Exklusiv intervju med Özcan Melkemichel

Forum 1891 har träffat nya tränaren Özcan Melkemichel för en längre intervju om bilden av honom, hans spelfilosofi och ambitionen med Djurgården.

Solen skiner över Stadion. Och med sju plusgrader i luften den här decemberförmiddagen kan man nästan lura sig själv att en allsvensk premiär ligger runt hörnet. Och ett möte med Djurgårdens nya tränare Özcan Melkemichel stillar inte abstinensen inför nästa säsong det minsta.

Özcan möter mig utanför klocktornet vid Stockholms Stadion för att kliva in på Djurgårdens kansli. På något sätt känns det redan som att han tillhört klubben länge, fast det i själva verket handlar om en dryg vecka. Han känns ”hemma” i klubben på något sätt som är svårt att peka på varför. Kanske är det hans lugna, trygga energi han har runt omkring sig.
– Nu är det ett nytt kapitel i mitt liv här, konstaterar Özcan Melkemichel.

Özcans resa fram till Djurgården är inte direkt urtypiskt svensk. Han föddes i Midyat i sydöstra Turkiet för att vid två års ålder flytta till Tyskland. 1975 flyttade Özcan och hans familj till Södertälje. Han började spela fotboll i Syrianska som knatte och tog steget hela vägen upp till A-laget, först som anfallare och senare som mittfältare. Som spelare var han med på resan från Division 7 till Division 2.
– Där någonstans fick man en vinnarmentalitet för vi vann i princip serien varenda säsong.

1992 slutade han som spelare när skadorna tog över och fick istället en plats i styrelsen i Syrianska för att sedan bli sportchef och sedermera ordförande. Det finns en intressant historia när Djurgårdens sportchef Bosse Andersson värvade Louay Chanko från Syrianska.
– Samtidigt som jag var tränare jobbade jag som frisör. Då bad jag Bosse komma dit till salongen och när han klippte sig tänkte jag ”du behöver raka dig lite här bak i nacken” och så tog jag fram rakhyveln och lade den runt hans hals och sade ”Okej, är vi överens eller inte”. Och då var det inget snack, då var det klart, skrattar Özcan.

2005 fick han rollen som tränare i Syrianska. Han var bland annat med att ta upp klubben till Allsvenskan 2010. Inför säsongen 2014 tog han över AFC United och var med att avancera till Allsvenskan inför 2017.

Mediabilden jag fått av Özcan Melkemichel är en som person säger vad han tycker och ofta refereras det till galna intervjuer, men sällan hör man något om hur han är som tränare.
– Jag tycker det är orättvist på det sättet att man inte tar upp det som är bra med mig, det bästa hos mig. Sedan kan jag inte ändra på mig, jag är den jag är och jag brukar säga det jag tycker. Jag tror också folk gillar mig för den jag är, men samtidigt är det tränaren Özcan som nått framgång, inte personen Özcan. Jag har hela tiden sett till att göra ett bra jobb, jag har vunnit ganska mycket och förhoppningsvis är det därför jag är här. Djurgården är inte intresserad av personen på det sättet utan de har ju självklart tittat på tränarprofilen.

Det finns ju de som ställer frågetecken kring om du kan klara av att träna en storklubb som Djurgården. Vad har du att säga till dem?
– Då kan de ingenting om mig, helt ärligt. Djurgården skulle aldrig ta in en tränare om de inte tror att tränaren klarar av det här. Det är inte bara så att man blir en tränare i storklubb hux, flux. De har säkert kollat upp mig väldigt ordentligt. De har följt mig de senaste åren, sett mina taktiska kunskaper och ser hur jag får ihop grupper. De ser min spelfilosofi. Det är därför jag är här. För att vara tränare i dag måste du ha många bitar. Att komma från en mindre klubb med mindre resurser, det har ställt prov på mig. Det har inte alltid varit självklart med omklädningsrum, bollar, faciliteter, färdiga spelartrupper, osv. Jag är van att få ihop saker på kort tid. Ibland hör jag många tränare säga att man hade för kort tid för att få ihop saker och ting. Att man hade behövt få mer tid. Eller att man pratar om processer, det här året, nästa år, osv. Den tiden har vi inte som tränare. Folk kräver segrar direkt och det är där tränarna är i dag. Framförallt i en storklubb.

– Har man gjort det bra med mindre resurser och nu får större resurser… Varför skulle man inte lyckas?

Hur är du som tränare?
– Det är alltid svårt att prata om sig själv, men jag bryr mig om spelarna jättemycket. Jag är väldigt tydlig med vad jag vill. Sedan brukar jag alltid titta på spelartruppen och se hur jag kan få ut mest av den. Vi ska träna jättemycket på grunderna, på principerna för både anfall och försvar så när vi går in i match då ska det vara naturligt för spelarna. Det viktigaste är att spelarna förstår vad vi vill och hur vi vill ha det. Jag tror jag är bra på att få spelarna att förstå vad vi vill och få ut styrkorna och rätta till svagheterna.

Vad har du för spelfilosofi?
– Det är passningsorienterad fotboll. Det är inte det här ”pang, upp på forwards” och sedan därifrån försöka bygga upp något. Jag vill att vi från backlinjen vågar spela fotboll via mittfältet, från mittfältet upp till anfallarna. Passningsorienterat med mycket fart och rörelse, det gillar jag, Vi ska ha en variation i anfallsspelet så att vi inte bara spelar på ett sätt. Vi måste vara väldigt klara med hur vi vill spela mot olika motstånd. Men i grunden passningsorienterat, men vi ska inte in i det sista slå kortpassningsspel, det ska finnas variation. Vi ska vara väldigt svåra för motståndarna att läsa av. Jag vill ha aggressivt försvarsspel. Varför? Jag menar att i försvarsspelet ska man också tänka offensivt, vinna bollen så tidigt som möjligt för att du ska ha momentum i matchen.

– Tittar vi till Djurgården har man släppt in väldigt många billiga mål. Organisationen i försvarsspelet är något vi kommer jobba hårt med. Jag tror att försvarsspelet är grunden till ett bra anfallsspel. Jag har byggt upp mina lag med väldigt solid försvarsspel där alla vet exakt vad de ska göra i alla lägen.

Har du några principer som du inte kompromissar med? Exempelvis att alltid spela med två anfallare…
– Nej, jag har inte det. Jag har gillat att spela 4-2-3-1 och 4-4-2, men jag tittar efter vad som passar bäst. Oavsett vad du har för formation så gäller grunderna hur man vill komma till målchanser och hur man vill försvara sig. Jag gillar inte att sitta fast med ett spelsystem, jag tycker man ska kunna förändra, även under match. Fungerar inte matchplanen då gäller det att inte vara passiv utan att vara en aktiv coach. Jag vill inte vänta till halvtid för då kan du ligga under med 2-0. Vi måste kunna göra förändringar, men spelarna ska känna en trygghet att de kan spela de olika system så det inte blir att vi spelar en trebackslinje och ingen jävel vet hur de ska göra. Då blir det bara dåligt. Vi ska ha en plan A, en plan B och en plan C. Spelarna ska känna en trygghet i det vi gör.

Har du några förebilder som ledare i toppfotbollen?
– Nej, jag är för gammal för att ha förebilder. Jag har mitt sätt och det har fungerat hittills, men jag kan tycka om vissa sätt hur vissa tränare har byggt upp ett lag. Till exempel Jörgen Klopp i Liverpool eller Diego Simeone i Atlético de Madrid.

Hur involverad kommer du vara i transferarbetet?
– Det är klart jag hoppas vara involverad, det är viktigt att jag och Bosse har ett samarbete. Skulle inte jag vara involverad kanske vi får spelare som inte passar ihop med min spelidé, då får vi problem.

För någon vecka sedan gick en debatt i sportmedia om hur stor roll en tränare egentligen har i ett lags prestationer. Vissa menar att tränaren har lite påverkan medan andra pekar på att tränaren spelar en stor roll. Özcan Melkemichel är inne på det sistnämnda.
– Jag tror tränaren spelar stor roll. Sedan är det självklart spelarna som gör jobbet. Men har du ingen tränare som kan få ihop allting så spelar det ingen roll hur bra lag du har. Tränaren har en viktig roll i dag och det är inte bara som tränare. Du ska också vara en psykolog, du ska se till att spelarna mår bra så du får ut max av dem. Du ska lära dem det taktiska, att det hela tiden är motiverande för dem. Det är en jättestor del som tränarna jobbar med i dag. Du ska involvera spelarna också. Jag är en tränare som låter spelarna tycka och tänka jättemycket, man kan inte bara köra sitt race, du måste ha spelarna med dig.

Djurgården är en klubb med väldigt många engagerade supportrar. Varenda uttagning, varenda byte, alla resultat kommer diskuteras och analyseras av väldigt många. Något som Özcan säger att han är bekväm med.
– Det är jag medveten om. Tro mig, jag är van vid det där. I Syrianska, med min bakgrund där… Jag ska inte jämföra Syrianska och Djurgården på något sätt, men just det där med engagemang är väldigt likt och där var jag mitt i. Det är jag van vid och det är inga problem för mig. Men nu kommer det i en större skala, men samtidigt inte så nära inpå mig. Jag tycker helt ärligt… Om jag blundar och tänker hur jag skulle vara som supporter, jo jag skulle säkert vara på samma sätt. Jävligt engagerad. Jag skulle hata när laget förlorade och säkert se massa fel överallt, osv. Det är deras rätt att vara det. Bara det inte övergår i någon form av överdrift där det blir personligt på ett sätt som inte är bra. Om jag vore en supporter skulle den största önskan vara att när laget går ut på plan så ger de 100 procent. Sedan är det resultatbaserat. Om du aldrig vinner då kan du inte vara nöjd.

Det mesta är ju positivt kring supportrarna, men det kan vara tufft också…
– Ja, det mesta är positivt. Jag har sett det mesta. Jag har levt med stockholmsfotbollen. Mina första derbyn var på 80-talet, det här är inget nytt för mig. Jag har sett när det varit 8000 på derbyn och jag har sett när det varit fullsatt. Jag har sett utvecklingen och jag är väldigt mån om allt det här. Jag kan stockholmsfotbollen väldigt väl, jag vet vad rivaliteten innebär, jag vet vad supporterkulturen innebär.

Du känns ju inte som någon konflikträdd person direkt?
– En konfrontation tar jag gärna, det är inga problem för mig. Jag sitter gärna med supportrarna och förklarar för dem. Jag tycker det är viktigt att man har förståelse för varandra. Men allting måste vara konstruktivt. De har all rätt att tycka och tänka, men ställ frågorna på rätt sätt då får du rätt svar. Om man har kommunikation då kan det leda till något bra, en förståelse, kanske inte acceptans, men förståelse på ett annat sätt. Jag tycker om öppenhet.

En stor snackis de senaste säsongerna är bengaler. Vad tycker du om det?
– Kan man använda bengaler i ordnad form så tycker jag det är en stämningshöjare, absolut. Men om man gör det i okontrollerad form då blir det direkt farligt. Det är inte värt om någon blir skadad.

När det gäller spelartruppen har några spelare lämnat och man kan tänka sig att det kommer in några. Vad söker då Özcan efter för att få den bästa truppen?
– Först och främst så håller vi på att se över truppen nu. Jag ska sätta mig in ordentligt i dagens trupp genom att titta på matcher och ha dem i träning. Det finns en bra grund, men vi kommer säkert behöva spetsa till det. Jag skulle vilja ha mer kvalité, mer spets än bredd. Det finns redan.

Vad har du för mål med Djurgården? Vad vill du uppnå?
– Det är väldigt tydligt, mitt mål är att vinna Allsvenskan. Vad gör vi annars här? Redan andra året vill jag se att vi är med och slåss om det, att vi är topp tre.

Som du säkert vet törstar supportrarna efter en derbyseger?
– Då kanske vi kan ge de derbysegrar i år och något annat senare. Jag är väldigt införstådd med det där. Jag älskar såna matcher. Man ska inte glömma att det är mycket taktiskt. Det är mycket snack om den som vill mest och bla, bla, bla. Det är skitsnack. Det gäller alla matcher. Du måste ha en jävla klar bild av vad du vill. Ofta är det små, små detaljer som gör skillnaden i de här matcherna. Jag sade det tidigare och det kanske slår emot mig, det får jag ta, men jag lovar derbyseger.