IFK Värnamo - Djurgården1 - 2
Fem spaningar efter IFK Värnamo - Djurgårdens IF
Inför knappa 4000 åskådare på Finnvedsvallens naturgräs skulle Blåränderna äntligen, med halva serien spelad, kamma hem sin första seger på bortaplan för säsongen. I årets hittills varmaste Djurgårdsmatch uteblev såväl skönspelet som målskyttet för de offensiva spelarna. Här är Forum 1891:s spaningar från matchen.
Djurgården hade inför matchen mot Värnamo spelat 6 matcher på bortaplan under säsongen. Inför dagens match hade man inte vunnit en enda, i poängkolumnen utlästes ynka två poäng av 18 möjliga. Med det i åtanke och en knapp månads spelledighet i ryggen, bortsett från vinsten mot Varberg i föregående omgång, fick Blåränderna möjlighet att vända den dystra bortatrenden under lördagen.
Skakigt Djurgården med höga berg och djupa dalar
Bortalaget gjorde sig inga tjänster när man redan i den sjunde minuten släppte in 1-0 genom den tidigare DIF-spelare Gustav Engvall. Värnamosonen Simon Thern hittade fram till Engvall i en kontring, varpå anfallaren tog sig förbi Djurgårdsförsvaret för att knåpa in bollen förbi Jacob Widell Zetterström i DIF-målet. Även om Värnamo inte skapade någon kavalkad av fina målchanser under den första halvleken lyckades smålänningarna hålla Blåränderna från att skjuta ett enda skott. Matchens andra halvlek skilde sig stort från den första då Djurgårdsspelarna helt plötsligt verkade intresserade av snöra på sig skorna, som många gånger i första halvlek verkade stå ensamma ute på plan.
Med några taktiska förändringar i ryggen vände bortalaget framgångsrikt på Värnamos momentum. Då man tidigare vekt ner sig eller tvingats till sena tacklingar klarade de blårandiga spelarna nu av att hitta rytmen i försvars- och återerövringsspelet. Dessutom verkade passningarna ha rätt adress i allt högre utsträckning. Visserligen kan man ifrågasätta hur förvånande det är att ett lag som inför matchen låg sist i ‘’bortatabellen’’ inte direkt klarade av att komma upp i nivå i en bortamatch. Med det sagt är det knappast bara i dessa matcher som Djurgården misslyckats med att inleda en match på ett tillräckligt bra sätt, senast mot Varberg höll man också på att släppa in ett tidigt baklängesmål. Även om det är starkt av lagledningen och spelarna att vända på mindre bra prestationer saknas fortfarande mycket i DIF:s spel, inte minst förmågan att spela stabilt under hela matcher.
Bärande lagpappor i ett försiktigt bortalag
I vanlig ordning stod åldermannen Haris Radetinac ut då matchbilden inte gynnade Djurgården, vilket tydligt var fallet i matchens första halvlek. Han verkade stundtals helt outtröttlig då han avverkade rejäla löpningar i såväl försvars- som anfallsspel, samtidigt som han också stångades friskt och återerövrade bollen för DIF vid flera tillfällen. Radetinac ordnade även straffen för Djurgården i den 76:e minuten, som sedan förvaltades av Oliver Berg till 2-1 för bortalaget med ett distinkt avslut i målvaktens högra burgavel. Radetinac stångande stod sannolikt ut tydligare i ett lag som helt enkelt inte verkade matcha Värnamos fysik och presspel under stora delar av den första halvleken.
Besard Sabovic var långt ifrån ensam i sin något mer tillbakadragna insats i matchen, men i sin balanserande roll på mittfältet är det högst naturligt att kräva mer av en fysiskt stark, och försvarsmässigt skicklig, spelare. Dessutom ska icke förringas hur lagkapten Magnus Eriksson åsidosatts för att ge rum åt just Sabovic i startelvan. Även Djurgårdens ledning verkar ha resonerat i liknande banor då Eriksson ersatte Sabovic i den 63:e minuten, vartefter Blåränderna tog allt mer kontroll över matchen samt fick se bollen gå i nät två gånger om. Varför Eriksson spenderat så mycket tid på bänken som han gjort under säsongen hittills kan man bara spekulera i, men faktum kvarstår att laget tappar ett stort mått krigarinställning och spelförståelse då kaptenen inte är på planen.
Kontinuerligt uddlösa anfallare
Inför mötet med Värnamo hade Djurgårdens sportchef Bosse Andersson gjort klart med flera nya offensiva spelare, tillsammans med en vänsterback som är tänkt att ersätta lagets starkaste offensiva stjärna för året. Att ge den titeln till just en vänsterback låter kanske absurt, det får dessutom ses som symptomatiskt för ett lag där anfallarna inte gör tillräckligt mycket mål. De två offensiva nyförvärven, Musa Gurbanli och Felix Vá, verkar vara på väg in i laget vid rätt tillfälle då DIF:s anfallsspelare även i dagens möte mot Värnamo lämnade planen utan några spelmål. Visserligen gjorde Oliver Berg mål på straff för andra matchen i rad, men då norrmannen ännu inte gjort något mål i öppet spel får dessa ses på med en tydlig asterisk.
Efter en halv säsong där de offensiva hoten i Djurgården stått för totalt sju (!) spelmål är det svårt att föreställa sig hur detta endast är spelarnas egna fel, inte minst då lagets tränare har startat med olika offensiva konstellationer i mer eller mindre varje match. Dessutom har laget spelat klart bättre då Berg inte haft rollen som central anfallare, vilket var tydligt även i dag då hans ersättare i den andra halvleken - Joel Asoro - återigen ställde till med problem för motståndarna. Å andra sidan måste nog spelarna själva också ta ansvar för att skotten helt enkelt inte går in i mål, för lägena har definitivt funnits där. Lösningen på problemet är inte för en betraktare att avgöra, men att problemet är verkligt måste vara helt obestridligt. Kanske är Asoro höstens frälsare, kanske är det någon annan, men för att Blåränderna på riktigt ska kunna utmana om Europaplatser i år måste man hitta en lösning. Desto snabbare desto bättre.
Ett bekant byte
Efter att Djurgården i den första halvleken inte kom till några riktigt farliga avslut valde tränarduon Kim Bergstrand och Thomas ‘’Tolle’’ Lagerlöf att byta ut stortalangen Lucas Bergvall i halvtidspausen. DIF-tränarna har under säsongen utnyttjat möjligheten att byta spelare i paus vid flera tillfällen, man har dessutom tidigare valt att flytta ner Oliver Berg från den centrala positionen i anfallet, till den offensiva av de tre positonerna på mittfältet. Så skedde även idag då Oskar Fallenius ersatte Bergvall, vars position övertogs av nämnda Berg. Vilket i sin tur ledde till att Berg tog en tydligare och större del i spelet, samt att Joel Asoro fick möjlighet att utmana Värnamos försvar med centrala djupledslöpningar i rollen som nia.
Att Bergstrand och Lagerlöf ser potentialen med Berg som anfallsspets är vid det här laget tydligt, att man är villig att ändra på saker och ting när det inte funkar likaså. Vad som fortsätter att förundra är varför norrmannen fortsätter att starta i anfallet, bara för att flyttas ner till mittfältet i halvlek eller snart därefter. Något är det som gör att DIF:s tränarduo fortsätter med sina mindre lyckade försök att spela Berg som nia, trots de uteblivna konkret positiva resultaten. Bergvall är en stor talang som stundtals har gjort det riktigt bra i den blårandiga tröjan, däremot verkar hans form ha svalnat lite efter sommaruppehållet samtidigt som Asoro verkar börja komma igång allt mer. Inför ett stundande stormöte med Malmö FF bör detta rendera i att den senare startar centralt i anfallet, med Berg i mittfältsrollen tätt där bakom.
Fasta situationer en allt större nyckel för Djurgården
När anfallet tryter är det bra om ett lag kan dela upp målskyttet på fler spelare. I Djurgårdens fall har detta visat sig kritiskt, vilket nämnts tidigare i texten. För stockhomarna har sex av lagets 23 mål kommit bara på hörnor hittills i och med Rasmus Schüllers sällsynta mål. Den finska landslagsspelarens kanindödare var dessutom ytterligare ett mål i raden från spelare vars första ansvar ligger i defensiven. Därtill ska nämnas de båda säkra straffarna som Oliver Berg förvaltat i lagets senaste två allsvenska matcher, samt en allt mer bevisat fin vänsterfot av Elias Andersson från såväl frisparkar som hörnor. Just förvaltandet av fasta situationer var en del av spelet som minst sagt banade väg för SM-guldet 2019, och som därefter successivt har minskat i betydelse för Stockholms stolthet.
I år får man tillstå att det är den mest avgörande delen av DIF:s offensiv och att tidigare nämnda Andersson till stor del legat bakom mycket av den framgången. Med tanke på hur DIF gjort sina mål i de senaste matcherna kan man dessutom slå fast att detta blir allt bättre. När Andersson nu endast har en match kvar i Djurgården, innan han lämnar för spel i den polska svenskkolonin Lech Poznan, innebär det ytterligare en prövning för Bergstrand och Lagerlöf. Inte minst då Magnus Eriksson fått se sin spelmässiga roll i laget minska under säsongens gång är det högst oklart vem som framöver kommer förvalta lagets fasta situationer, även om Oliver Berg finns nära tillhands. Om effektiviteten på fasta situationer minskar, samtidigt som offensiven är fortsatt låst, kommer tappet av Andersson kunna visa sig kostsamt för Djurgården.
