Fem spaningar efter Djurgårdens IF - Legia Warszawa
Djurgården imponerade stort och slog ECL-konkurrenten Legia Warszawa med 3-1 efter tre drömmål signerade Tokmac Nguen, Deniz Hümmet och Patric Åslund. Forum 1891 har kommit med fem spaningar från Haris Radetinac avskedsmatch.
Vad lite glädje kan göra
När Robertt Björknesjö den 22 oktober fick ta över huvudansvaret för Djurgårdens IF från den legendariska tränarduon Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf var det en klubb i lågor som han kom till. Den fotbollsverksamhet som så länge varit så lyckosam hade sedan en bra tid tillbaka gått i stå och derbyförlusten mot Hammarby, den fjärde på raken i årets allsvenska, blev droppen som till slut fick den blårandiga bägaren att rinna över. Det var inte många som trodde att den 51-årige tränaren, som plockades upp från Division 3-klubben Viggbyholms IK där han tränade Bosse Anderssons son samtidigt som han vid sidan av fotbollen bedrev ett lyckosamt charkföretag, skulle vara mannen som lyckades vända på den här trögkörda skutan. Björknesjös relativt enkla budskap som att ”Sprida glädje” och ”Bara prata i positiva termer” kändes till en början som att någon försökte spela något hemskt spratt på den sedan en tid tillbaka lidande Djurgårdsfamiljen, men vilken effekt han har fått. Att det skulle vara så enkelt som att säga några peppande ord och uppmana till lite rakare spel för att Gustav Wikheim, Tobias Gulliksen, Tokmac Nguen och Deniz Hümmet plötsligt skulle blomma ut till de spelare man hoppats på, men aldrig riktigt trott skulle bli. Helt plötsligt bedrev Djurgården ett levande anfallsspel som snurrat upp såväl greker som islänningar som polacker.
Under den sista tiden med Kim och Tolle var Djurgården tröga, förutsägbara och trubbiga, spelet är i ärlighetens namn fortfarande lite trubbigt, men ända sedan Björknesjö tog över rodret har laget börjat överraska på ett sätt som aldrig skedde under Kim och Tolle. I den första halvleken bestämde sig Tokmac och Hümmet för att lyfta bollen i krysset och i den andra dribblade Patric Åslund sig förbi sin försvarare och tryckte in bollen, bara sådär. Helt plötsligt är allting möjligt på fotbollsplanen igen, och det har vi Björknesjö att tacka för. Blåränderna verkar gå mot en finsk framtid och det första Jani Honkavaara borde göra när han skriver på för Djurgården är att skicka iväg en pling till Roberth Björknesjö och tacka för att han lagt upp inför en lovande framtid. Ingår Björknesjö själv i den? Det får vi se.
En sista gång
Det går knappt att finna ord för att beskriva vad Haris Radetinac har betydit för Djurgården sedan han anslöt från Mjällby sommaren 2013. Då var han en prestigevärvning som beskrevs som ”genombrottsstark, en bra assistspelare och en skicklig målgörare” av dåvarande tränare Per Mathias Högmo. Nu sådär elva och ett halvt år senare har Djurgårdens nummer nio hunnit med 304 tävlingsmatcher, ett cupguld, ett SM-guld, två korsbandsskador, två europagruppspel och spel på samtliga positioner på planen, men framförallt har han signifierat idébilden av vad en riktigt järnkamin är. Visserligen var han en mycket vass poängsspelare de första åren, men under merparten av 39-åringens blårandiga sejour har det aldrig handlat om poängproduktionen eller flashigt spel, det har handlat om att riva, slita och göra exakt allt för att Djurgården ska vinna, om det så krävs att han måste hoppa in i mål för att målvakten bjudit på en indianare, så har han gjort det.
Haris mångsidighet och lojalitet är det som gjort honom till en ikon inom klubben och är även det som har varit en stor del till varför Djurgården har gått från det allsvenska mittenträsket till att vara en självklarhet i det europeiska finrummet. Det var inte ett öga torrt när Haris meddelade via DIF.se att det var dags att kliva ut på planen en sista gång och i den 88:e minuten fick Radetinac järnkaminer välkomna in sin hjälte in på plan med en stående ovation. Det blev inte särskilt många bolltouch, men efter matchen fick han ta sig upp på Sofialäktaren och, även om det inte var helt lätt att höra vad han sa, yttra några avslutande ord till Djurgårdsfamiljen. I den allsvenska premiären kommer han få sitt riktiga avsked, men Radetinac eftermäle i klubben kommer eka mycket längre än så.
Europa Conference League - ett mästerverk
Visst, det kan hända att UEFA ibland känns som ett byråkratisk och korrupt fotbollsorgan som gör allt och lite till för att förtrycka politiska budskap och bötfälla föreningar lite väl hårt för att deras supportrar vill bedriva en levande supporterkultur, men jävlar i mig vilket succékoncept Europa Conference League har blivit, inte minst för Djurgårdens IF. 2024 var tanken att Djurgården skulle utmana Malmö FF om Lennart Johanssons pokal, men det var aldrig nära och efter en lång och smärtsam kamp mot ärkerivalerna Hammarby och AIK hamnade man till slut på en fjärdeplats i Allsvenskan. Istället för att gå in i en beckmörk vinterdvala fick Djurgården möjligheten att avsluta säsongen med vinster mot bland annat Panathinaikos och ett glödhett avslutande möte mot Legia Warszawa som visade sig vara värt en åttondelsfinalsplats och lite klinka i 20-miljonersklassen in i kassan.
Styrkedemonstration
Legia Warszawa inledde Europa Conference League med fyra raka segrar, däribland en uddamålsseger mot Real Betis och en klar seger mot cypriotiska Omonia FC vilket innebar att de länge, tillsammans med Chelsea, var de enda obesegrade lagen. Lägg därtill det förväntat starka bortastödet såg det här ut att bli en svår nöt att knäcka. När Djurgården då går och slår ett starkt Legia Warszawa så här pass övertygande är det inte bara imponerande, det är en styrkedemonstration i den Europeiska fotbollsvärlden.
God Djuuul
Visst har det ändå något att fira jul på Stockholmsarenan? Julens färger i luften, julrim från Sofialäktaren och tre julklappar i form av drömmål gånger tre. Den blårandiga framtiden är oviss. Det är inte bara Haris Radetinac som kommer lämna, utan Jacob Une Larsson, Besard Sabovic och Gustav Wikheim står samtliga med utgående kontrakt och på det väntar en framtid för ytterligare blårandiga ikoner som Magnus Eriksson och Rasmus Schüller samtidigt som det finns stort intresse för guldgossar som Gulliksen, Hümmet och Kosugi. Men vi på Forum 1891 väljer glädjen, Djurgården spelar bra fotboll i Europa och går in i det nya året med klart lysande stjärnor på flera positioner. Tomtefar Bosse Andersson jobbar i detta nu dag och natt i verkstan för att få lagbygget Djurgårdens IF anno 2025 att bli precis så där magiskt som det var för bara några år sedan och för oss andra är det bara att sitta tillbaka och njuta av vad framtiden kan erbjuda. Från oss alla till er alla önskar vi en riktigt god djuuul.
