Fem spaningar efter IK Sirius - Djurgårdens IF

Djurgården vann välförtjänt borta mot Sirius, även om det helt klart finns mer att hämta i spelet. Läktarna kokade i femtio nyanser av blått, Victor Edvardsen kokade över inne på planen. Här är Forum 1891:s spaningar från matchen.

Dags för en ny trea
Djurgårdens ECL-äventyr drar igång på allvar under den kommande veckan - dessutom kommer det allsvenska spelschema knappast bli lättare under veckorna som följer. Med tanke på det var det nog bara tre poäng som gällde för en godkänd insats borta mot Sirius under söndagen. Förra årets bortamatch i Uppsala slutade knappast som Blåränderna önskade, mycket på grund av en fin insats från nuvarande MFF:aren, Moustafa Zeidan. Däremot gick det klart bättre i årets hemmamatch mot Sirius, där Djurgården körde över gästerna med hela 4-0. 

Det var en resultatmässigt klart sämre insats idag än i det senaste mötet, trots att flera delar i spelet påminde om den matchen. Främst handlar det om att Sirius återigen hade det svårt att hantera Djurgårdens återerövringspress, samt att dagens hemmalag fortsatt visade på brister i passningsspelet. Å andra sidan spelade Sirius mycket rakare än de gjorde sist och på Studenternas IP lyckades man komma med en mycket hårdare fysisk inställning än sist. Djurgården är knappast ett lag som avskräcks i den bemärkelsen och lyckades som vanligt gå hårt in i mer eller mindre alla dueller. Båda lagens tuffhet under söndagen syntes inte minst på antalet gula kort, totalt åtta stycken. 

Djurgården gjorde till slut jobbet som krävdes för tre poäng, även om tränarparet Kim Bergstrand och Thomas ‘’Tolle’’ Lagerlöf nog hade önskat lite mer marginal i slutändan. Laget såg stundom lite väl slarvigt ut, bland annat höll Gustav Wikheim på att ge bort ett friläge i första halvlek och Haris Radetinac slog bort flera passningar i slutet av matchen. Därtill misslyckades man från DIF:s håll att hitta in bakom Sirius förhållandevis höga backlinje, då samtliga spelare i anfallstrion (inklusive Joel Asoro som byttes in) hade kunnat få riktigt fina lägen om den där sista passningen bara slagits på yta. Sirius var dock aldrig riktigt nära att hota Djurgården och vinsten såg hela tiden relativt klar ut. 

Gnälliga järnkaminer
Edvardsen gestikulerade och gnällde i största allmänhet under matchens första halvtimme, som brukligt. Både han och Radetinac visade tydligt att de ville ha bollen, gärna spelad på ytan bakom Sirius backlinje. Så småningom fick just Edvardsen bollen lite längre ner i planen. Wikheim sprang i ytan till vänster, Edvardsen slog passningen han själv bett om tidigare under matchen, och PANG, 1-0 till Blåränderna. Edvardsen har i veckan varit ute i media och förklarat att han känner sig få springa utan att få bollen under långa delar av matcherna. Gnällspiken fick rätt igen och det är svårt att inte tycka om när Edvardsen visar känslor. Mer om detta följer… 

Som tidigare nämnt är det lätt att hävda hur Djurgården oftare borde ha försökt hitta dels Edvardsen, men främst ytan bakom backlinjen, som tidigare nämnt. Hjalmar Ekdal nämnde i intervjun med Discovery efter matchen att det ‘’kanske blev lite för mycket handbollsspel’’. Bollen gick alltså runt mycket i laget utan att man för den sakens skull lyckades skapa särskilt spetsiga lägen. Laget har tidigare under säsongen varit mycket bra på att vaska fram lägen genom inlägg från kanterna. Dels har man slagit många konventionella inlägg från sidlinjerna, man har också slagit många låga inlägg som kommit efter att man kombinerat sig ner mot kortlinjen. Detta saknades idag, men för undertecknads del är det just avsaknaden av längre bollar för att dra isär motståndarnas lagdelar som är det stora ‘’problemet’’ - även om DIF gick vinnande ur bataljen. Just avsaknaden av den sortens långa bollar är något som flera spelare, såväl som experter i media, nämnt flera gånger som ett område där Djurgården har god utvecklingspotential. Dessutom ska här nämnas att det hela hänger ihop, har man fler och bättre ytor att spela på kommer bolltempot sannolikt höjas, varpå ‘’handbollsspelet’’ begränsas.

Edvardsen avstängd i derbyt - för snack…
Under den första halvlekens slutskede fick Rasmus Schüller ett gult kort som uppfattades som billigt från Djurgårdshåll. I den efterföljande sekvensen klippte f.d. Djurgårdaren Tim Björkström, Victor Edvardsen bakifrån med en tackling som får anses som tydligt värre än Schüllers. För alla er som har sett en allsvensk fotbollsmatch tidigare är det knappast förvånande att domare Kristoffer Karlsson valde att… (trumvirvel)... inte visa gult kort till Björkström. Karlsson blev därefter mycket upprörd över att Djurgårdens spelare och ledare ifrågasatte domslutet. Magnus Eriksson tycktes bli tillsagd att han, i egenskap av lagkapten, skulle ta snacket med domaren framöver. Situationen avslutades med ett, gissningsvis befogat, gult kort till Kim Bergstrand… förutom att Edvardsen prompt skulle ha sista ordet. 

Edvardsen ska enligt egen utsago ha frågat domaren hur Björkström inte kunde få gult kort, när han själv hade haft ‘’hela planhalvan’’ att gå på, varpå han belönades med varning och medföljande avstängning i derbyt. Som tidigare nämnt är det svårt att inte tycka om när Edvardsen gör just det, brinner till, men idag kan i alla fall inte jag stå bakom den elden fullt ut. 

Låt mig vara tydlig:
1. Tim Björkström ska varnas i situationen, något som domarexpert Jonas Eriksson på Discovery för övrigt tillstod.
2. Spelare ska kunna brinna till, och de ska kunna ställa frågor som den Edvardsen menade sig ha ställt domaren.
3. Som spelare borde man kunna stilla sig länge nog att låta bollen sättas i spel innan man fortsätter med det domaren redan sagt att man ska sluta upp med.
4. Bärande spelare i Djurgården ska inte bli avstängda inför ett derby för snack - här krävs det mer av Edvardsen, särskilt med tanke på att han vet att han kan brinna till. 

Kostsam kämpainsats
Ekdal fick en rejäl smäll mot högerbenet, efter en ful satsning av Edi Sylisufaj, i eget straffområde. Mittbacken spelade vidare under en längre stund men satte sig ner igen med knappa 20 minuter kvar av matchen, varpå han tvingades utgå med ett hårt lindat ben. Ekdal menade själv att det kändes som en rejäl smäll och avskrev inte deltagande i matchen mot Shamrock Rovers, vilket helt klart ska ses som mycket positivt ur DIF:s perspektiv. Trots det är en skada på Ekdal i det här läget av säsongen knappast varken väntad eller särskilt roligt för Djurgårdsledningen. Med Jacob Une Larsson utlånad och Isak Hien såld till Serie A får man vid en längre skadeperiod nu förlita sig på Jesper Löfgren och Frank Odhiambo bredvid Marcus Danielsson i mittlåset. Huruvida det räcker eller ej är mer eller mindre omöjligt att sia om, men den kvalitet som Ekdal bidragit med under de senaste två säsongerna är en enorm förlust alldeles oavsett. 

Bortsett från det ska även nämnas hur Ekdal sitter på fina ledarskapsegenskaper, sådana som kan skilja en allsvensk segrare från ett topplag. Om Emil Bergström, före detta lagkapten i föreningen som för närvarande är kontraktslös, varit på Bosse Anderssons radar under sommarfönstret, har det i alla fall inte sipprat ut i media. Däremot kittlar det lite för egen del med en återkomst för urdjurgårdaren - särskilt om Ekdals skada visar sig vara betydande. Fönstret är förvisso stängt, men reglerna för kontraktslösa spelare är lite annorlunda och det är inget dumt halmstrå att gripa efter. 

I slutet av matchen fick även Joel Asoro sig en törn då han föll olyckligt efter en duell mot Marcus Mathisen. Den unge anfallaren tog sig för ryggen och det är inte helt osannolikt att det helt enkelt bara gör ont att landa på Studenternas IP:s konstgräsmatta, utan att det för den delen behöver leda till en allvarlig skada. Djurgården får nu bege sig hemåt mot huvudstaden med hjärtat i halsgropen - att dubblera matcher i Allsvenskan med gruppspel i ECL är en sak, att göra det utan Asoro och Ekdal är en annan. Därför får det ses som avgörande för Blårändernas fortsatta säsong att de båda spelarna klarar sig utan några större bekymmer, trots sina respektive smällar. 

Bra dag på kontoret - på planen och på läktarna
För att vända blickarna mot framtiden: Ska man fokusera på att dagens insats hade kunnat vara bättre? På att Djurgården tycktes känna sig färdiga med matchen mot Elfsborg efter 75 minuter? Kanske, men troligen är många Djurgårdare eniga kring att man hellre tar tre poäng än en fin spelmässig insats där man inte riktigt räcker till hela vägen. Som tidigare nämnt var det bara vinst som gällde, både idag och mot Elfsborg sist, något som Blåränderna lyckades leverera. Vad gäller det kommande derbyt mot Hammarby finns det helt klart frågetecken som ska benas ut. Bortsett från det som nämnts ovan får man tyvärr även tillstå att Bajen ser starka ut för närvarande. Innan dess ska Djurgården dock besöka Shamrock Rovers i Ringsend, utanför Dublin.

Den matchen ska enligt experter vara en sådan som Djurgården bara ska vinna. Irländska Premier League är knappast en toppliga men Shamrock Rovers är det klart bästa laget som landet har att erbjuda. Dessutom är det ett lag med mer erfarenhet från Europaspel än Djurgården, som å sin sida kommer göra sin debut i ett europeiskt gruppspel i matchen. Något som kommer vara en betydande faktor, kanske inte i den matchen - men helt klart i de som kommer, är publikstödet som DIF har åtnjutit under den senaste tiden. Även i dagens match mot Sirius fick laget ett enormt stöd, enligt Djurgårdens Twitterkonto fanns hela 5500 blåränder på plats - vilket är helt fantastiskt. Bosses lagbygge har fortsatt många hinder att ta sig förbi under resterande del av säsongen - det enda vi supportrar kan bistå med nu är tålamod och mobilisering. 

3 kommentarer

Jakob Woll2022-09-04 20:35:00