Engvall lösningen på DIF:s anfallsproblem? Hoppas, men jag är tveksam
En utdragen affär är till slut i hamn. Gustav Engvall ansluter till Djurgården på lån säsongen ut. Efter att anfallsfrågan gäckat klubben under försäsongen är det en lättnad att Engvall efter alla turer är klar - men är han rätt man?
Ekonomiskt är detta en kanonaffär för Djurgården som utöver en ersättning till Bristol inte behöver betala 20-åringens lön. Djurgården får en revanchsugen och hungrig Engvall som ansluter från en tuff tid borta i England där han knappt fått någon speltid alls sedan han anslöt till Bristol City förra sommaren från IFK Göteborg. Det positiva är dock att Engvall har uttråkats på bänken i "bara" ett halvår vilket gör att startsträckan till matchformen inte bör vara allt för lång. Det negativa är att det inte finns någon tid för acklimatisering eller anpassa sig till spelsättet. Engvall måste matchas direkt och det enda tillfället han har innan den allsvenska premiären blir mot Tromsö nästa helg innan Engvall förmodligen spelar U21-träningsmatcherna i slutet av mars och missar genrepet.
Det finns även andra orosmoln med affären. Trots att lånet sträcker sig fram till november har Bristol City nämligen rätt att plocka tillbaka Engvall till sommaren. Skulle det vara så att Engvall gör en grymt bra vår med ett U21-EM runt hörnet är risken överhängande att Bristol lockas att plocka tillbaka honom när en ny säsong vankas för Bristols del. En ytterligare risk är att Tamy Abraham, Bristols skyttekung och Chelsealånet, lär vara ett villebråd på marknaden efter sin dundersäsong i Championsship.
Det andra jag oroar mig för är hans målskytte. Tittar man på hans tidigare säsonger i IFK Göteborg så är hans målmässigt bästa säsong 2014, då han som 18-åring stod för åtta mål, ett imponerande facit för en så ung spelare. Det var dock inte hans målskytte som utmärkte honom utan framförallt hans samspel med Lasse Vibe som vann hela allsvenskans skytteliga där Engvall fungerade som ett väldigt lyckosamt komplement till dansken. Men efter att Vibe lämnade klubben sommaren 2015 lyckades aldrig Egvall axla Vibes roll som målskytt och totalt på en och en halv säsong mäktade Engvall bara med åtta mål.
I Djurgården kommer han dock inte ha någon Vibe vid sin sida och det största frågetecknet är hur Engvall passar in i Özcans 4-2-3-1. Med tanke på att vi i dagens trupp inte har någon spelare (tror jag) som är kapabel till att göra många mål så ökar pressen på Engvall att direkt leverera, inte minst i ett 4-2-3-1 som ensam anfallare. Han har förutsättningarna att göra det. Han är stor, stark och snabb och kan göra mål på egen hand, vilket även var skälet till att Bristol köpte honom, snarare än målproduktionen. Med Engvalls kvaliteter kan han mycket väl blomma ut till en gedigen och fruktad allsvensk skyttekung. Hans högstanivå är enorm men Engvall behöver direkt prestera kontinuerligt för att Djurgården ska lyfta och i dagsläget skriker Djurgården inte efter en anfallare med potential utan efter en som direkt kliver in och sprutar in mål.
Och med tanke på Engvalls statistik, kravbilden och med honom som ensam anfallare i spelsystemet så är jag tveksam.
