Djurgården - Malmö FF7 - 5
Djurgården till semifinal efter straffvinst mot Malmö
Djurgården tog emot Malmö på Tele2 Arena under föreningens 132:a årsdag. Matchen bjöd på stor irritation, dubbla sena kvitteringar från hemmalaget och straffar som grädde på moset. Djurgården stod kanske inte för sin starkaste insats, men lyckades onekligen ta sig tillbaka till fjolårets form - i alla fall vad gäller vändningar.
Inför dagens kvartsfinal i Svenska Cupen fanns det gott om snackisar i både Djurgårdens och Malmös läger. Gästerna från Skåne har visserligen vunnit samtliga tävlingsmatcher i år, men sett till motståndet var det väntat och resultaten har inte varit något att skriva hem om. Den nytillträdda tränaren, Henrik Rydström, stod nu inför sitt första riktiga test i MFF - och behövde ta sig vidare för att skåningarnas hopp om Europaspel i år skulle förbli intakt. Djurgården kommer, å sin sida, från ett mindre bra resultat i torsdagens ECL-match mot Lech Poznan.
Blåränderna såg länge ut att komma från Polen med ett ganska bra resultat i ryggen, bara för att få de sista minuterna av matchen spolierade av ett onödigt baklängesmål. Att Victor Edvardsen tog ett gult kort från bänken spädde på besvikelsen och frågan var hur sinneslaget bland DIF-spelarna såg ut inför dagens möte. Därtill ska nämnas att det inte bara var kvartsfinal för Djurgården idag, utan även föreningens 132:a årsdag.
Djurgården ställde upp med en intressant elva där såväl Jacob Bergström som Lucas Bergvall stod som startdebutanter. Jesper Löfgren ersatte Carlos Moros Gracia, som utgick skadad i Poznan-matchen, och Elias Andersson fanns åter med från start på vänsterbacksplatsen. Därtill var mittfältsankaret Rasmus Schüller tillbaka i startelvan efter avstängningen i Conference League. Tidigare nämnda Edvardsen förpassades, till Bergströms fördel, från den centrala platsen i anfallet till högerkanten där han ersatte Joel Asoro.
Högintensiv matchinledning
Matchen inleddes med en flera minuters lång intensiv period där båda lagen kom till mer eller mindre farliga lägen. Spelarna smällde på varandra friskt samtidigt som den så bekanta pyro-röken låg tätt över planen. Att det var ett svenskt stormöte på planen var således tydligt. I den tionde minuten skulle också intensiviteten ge utdelning, denna gång till gästernas fördel. Anders Christiansen kunde slå in returen på Isaac Kiese Thelins skott, efter att Andersson på DIF:s vänsterkant misslyckats med att förhindra ett inspel därifrån. Trots att även Djurgården hade varit på väg framåt i matchinledningen ska sägas att Malmö tydligt tog taktpinnen redan från början – särskilt sett till skapade lägen då de i ärlighetens namn hade kunnat ha gjort ett mål redan innan.
Perioden efter MFF:s ledningsmål karaktäriserades av att båda lagen lyckades täta till defensiven en aning, särskilt hemmalaget som inte såg särskilt stabila ut till en början. Djurgården lyckades vaska fram fler och bättre fasta situationer än tidigare, successivt verkade man jobba sig in i matchen allt mer. Piotr Johansson såg ut att ta den fina insatsen mot Poznan med sig in även i dagens match. Flera gånger om skapades mycket från högerkanten även om inläggen från laget överlag saknade rätt adress. Malmö pressades allt lägre ner i planen, trots DIF:s oskärpa, och redan dryga tjugo minuter in var det tydligt att skåningarna ville ödsla så mycket tid som möjligt.
Ihållande DIF-tryck, trots dålig skärpa
Skåningarna fortsatte att skapa sig fördelar från domaren, vilket kulminerade i att Christiansen till synes filmade sig till en mycket billig straff. Denna gång var däremot ingen större skada skedd, i alla fall sett till resultatet, då dansken sköt över ribban. Vad straffen däremot tveklöst bidrog till var hemmapublikens stora frustration, som redan innan hade börjat sprida sig efter flera ganska tveksamma domslut. Malmö lyckades etablera mer bollinnehav efter en lång period av blårandig dominans. Däremot kändes det inte lika farligt, som i matchinledningen, då skåningarna närmade sig offensivt straffområde.
DIF å sin sida tog sig allt närmare en kvittering då man kontinuerligt skapade avslutslägen, även efter att man tappat lite av bollinnehavet. Framåt slutet av halvleken dog trycket av en aning, Malmö rullade runt mycket i backlinjen och visade ingen större lust att utmana allt för mycket. Djurgården låg rätt i positionerna, även om man tappade bort de hala yttrarna Taha Ali och Sebastian Nanasi ett par gånger. Offensivt sett fick man utstå en rejäl press från MFF:arna, vilket man hanterade rätt väl då man trots det spelade sig fram till ett par intressanta lägen runt motståndarnas straffområde.
Totalt sett upplevdes stämningen på Tele2 som god, trots underläget och den tveksamma straffen. Troligen till stor del på grund av att hemmalaget lyckades bibehålla sitt tryck framåt, även om vissa individuella misstag knappast var till supportrarnas belåtenhet. Bland annat lyckades inte ens den eminenta lagkaptenen Magnus Eriksson pricka rätt med många långa bollar, samtidigt som Edvardsen misslyckades med att hålla fast bollen ett par gånger för mycket.
Hets och halvlägen
Efter halvtidsvilan byttes Gustav Wikheim ut mot Joel Asoro som tog plats till höger i anfallet, samtidigt som Edvardsen flyttades över till vänsterkanten. Redan i de första minuterna såg man tydligt att Asoro kunde bryta mönster på ett sätt som Djurgården saknat i den första halvleken. Den vindsnabbe yttern visade prov på att kunna ta sig förbi MFF:arna både centralt och längs sin kant, även om han inte lyckades hitta riktigt rätt i de inledande försöken att spela fram lagkamraterna till skottlägen.
Överlag såg även resten av stockholmarna ut att ha steppat upp anfallsspelet ytterligare under halvtidsvilan, vilket tydliggjordes av allt fler och farligare skapade lägen. Någonstans kändes det som att en kvittering hängde i luften, inte minst då Malmö flera gånger om anklagades av Djurgårdsspelare för hands i straffområdet.
Matchen präglades även fortsättningsvis av tuffa tacklingar, och några fula efterslängar. Bland annat skapade Malmös Hugo Larsson osämja på plan och läktaren genom att vägra ge bollen till Johansson då DIF fått en frispark. Dessutom tog skåningarnas Busanello ett gult kort efter en hockeyliknande tackling mot Asoro i samma vända. Någon minut senare skulle även Djurgården byta ut Bergström mot Oliver Berg, samtidigt som Bergvall (med en stark startdebut i ryggen) ersattes av Hampus Finndell. Hemmalaget verkade inte påverkas negativt av varken hetsen lagen emellan eller bytena. Lägena fortsatte att komma även om dessa ännu inte varit några chanser som ‘’ska’’ vara mål.
Välförtjänt kvittering
Ett av få riktigt bra lägen för Djurgårdens del kom efter att Asoro sprungit sig fri med Malmömålvakten efter knappa 70 minuters spel. Avslutet lämnade mer att önska, men det kändes viktigt för Djurgården att skapa sig mer högkvalitativa chanser. Innan den efterföljande hörnan byttes Eriksson ut mot Besard Sabovic, vilket inte heller verkade påverka det tryck som Djurgården kunnat upprätthålla under i stort sett hela den andra halvleken dittills. Djurgårdens passningar saknade dock rätt adress alldeles för ofta, även i den andra halvleken.
Malmö fortsatte att maska sig igenom matchen och så småningom skulle även lagets målvakt, Johan Dahlin, få ett gult kort av just den anledningen. Inkast, insparkar och frisparkar tog enormt mycket tid, och skåningarna spenderade mycket tid på marken efter upplevda smällar. I ärlighetens namn ska MFF:arna nog vara glada att de inte fick fler kort för diverse osportsliga tilltag. Istället skulle Asoro få en varning för en rejäl tryckare på en av MFF:s mittbackar, även Anton Tinnerholm och Edvardsen fick syna ostskivan i samma situation.
Efter att Djurgården tagit tillbaka bollen skulle så även kvitteringen komma. Malmöfostrade Johansson fick god tid på sig ute på högerkanten och kunde pricka Andersson framför MFF:s mål. Lagets andra skåning gjorde inga misstag utan satte foten på bollen med ett direkavslut längs marken till 1-1 i den 86:e minuten. Under perioden efter kvitteringen fick DIF tydlig medvind och kunde trycka ännu mer mot Malmö-målet, trots de många avblåsningar som drabbade hemmalaget. Bland annat kom Berg till ett mycket farligt läge, som ledde till ytterligare en straffsituation för Djurgården. Malmö låg väldigt lågt och kom i stort sett inte in på offensiv tredjedel en enda gång, samtidigt som hemmalaget tryckte på allt hårdare för ett ledningsmål.
Ledningsmål från ingenstans
Trots ytterligare målchanser för Djurgården skulle ordinarie matchtid sluta oavgjord, vilket såklart inte är optimalt för ett hemmalag som matchas dubbelt för närvarande. Med det sagt såg Djurgården ut att ha matchen under kontroll, Malmö kändes inför förlängningen slutkörda. Skåningarna förlitade sig på förstärkningar och maskning under i stort sett hela den andra halvleken, men förlängningar är ovissa av en anledning och de båda lagen upplevdes som spända. Huruvida Djurgården skulle klara av att upprätthålla sitt intensiva presspel från den andra halvleken kändes som en nyckel till det stundande slutresultatet.
Förlängningen inleddes med att Djurgården fortsatt såg ut att hålla skåningarna på sin halva av planen till största del, samtidigt som Blåränderna också fortsatte att skapa lägen i offensiv väg. Detta till trots skulle MFF visa sig kunna skapa oreda i DIF:s straffområde efter en tidig hörna, där Jacob Widell Zetterström till slut lyckades kasta sig över och kontrollera bollen. Ungefär samma matchbild höll i sig under den första halvan av förlängningen: Djurgården skapade tryck mot Malmö som i sin tur förlitade sig på kontringar och fasta situationer, samtidigt som intensiteten i båda lagen var märkbart lägre än tidigare. I den 104:e minuten skulle Andersson tvingas till byte efter att ha tagit en smäll mot huvudet i en duell med MFF:s, tillika f.d. djurgårdaren, Joseph Ceesay. Pierre Neurath Bengtsson ersatte målskytten som såg ordentligt omtumlad ut när han leddes av planen.
I förlängningens andra halva fortsatte Djurgården att visa upp vackra kombinationsspel, som inte sällan ledde till avslut. Det var uppenbart att hemmalaget kontrollerade matchen, men då intensiteten sjunkit framstod det som allt svårare att penetrera MFF:s låga fembackslinje. Då bortalaget inte verkade ha särskilt mycket ork kvar var det inte mycket som ledde till lägen mot Djurgårdens mål. När Malmö väl kom in i den offensiva tredjedelen upplevdes det blårandiga försvaret som stabilt då de lyckades undanstyra några farligheter. Detta till trots skulle en misslyckad tackling av inbytte Neurath Bengtsson ge Christiansen möjlighet att avsluta nära mål. Djurgårdsförsvaret hann inte blockera skottet som letade sig in under Widell Zetterström.
Djurgården hittade till slut effektiviteten
Fler mål skulle det däremot bli. Efter att både Malmö och Djurgården skapat ytor i offensiv zon, även om bara hemmalaget faktiskt tog sig fram till skottlägen, hamnade bollen hos Finndell i den 120:e minuten. Mittfältaren fick god tid på sig utanför offensivt straffområde och sköt ett ganska hårt skott rakt mot Dahlin som var på väg åt fel håll. Det svaga ingripandet från Malmös målvakt blev således Blårändernas räddning, 2-2 och straffar var snart ett faktum. I förberedelse inför detta byttes även Malmös Dahlin ut mot Ismael Diawara.
Marcus Danielson skulle slå den första straffen och gjorde inga misstag då han placerade bollen i mitten av målet. Kiese Thelins replik tog sedan i ribban, och dömdes bort av domaren sedan den slagit ner i närheten av mållinjen. Oliver Berg och Lasse Nielsen satte båda sina straffar i mål, vilket gjorde att ställningen var 2-1 inför Asoros försök. Den vindsnabbe yttern, som hade ställt till mycket förtret för Malmö sedan han byttes in, slog sin straff via Diawara in i mål. Christiansen rättade till sitt tidigare misstag genom att sätta sitt andra strafförsök för dagen, samtidigt som Löfgren lugnt placerade in sin straff därefter. Då Martin Olsson satte Malmös fjärde straff med ett distinkt lågt avslut var pressen på Besard Sabovic. Inhopparen satte sin straff högt över Diawara och Djurgården kunde fira årsdagen med en vinst över rivalerna från Skåne.
* * *
Hur är din syn på matchen? Kommentera gärna. men tänk på att hålla en god ton.