbaka på ytterback eller mittback igen och börjas om. Får man tillåtelse att spela mot ett mål i nästan en hel halvlek kommer det dock såklart att bli några chanser. Och blir det chanser följer ofta även hörnor och frisparkar på det. Det har pratats mycket om tappet av Kims vänsterfot. Men efter DEN frisparken i den 85 minuten kommer det nog, åtminstone den närmaste tiden, pratas betydligt mer om Kevin Walkers högerfot. För herregud vilken kanon han dunkar in. 1-0 på tavlan, applåder på läktarna, rättvisa på planen och hemmamatch i kvartsfinalen.
Spelarprestationer
Lillebror Augustinsson ser, återigen, riktigt bra ut. Har en väldigt fin vänsterfot och besitter en spelintelligens som inte alltid syntes hos Elliot Käck. Kevin Walker gör som vanligt en gedigen insats, även om frisparken givetvis lyfter intrycket, medan kollega Karlström ser betydligt mer frustrerad ut och får inte mycket att stämma. Gunnar är som vanligt en klippa, men det syns verkligen vilken extra dimension vi får när Beijmo kommer in. Haris är återigen Haris och Kerim är Kerim, medan Kozica får mig att sakna Othman samtidigt som Ring under sin korta tid ändå mattade den saknaden något. Tino blir jag fortsatt inte klok på. Han HAR så mycket bra i sig. Men briljanta sekvenser byts alldeles för ofta ut mot slarv och en pockande känsla av att det aldrig kommer finnas någon slutprodukt i den mannen. Badji däremot, där är det nästan bara slutprodukt. Men tyvärr inte mycket annat. En murbräcka med noll spelförståelse, som sannolikt får fortsätta att agera ”super-sub” till dess att han lär sig löpvägar och värderingar. Jonas och Une finns det väl inte annat att säga om än att de är fruktansvärt stabila, och att vi ska vara glada så länge vi får se dem ihop.
