AIK - Djurgården2 - 0
Fem spaningar efter AIK - Djurgårdens IF
Det ville sig inte idag heller för Djurgården i en match där man var alldeles för pojkiga. Nedan finns fem spaningar från derbyförlusten.
Stjärnpojkarna tog inte sitt ansvar
Blårändernas offensiva trio bakom anfallaren Deniz Hümmet består av tre skickliga ungtuppar med bra självförtroende och mycket hajp runtomkring sig. Hittills har det handlat om en härlig ungdomlig entusiasm som får en att drömma om både guld- och pengaregn. När Lucas Bergvall satte ledningsmålet i cupderbyt var det många Djurgårdare som tänkte att de äntligen hittat sin frälsare. När även Tobias Gulliksen kom in och verkade vara precis det stjärnkomplement till Bergvall som behövdes, så kändes derbyspöket som bortblåst. Oskar Fallenius har inte fått riktigt lika mycket lovord, men likväll har han en roll i Djurgårdens nya, pojkiga anfallstrio som till synes borde ha världen framför sina fötter. Ingen i trion har dock gjort någon sprudlande säsongsinledning i Allsvenskan och idag, när de verkligen behövdes, var det ingen av dem som var förmögna att ta det ansvar som har satts på deras axlar och det kändes som att de kanske inte riktigt var redo för det. Bergvall och Gulliksen vill utmana sig förbi sina motståndare och Oskar Fallenius ligger hela tiden på rulle bakom sin ytterback för att spela in bollen, men på Friends Arenas stora gräsmatta funkade det inte alls och Djurgårdens anfallsspel blev lidande. När spelarna väl fick bollen gick det alldeles för långsamt och AIK hade inga som helst problem att stänga ner anfallstrion i Djurgården, som i sin tur hade svårt att hitta spjutspetsen Hümmet.
Det är såklart inte första gången Blåränderna saknar tyngd mot AIK borta, så det kanske är lite orättvist att peka ut Bergvall, Gulliksen och Fallenius för att de är för omogna i sitt spel, men de behöver växa in i sina roller för att Djurgården ska kunna ta kliv framåt. Det blev inte mycket bättre när den mer rutinerade bänktrion Radetinac, Wikheim och Nguen kom in, men det märktes ändå av att de kändes något mer bekväma med uppgiften de hade framför sig. Bergvall har visat upp tendenser att försvinna lite ur vissa matchbilder, för att sedan dyka upp från ingenstans och avgöra. Idag gjorde han det, fast åt andra hållet, när han försökte dribbla sig igenom Faraj och Celina på mittfältet och istället orsakade kontringen som ledde till 2-0 och godnatt för Djurgården. Råkvaliteten finns där och han har visat att han kan göra den typen av dribbling så många gånger förut, men bristen på rutin blev mäkta kostsam för Blåränderna i det fallet. Det är lite för pojkigt just nu i Djurgården och det märktes idag.
Anonymt derby på förhand
Sällan har ett Tvillingsderby varit uppsnackat så lite som dagens match var, trots att det var dryga 47 000 biljetter sålda. Semifinalen i Svenska Cupen mot AIK var en av de viktigaste matcherna för Djurgården på länge. Det var inte ”bara” ett derby, utan en match som tog Djurgården till Europaspel och befäste Blårändernas plats som Stockholms bästa lag, nu och en tid framöver. Det är då möjligt att den totala urladdningen som skedde i Svenska cupen sög lite musten ur båda läger och gjorde att man inte riktigt var redo för ännu ett derby. Det säger lite om matchen när den största hetsen inför handlade om Tokmac Nguens uttalande att han aldrig förlorade en derbymatch i Ungern och minsann inte vill göra det i Djurgården, en numera klassisk fälla för nyförvärven i Djurgården.
Frågan var då om det handlade om att Djurgården nu hade lyckats skaka av sig derbyspöket och kom in i matchen med mindre stress kring vad som hade kunnat hända om det inte gick vägen, eller om det innebar att laget var mindre påkopplat. Det får nog landa i att det inte spelade någon större roll. Insatsen på planen var en karbonkopia av hur det har sett ut i sisådär 10 års tid mot ärkerivalen. Det återstår att se hur uppladdningen inför säsongens sista derby mot AIK kommer se ut, men förhoppningsvis leder det till en bättre prestation på planen.
Mardrömmen återupplevd - igen och igen och igen
Att Djurgården har det svårt mot AIK i Solna är otroligt svårt att missa, speciellt om man följer matchen via Discovery+ sändningar då man blir matad med nya och allt mer kreativa sätt att visa statistik som förklarar att DIF inte vunnit speciellt många matcher mot AIK den senaste tiden. Det är smått bisarrt att statistiken ser ut som den gör, men det är så det blir när Blåränderna hamnar i den kollektiva kollapsen som man varit i som så många gånger förr. Att det ser ut så här är bara att finna sig i. Djurgården kommer komma in i matcherna ganska piggt, för att sedan svalna av något och begå ett misstag mot ett hungrigt AIK som är redo att trycka dit bollen när tillfälle ges. Gnaget bygger sina lag utifrån en tanke om att de ska vinna precis den här typen av match och det funkar jättebra för dem.
Dagarna efter derbyn mot AIK är en tid för självrannsakan för Djurgårdare. Det enda man vet nu är att blårandiga supportrar kommer komma till arbeten och skolor imorgon med huvudet nere i marken, som så många gånger förr. Bevisen på att det gör fotbollslaget Djurgården bättre är många. Ibland känns det till och med som om Bosse Andersson har sålt sin själ till någon form av voodoo-präst, där Djurgården får sportslig framgång, försäljningar i hundramiljonersklassen och mer publik till kostnaden av att förlora derbyn. Det är en sjuk tanke, men dagar som idag verkar det som att den stämmer. Ett som är säkert dock är att Djurgården vinner komfortabelt på torsdag mot Malmö, för även det gör man varje gång.
Hur ska det se ut på mittfältet egentligen?
Ett av förra säsongens stora problem gjorde sig påmint i en ny tappning inför dagens match. Djurgården har inte varit sig själva sedan Rasmus Schüllers skada och mycket beror på att man inte har hittat en kombination som funkar på mittfältet. Samuel Leach Holm har varit given i år, men byttes ut relativt tidigt i den andra halvleken till fördel för Besard Sabovic, som vissa menade borde fått starta. Albin Ekdal tog lite tid på sig att komma in i det, men nu har han verkligen trappat upp. Hans erfarenhet av att spela på Friends Arena visade sig i den första halvleken när han stod för flertalet brytningar och även en del offensiva räder som tog Djurgården upp i banan i en match där han kanske var Blårändernas bästa spelare. Besard Sabovic kom in i den 55:e minuten och gjorde det bra, utan att kanske skina lika starkt som han gjort många gånger förr när han blivit inbytt.
Det var svårt att avgöra hur mittfältet skulle se ut idag och är kanske ännu svårare att sätta ett mittfält till på torsdag mot Malmö, vilket gör att man påminns om den obekväma konkurrenssituationen förra året. Lyckligtvis går Djurgården nu in i en period av tätt matchande, vilket även kan förklara det tidiga bytet av Samuel Leach Holm, men helt harmoniskt är det verkligen inte. Leach Holm, Ekdal och Sabovic vill alla spela, men det verkar inte riktigt som att någon kombination har satt sig riktigt. Ekdal cementerade sin plats i ”galaelvan” efter dagens insats, men hur det ska se ut bredvid honom är inte självklart och det bådar inte jätteväl för Djurgården.
Tokmac Nguen är en väldigt bra fotbollsspelare
Djurgården gör en svag match idag, men om man ska försöka leta efter ljuspunkter i dagens förlust får det ändå vara Tokmac Nguens insats i offensiven. Nyförvärvet, som inför matchen hintade om att han har en bra derbyhistorik, ett misstag som många DIF-spelare gjort innan, fick inte många minuter, vilket motiveras av fysteamet då han inte är i fysisk form ännu, men det osar verkligen klass runt den offensive pjäsen. Det leder inte till något idag, men hans bollbehandling är fenomenal och han var påväg att hitta på något flera gånger om när han väl fick bollen. Var nära på att göra mål i en aktion där han först vinner en närkamp mot Anton Salétros och sedan avlossar ett skott från utanför straffområdet som tar i ribban. Man ska vara försiktig, men det finns en mycket godbitar att ta av vad gäller 30-åringen. Fysteamet håller honom tillbaka, vilket troligtvis är med all rätt, men står stjärnorna rätt så kan han bära Djurgården till stora framgångar och det förhoppningsvis rätt snart.
***
Behöver Djurgården mer rutin i anfallet eller ska Bergvall och co få mer tid att växa in i det? Hur ska Djurgården ställa upp mittfältet framöver? När slutar mardrömmen på Friends Arena? Kommentera gärna nedan, men tänk på att hålla en god ton!
