Fem spaningar efter FC Luzern - Djurgårdens IF
Det ville sig inte för Djurgården när laget reste till Schweiz för att försöka hämta upp uddamålsunderläget mot FC Luzern. Det finns mycket gamla minnen att drömma sig tillbaka till och minst lika många frågetecken att räta ut, om inte fler.
Fullbordat fiasko för svensk fotboll
Under onsdagen slog KI Klaksvik från Färöarna, ett land med cirka 50 000 invånare, ut de regerande svenska mästarna BK Häcken på straffar och under torsdagen åkte Kalmar ut mot Pyunik, Hammarby mot Twente och Djurgården mot Luzern. Sett i kontrast till säsongen 2022/23 där Sverige skickade både Djurgårdens IF och Malmö FF hela vägen till gruppspel och då Djurgården blev det nordiska laget som nådde längst inom de europeiska tävlingarna så är det ett stort misslyckande som de svenska klubbarna mäktat med i Europakvalandet 2023/24. Det satt långt inne för både Djurgården och Hammarby, men i slutändan föll båda stockholmsklubbarna mot motstånd på kontinenten.
Djurgården hade en gyllene generation 2022 och en hel del av dagens förlust går att skylla på att det är svårt att ersätta spelare av den kaliber som bland annat Isak Hien och Hjalmar Ekdal höll. För att Allsvenskan ska kunna attrahera spelare på högre hyllor behöver lag kontinuerligt ta sig vidare från den här typen av möten, vilket samtliga lag misslyckades med i år. Kanske går det nästa år, men Djurgården är långt ifrån garanterade Europaspel 2024.
Slutprodukten - inte där
Djurgården hade det tufft att skapa chanser till en början men efter att Joel Asoro skickade in en boll i slutsekunderna av den första halvleken hade Djurgården gott om chanser att kvittera dubbelmötet, men bollen ville sig inte in. Une Larsson, Schüller, Asoro, Finndell och Gurbanli hade alla chanser att knoppa in bollen, men misslyckades med detta. I motsvarande kvalmöte mot HNK Rijeka förra året var det ett kliniskt Djurgården som gjorde det som behövdes, i år kom man aldrig riktigt dit.
Det är omöjligt att inte se på det här misslyckandet utan att jämföra med förra årets upplaga. Sanningen är att DIF var ett mycket mer färdigt lag 2022 än vad de är 2023. Djurgården 2022 var i mångt och mycket en förbättrad version av det lag som var en högerback ifrån att vinna SM Guld 2021. Djurgården 2023 är ett nykomponerat lag med så pass många nästintill likvärdiga pusselbitar att ingen av spelarna kan åtnjuta någon form av kontinuitet. Relationerna till medspelarna på planen byggs om på nytt efter varje match och det gjorde sig påmint en match som denna. Djurgården är inte ett färdigt lag just nu, och då visade det sig svårt att hitta det där lilla sista i den här matchen.
Vad hände egentligen under transfermarknaden 2023?
Sportchef Bosse Andersson har med begränsade medel lyckats bygga ihop flertalet framgångsrika truppkonstellationer sedan han återvände till Djurgården 2013, men det finns en del frågetecken kring hur han har byggt ihop truppen till säsongen 2023. Efter framgångarna i Europa 2022 har Djurgården hamnat i en situation av ekonomisk trygghet som varken klubben eller ”Super-Bo” är speciellt vana med och resultatet har blivit att spelare som Wilmer Odefalk, Jacob Bergström och till viss del även Rami Kaib har värvats in, utan att de egentligen håller måttet eller har en plats i laget. Oliver Berg är ännu en spelare som värvades in som ett stort namn, men utan att ha en skräddarsydd roll redo för honom i laget. Kaib fick väldigt tydlig roll att fylla i och med att publikfavoriten och en av lagets bäste spelare, Elias Andersson, har lämnat för Lech Poznan, men i sina två matcher från start har han inte imponerat, och det verkar som att han redan nu har blivit omsprungen av den yngre och mer oerfarne Samuel Dahl. Det är fortfarande väldigt tidigt in i Kaibs karriär i den blårandiga tröjan, men det går inte att blunda för att Bosses felprocent varit hög på transfermarknaden 2023.
Djurgårdens trupp den här säsongen har tydligt byggts för att kunna spela på två fronter. Efter två matcher i Europa har Blåränderna nu bara 13 allsvenska matcher att se fram emot. Seniortruppen innehåller just nu tre målvakter, fyra vänsterbackar (varav två skadade), fyra mittbackar, två högerbackar, sju innermittfältare, fem yttrar och två anfallare där i princip samtliga har rimliga krav att ställa kring speltid. Det finns självklart fördelar att ta nytta av när konkurrensen är hård, men som det ser ut nu är det nästan ett måste att den här truppen tunnas ut på spelare. Bosse Andersson har gjort mycket bra som sportchef för Djurgården, men nu måste han rensa i den alldeles för stora truppen han har byggt.
Säsongen nästan över - dags att fokusera ungt?
Med det tidiga uttåget ur Europa Conference League i händerna på FC Luzern, fem poäng upp till Malmö FF på tredjeplats och sex poäng upp till serieledande IF Elfsborg, som båda dessutom har en match mindre spelad, har Djurgården sjukt nog inte speciellt mycket kvar att spela för 2023. Guldet är nog bortspelat och frågan är nu om det inte är dags för tränarparet att fokusera på att spela lagets yngre spelare? Det är förvisso inte otänkbart att någon av de tre topplagen, kanske framförallt BK Häcken, tappar, vilket öppnar för att Djurgården kan säkra ännu en säsong med spel i Europa, men samtidigt börjar det bli svårare och svårare att motivera det rent ekonomiskt att spelare som Radetinac, Eriksson och (delvis) Schüller spelar framför Bergvall, Sabovic, Fallenius och Asoro. Det är möjligt att ett skifte till denna yngre generation gör Djurgården till ett sämre lag 2023, men givet att samtliga av de yngre spelarna redan har med startelvan att göra är det ingen större förändring.
Det största motargumentet till denna typ av satsningen på lagets ungdomar är att det kan skapa en skev dynamik i truppen. En satsning på truppens yngre spelare kanske gör dem mer attraktiva på marknaden, men när säsongen 2024 väl kommer kan det bli märkligt att börja slussa in de äldre spelarna igen. Å andra sidan har Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf haft svårt att välja en riktning när det kommer till en startelva, det kanske är dags att ta en så pass tydlig ställning som detta ändå hade varit?
Högt spel från Bergstrand och Lagerlöf
Det har blivit mer av en regel snarare än undantag att det roteras friskt i den blårandiga startelvan mellan matcherna. Mittförsvaret är däremot en del av planen där tränarparet har varit så pass nöjda med duon Danielson-Löfgren att de stått som självskrivna långt innan matchen. Idag bänkades Löfgren, som har varit en av Blårändernas bästa spelare den här säsongen, till fördel för Danielsons mittbackskollega under SM-guldet 2019, Jacob Une Larsson. Bytet av mittback kom som lite av en chock då Une Larsson inte gjort någon speciellt bra comeback hittills i Djurgården. Det såg ut som att Une Larsson skulle bli syndabock direkt efter att domaren blåste i visselpipan kort efter en duell mellan mittbacken och Luzerns lagkapten Max Meyer. Till slut visade det sig att det var frispark dömt för att Widell Zetterström gått utanför straffområdet när han skulle kasta ut bollen, en lättnad för samtliga inblandade. Jacob Une Larsson gjorde absolut ingen dålig match, men när motståndarnas mål görs i efterspelet av en hörna på grund av misskommunikation bland det försvarande Djurgården går det att ställa frågor kring varför inte mittbacksparet som har spelat flest matcher ihop den här säsongen inte spelade säsongens kanske mest avgörande match.
