Djurgården - IFK Göteborg3 - 4
Fem spaningar efter Djurgårdens IF - IFK Göteborg
Efter två insläppta mål per halvlek var det inget snack om att Blårändernas cupspel 2025 var över. Trots tre gjorde mål från hemmalagets sida vann Blåvitt borta mot Djurgården för första gången sedan 2011. Forum 1891 har fem spaningarna efter matchen.
Är det Malkolms tid som stundar?
Jacob Rinne har sannerligen inte haft något fantastiskt gruppspel i Svenska Cupen i år. Efter två billiga mål mot Oddevold, om man är snäll, fick hemmapubliken mer av den varan idag mot Blåvitt. Målvaktens spel med fötterna var visserligen bättre idag än det var sist, men jag har å andra sidan aldrig varit en av dem som sätter “passningsfoten” bland de främsta egenskaperna hos en burväktare.
Istället kan det här vara en öppning in i startelvan för Malkolm Nilsson Säfqvist. Man har sedan hallänningens inträde i föreningen lovordat honom och i HBK var målvakten stundtals helt fantastisk. Den där “bästa målvaktsuppsättningen i Allsvenskan”, som det talades om innan Jacob Widell Zetterström lämnade Blåränderna, är kanske en tes som bör testas i närtid. Det är inte alls bara Rinnes fel att nätet bakom honom rasslade så frekvent som det gjorde idag, men med en så bra back-up hade det varit konstigt att fortsätta på den inslagna vägen.
Stundom bländande offensiv från hemmalaget
Egentligen är jag inte på humör för en enda positiv spaning efter dagens debacle. Med det sagt är det faktiskt inte bara nattsvart, trots uttåget ur cupen. Nyförvärvet Nino Zugelj har sett intressant ut under sina inhopp i cupen hittills och idag fick högeryttern göra sitt första mål. På vänsterkanten startade Oskar Fallenius, som lovordats stort sedan i vintras och som även han gjorde mål mot Blåvitt. Förhoppningsvis är det nu det verkligen släpper för yttern som alltid gjort så mycket rätt, frånsett poängproduktionen.
Även Keita Kosugi ska kanske nämnas som målskytt på tilläggstid för andra matchen i rad, även om matchen vid den punkten var död. Frånsett individuella prestationer visade Djurgården inte sällan upp fina kombinationer, man tog sig snyggt fram längs kanterna där man kunde spela in bollen längs marken, och nog kunde man ha gjort fler mål med de chanserna man faktiskt skapade. Det hjälper sannerligen inte mitt humör idag, men alla aspekter av det blårandiga lagbygget är faktiskt inte på väg i fel riktning.
Polisens svårtydda strategi
Storklubbarna Djurgårdens IF och IFK Göteborg spelade idag fotboll på Stockholmsarenan, vilket i sig medför en viss risk för konflikt och konfrontation även utanför de vita linjerna på konstgräsmattan. Parallellt med detta spelade en tredje storklubb, vars supportrar historiskt sett inte kommer särskilt väl överens med något av de nämnda lagen, ishockey några meter därifrån. Blåränder, gnagare och kamrater skulle alltså alla klämmas ihop på Globenområdet på en söndag. Jag kan inte säga att jag är jätteimponerad av den planeringen.
Hockeyallsvenskan bör rimligtvis planeras separat från fotbollsmatcher i Svenska Cupen, men att ingen med någon form av makt i sammanhanget verkar ha sett något bekymmer med det nämnda upplägget är ofattbart. Mig veterligen har det gått bra, men det hör inte riktigt till saken. När Polisens enskilda medarbetare fritt kan avbryta matcher, i fotbollens fall tvärt emot vad man bestämt med föreningarna, borde det vara rimligt att någon i organisationen ser till att tre föreningar med ett stort antal högrisksupportrar inte ska befinna sig på samma plats. Jag har respekt för att Polisen, precis som många av oss andra, är trötta på våldet runt idrottsevenemang. Däremot har jag svårt att förstå hur strategin ser ut för att undvika detta utifrån de beslut som uppenbarligen fattats kring idag.
Orolig start på våren för djurgårdsfamiljen
Djurgårdens cupäventyr är över för den här gången, efter ett oroväckande skakigt gruppspel. Visserligen kan man komma att ha fjärdeplatsen i fjolårets Allsvenskan att falla tillbaka på, beroende på vem som segrar i finalen senare i vår. Som djurgårdare ska man nu alltså behöva hoppas på att Bajen eller MFF ska vinna cupen, som malmöit föredrar åtminstone inte jag något av alternativen. Kanske får man bara finna sig i att se vad som händer, och acceptera att det Djurgården vi sett hittills i år inte har något att göra i cupens senare skeden.
Vad de två senaste resultaten har för betydelse inför den kommande åttondelsfinalen i Europa Conference League återstår att se. Vad vi redan nu kan konstatera är att Djurgårdens försvarsspel har fler hål i sig än en schweizerost, vilket borde oroa alla blårandiga supportrar. Pafos är inget Oddevold, och med tanke på de senaste åren har jag svårt att se hur IFK Göteborg skulle kunna utmana cyprioterna heller.
Tragglig inledning på Honkavaaras Djurgårdssejour
“Det tar ett tag innan spelet sätter sig med en ny tränare”. Det mantrat har säkerligen fler djurgårdare än jag fått intala sig om och om igen efter Jani Honkavaaras inträde i föreningen. Media har varit väldigt imponerade av finländarens meriter, spelarna har verkat nöjda och supportrarna har sett fram emot ett nytt ledarskap efter Kim Bergstrand och Tomas Lagerlöfs tid i Djurgården. Redan efter matchen mot Oddevold började frågor ställas, och i de mer otåliga delarna av den blårandiga supporterskaran har kritiken ibland varit ganska högljudd.
Självklart är kritiken både då och idag fullt rimlig. Djurgården kryssar mot ett lag som precis undvek negativt kval i Superettan och förlorar mot ett allsvenskt lag som befunnit sig i mer eller mindre fritt fall i snart ett årtionde. Honkavaaras byten idag är visserligen helt ofattbara, inte minst då Albin Ekdal ersatte Tokmac mot slutet av matchen. Wow, förresten. Med det sagt är det ofta precis så som det tidigare nämnda mantrat predikar om. Det kan ta ett tag innan det blir bra med en ny tränare. Det finns mängder med saker som inte är bra nog, mycket måste förbättras omgående. Däremot känns det orättfärdigt att redan nu ifrågasätta om tränarvalet föll på rätt gubbe, även om den emotionella reaktionen sannolikt delas av alla blåränder just idag.
