Djurgården - AIK1 - 2
Dubbla kallduschar när Djurgården förlorade derbyt
Söndagens Tvillingderby på Tele2 Arena blev kanske vad många djurgårdare befarat, eller åtminstone tvingats vänja sig vid. På förhand var det en fråga om skador och form, i efterhand något helt annat. Trots ett spelmässigt övertag och relativt tillknäppt försvar kunde Djurgården inte kriga sig till en derbyvinst. Här är Forum 1891:s tankar om matchen.
Precis som Eric var inne på, i rapporten inför matchen igår, skulle en utgående Marcus Danielsson komma att resultera i att Piotr Johansson klev in som mittback samtidigt som Haris Radetinac tog steget ner som högerback. Vid deras sida startade Jesper Löfgren och Elias Andersson, vilket i helhet får ses som ett klart försämrat försvar sett till hur det sett ut under säsongen hittills. Jacob Widell Zetterström startade, som väntat, i mål.
Mittfältstrion kom att bestå av Emmanuel Banda, Besard Sabovic och lagkapten Magnus Eriksson. Rasmus Schüller befann sig på bänken, men Kim Bergstrand bekräftade i en intervju med Discovery att han var på gränsen att ens vara redo för det. I anfallet startade Joel Asoro till höger, Gustav Wikheim till vänster, och Victor Edvardsen centralt. Djurgården har sällan ställt upp med ett så, på förhand, offensivt inriktat lag - även om Radetinac även tidigare har fått ställa upp på högerbacken.
AIK kom knappast in i matchen med någon enorm form i ryggen, inte heller någon betydande tabellposition. Djurgårdens form var mer komplex. Dubbla vinster i back-to-back-mötena med Gent vittnade å ena sidan åt ett starkt Djurgår’n. Å andra sidan kom Blåränderna in i matchen med två raka förluster i Allsvenskan och med tanke på skadesituationen i laget kändes det skakigt med tanke på derbyhistoriken.
Tidig kalldusch och vassa armbågar
I knappa tio minuter verkade duellerna ta störst plats, samtidigt som bollinnehavet växlade mellan de båda lagen. AIK fick lite fart i bollen, Djurgården bröt kontringsförsöket till inkast. Hux flux kastade Sebastian Larsson långt in i straffområdet till Mikael Lustig som skarvade vidare till John Guidetti. Den forne landslagsmannen nickade förbi Widell Zetterström i ett trångt läge, och den unge målvakten var på bollen utan att riktigt hinna reagera.
Det tog alltså bara tio minuter innan alla djurgårdares mardrömsscenario skulle börja besannas. Den omedelbara reaktionen på målet från Djurgårdens sida var lite mer avvaktande. Man började så småningom börja arbeta sig tillbaka in i matchen, varpå AIK svarade med till synes konstanta tjuvnyp och den där klassiska ‘’Gnaget i derbyn-’’ inställningen. Blåränderna har kanske inte besegrat de där derbyspökena helt och hållet, men idag gick man för det. Precis som tidigare gav man intryck av att det här nog skulle lösa sig. DIF uppträdde som vanligt beslutsamt, men saknade hela tiden den effektivitet som behövs och som man visat i europaspelet.
AIK var kanske inte ensamma om att bringa den fysiska sortens derbykänsla till matchen, Löfgren hade bland annat tagit ett gult kort redan i den femte minuten. AIK:s aggressivitet visade sig kanske främst genom sina gula kort på Sebastian Larsson och Erick Otieno. Trots att AIK backade hem allt mer efter det tidiga målet var de inte helt ofarliga, Nicolas Stefanelli borde till exempel sannolikt ha utmanat Widell Zetterström mer än han gjorde efter runt en halvtimme spelad.
Blåränderna tryckte på
Djurgården skapade framåt slutfasen av den första halvleken allt mer fasta situationer i bra lägen. Man hittade en hel del farliga ytor i och runt boxen, där Löfgren nog kom allra närmast att stänka in en kvittering med tio minuter kvar. Dessvärre stod AIK:s Larsson för en fin försvarsinsats då han lyckades nicka bort skottet. Asoro borde kanske ha fått en straff med sig under den första halvleken, då samme Larsson sträckt ut benet för honom. Offensivt sett fortsatte Djurgården att etablera spel i offensiv tredjedel under resterande delen av halvleken.
AIK försvarade sig i första, andra och tredje hand även om de under resterande delen av halvleken lyckades vaska fram fler fasta situationer, utan att det för den sakens skull blev riktigt farligt. Djurgårdens nykomponerade försvar såg inte alltid helt fantastiskt ut, men man klarade uppgiften med bara en tydligt missad situation i den första halvleken. Statistiskt sett såg det väldigt jämnt ut, även om AIK spelat mer effektiv och Djurgården tagit sig in i offensiv tredjedel oftare - vilket innebar fler lägen överlag.
Början av den andra halvleken präglades av att Djurgården tog initiativet, bland annat genom Sabovic som sköt över i ett fint läge, eller genom Asoro som skapade lägen från högerkanten. DIF tryckte på och verkade komma närmare och närmare en kvittering då man skapade lägen mest hela tiden under den andra halvlekens inledande kvart. Utan att överdriva såg det bara ut att finnas ett lag på banan och Blåränderna verkade komma i våg efter våg. Frågan var inte om, utan när, man skulle kvittera.
Beundransvärd gemenskap trots motgång
Detta till trots skulle AIK göra som de brukar. Guidetti skulle komma att assistera Stefanelli till 2-0, vilket helt gick emot matchbilden. Det är inte direkt första gången Djurgården hamnat i liknande situationer mot antagonisten och det fina spelet som uppvisats till trots, Blåränderna såg ut att förlora ytterligare ett derby. Relativt snart efter målet byttes Edvardsen ut mot förra ECL-omgångens comeback-man Kalle Holmberg, efter att AIK:s Nabil Bahoui bytts in några minuter tidigare.
Bahoui kom in med en inställning att försöka klippa första bästa djurgårdare, och hela AIK tycktes förstärkt i sin aggressivitet. Djurgården fortsatte att jobba på i stort sett som man gjort, även om intensiteten såg ut att ha fått en törn i och med målet. Klimatet på planen fortsatte som det brukar, matchen dog knappast av efter 2-0-målet. Stämningen på läktarna blev hetare och känslan var att nu stod guldet på spel, att Djurgården bara fint fick sitta vid sidan och kolla på när chansen gick en förbi.
Sofialäktaren, med resten av djurgårdarna på plats, ska med detta sagt inte ges någon kritik. Trots all negativitet med resultatet, och för den delen derbyhistoriken i allmänhet, fortsatte läktarna att stötta laget. Spelarna på planen svarade så gott de kunde med att skapa lägen för att kvittera, vilket man också var nära på att göra flera gånger om. Visst tråcklade AIK sig fram till offensiv tredjedel några gånger, men de hade i stort sett inga fler lägen att tala om.
Totalt mörker och rutten avslutning
Efter den 80:e minuten började saker och ting spåra ur då AIK:s klack förefaller ha börjat smälla bangers och därefter kastat bengaler mot djurgårdssektioner. Lagen ombads lämna planen, matchen avbröts och en sedvanlig väntan inleddes långt senare än vanligt. Personer från Sofia verkar ha tagit sig över arenan för att konfrontera motståndarklacken, varpå även Djurgårdens IF fick debutera i säsongens bengaltennis-spelande. Discovery rapporterade om slagsmål ovanför spelarbänken och närmast kan skeendet på arenan beskrivas som kalabalik.
Stora delar av publiken valde att lämna arenan under oroligheterna och det hela stoppades upp på ett enormt tråkigt sätt. Lagen värmde upp länge, klackarna sjöng igång igen och läktarna ekade tomma. I kontrast till det mörkret ska nämnas ett par ljus idag. Både Asoro och Wikheim stod för enormt mycket av det som skapades, Mange Eriksson likaså. DIF stod inte för några onödiga dueller och drog inte heller på sig kostsamma gula kort. AIK, som fokuserade enbart på försvar, och riktigt långa långbollar, såg dock nöjda ut med matchsituationen och kom sällan att utmana det nykomponerade försvaret hos Blåränderna.
Två mål på två matcher
Efter att bollen sparkats igång igen lyckades AIK komma till friläge samtidigt som matchen helt verkade sakna den frenesi som funnits tidigare. Djurgårdarna gjorde fler och fler misstag och slog bort enkla bollar som AIK kunde försöka vaska fram något ur. Detta till trots hade Djurgården betydligt mer boll än motståndarna och kunde bland annat utmana rejält genom Wikheim, vars skott stoppades av Nordfeldt i AIK-målet. Trycket lyckades man trots allt hålla i och avbytaren Holmberg lyckades på stopptid nicka in ett reduceringsmål efter ett inlägg från lagkapten Eriksson. Ska man tala om ljusglimtar måste såklart Holmberg nämnas igen, efter sitt andra mål på lika många matcher.
I direkt anslutning till avsparken efter målet blev nyss inbytte AIK:aren, Sichenje Collins, utvisad efter en satsning mot Banda. Kanske var det en sorts kompensation från domarhåll, då flera spelare i AIK var på gränsen under en lång tid av dagens match. Alldeles oavsett får man se det som en ganska tuff utvisning för den tacklingen. Förlust blev det till slut trots allt, och känslan var att matchen förlorades från Djurgårdens sida - snarare än att AIK vann den. Visst var AIK bra och för alla som varit med under fler än några enstaka derbyn har man lärt sig att detta inte är ett ovanligt sätt för dem att vinna derbyn på. Djurgården hade spelet, men tilläts det till viss del av motståndet samt misslyckades med att sätta dit bollen när det verkligen behövdes. DIF är nu hela sex poäng efter Häcken i tabelltoppen, något som kan bli svårt att ta sig runt på fyra omgångar.
* * *
Hur ser du på matchen? Kommentera gärna nedan, men tänk på att hålla en god ton!
