HNK Rijeka - Djurgården1 - 2
Fem spaningar efter HNK Rijeka – Djurgårdens IF
Djurgården stod för en på många sätt helgjuten insats i värmen i Rijeka på den adriatiska kusten. Här är Forum 1891:s fem spaningar efter matchen.
Vände på steken – trots kalldusch
I den 13:e spelminuten var olyckan framme, trots att DIF öppnat starkt och uppträtt disciplinerat. En rensning tog på Magnus Eriksson och studsade fram till Zaragozaförvärvet Haris Vuckic som iskallt kroppsfintade sig till ett läge där han kunde bomba in 1–0 otagbart för Jacob Widell Zetterström. Oflyt måhända, men känslan var att matchen var på väg att gå i just den där riktningen som den ofta gör när man möter ett cyniskt spelande motstånd från kontinenten. Efter målet uppträdde DIF också först lite stressat och försökte stundtals spela i ett högre tempo än man klarade av. Med tiden kunde man dock hitta tillbaka till det fina spel som man inlett matchen i och i den 37:e minuten skulle utdelningen i målprotokollet komma. Edvardsen kom på överlapp och skickade in ett inlägg efter backen mot straffpunkten. Joel Asoro lät bollen vara och den rann i stället fram till Hampus Finndell, som efter en fin löpning in i boxen fick sätta 1–1. När Joel Asoro i den andra halvleken bjöd på en läcker framspelning mellan mittbackarna och Victor Edvardsen kliniskt kunde avsluta på en touch invid gaveln var vändningen ett faktum. DIF kunde sedan hålla undan och kontrollerat freda ett riktigt fint bortaresultat!
Hemläxan avklarad
”Vi ska fokusera på att spela vårt spel” är en sliten klyscha som man ofta hör från tränare i intervjusammanhang. Problemet senaste gången DIF var ute i Europa var dock snarast det motsatta: man funderade alltför mycket på hur motståndarna skulle spela och hur man kunde freda sig mot det. Det resulterade i en statisk fotboll i ett spelsystem som var ovant och inte lät spelarna få ut max av sin kapacitet. Mot Rijeka kom DIF ut som man gör mot ett bättre lag i allsvenskan. Man var påkopplade och bjöd inte på något i defensiven, men man stod också för det spel man kan som allra bäst och gav inte motståndarna någon överdriven respekt. Laget visade samtidigt inte bara att man kan vända ett underläge, utan att man har förmågan att spela cyniskt och snålt för att säkra ett resultat. Är DIF redo för Europa? Det är för tidigt att säga, men kvällens match var definitivt ett steg i rätt riktning.
Kollektivet slog individerna
Djurgården har de senaste åren byggt sportsliga framgångar utifrån kollektivet. 2019 var det knappast någon expert som trodde att Blåränderna skulle räcka hela vägen, men i slutändan tvingades tyckarna medge att DIF haft det starkaste laget – även om det fanns större namn på andra håll. I Kim och ”Tolles” värld är heller ingen större än laget, även om man tagit ekonomiska kliv och kunnat börja hämta in fler färdiga spelare till bygget. Mot Rijeka var det också tydligt vilka framgångar ett starkt kollektiv kan skörda. Kroaterna har en rad erkänt vassa fotbollsspelare som tveklöst skulle få det att vattnas i munnen på en allsvensk sportchef. Men när individerna inte jobbar som ett lag blir det svårt att nå resultat, trots starka pjäser. Rijeka har haft hög spelaromsättning och har precis startat upp ligaspelet efter sommaren. Man var inte redo att hantera ett samspelt DIF som hade matchplanen klar för sig – och det syntes på planen.
För bra för allsvenskan?
Den individ som stack ut mest på planen för dagen spelade inte heller i Rijeka. Isak Hien har det senaste halvåret gått från en smånervös Bambi på hal is till en auktoritär och fysiskt dominant mittback som med stor självklarhet reder ut de mest kniviga situationer. Utvecklingen är slående och det har varit en njutning att följa resan så här långt. Nu sägs det att flera europeiska klubbar tävlar om mittbackens signatur – och efter Marcus Danielsons ankomst ska Bosse Andersson vara beredd att sälja. Intresset lär heller knappast ha svalnat efter mötet med Rijeka, där Hien gång på gång plockade ned motstånd från en högre hylla än det han ställts mot i allsvenskan. Osäkerhetsmomentet ligger väl i att spelaren trots allt inte spelat allsvensk fotboll mer än en halv säsong – men just nu är intrycket tydligt. Han är för bra för att spela i allsvenskan – åtminstone någon längre tid till.
Krattat och klart
På förhand är det nog flera som tacksamt hade tagit emot 1–1 som slutresultat – och säkert även de som hade tyckt att förlust 1–0 var ok det med. Det är stor skillnad på hemma- och bortaplan även i allsvenskan – och skillnaderna blir inte mindre när man måste resa i väg och spela match utomlands mot obekant motstånd. Därför innebär torsdagens resultat inget annat än en gyllene chans att ta sig vidare till nästa runda i Europaspelet. Rijeka reser i nästa vecka till Stockholm för att försöka vända ett underläge. Man gör det på ett obekant underlag som bland annat Malmö aldrig upphör att klaga på – och inför läktare som lär vara betydligt mer välfyllda än något man kan se på lilleputtarenan i Rijeka och som lär sjunga för allt vad tygen håller för att hjälpa sitt lag. Förutsättningarna för avancemang kunde minst sagt ha varit sämre. Nu gäller det bara för DIF att ladda om, överleva en holmgång med Häcken och pressa fram ytterligare en helgjuten insats mot ett kroatiskt storlag i gungning.