Malmö FF - Djurgården4 - 0
Fem spaningar efter Malmö FF – Djurgårdens IF
DIF lyckades inte ta upp kampen med MFF i toppstriden. I stället föll laget ihop totalt inom loppet av tolv minuter. Här är Forum 1891:s fem spaningar från matchen.
Tydlig matchplan – misslyckades fatalt
Sedan flytten till Djurgården har Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf ofta spelat på samma sätt. Ett högt bollinnehav, spel via kanterna och en hög press är utmärkande för tränarnas spelsätt. Men den här eftermiddagen testade DIF något annat. Föreningen hade inga problem med att låta Malmö FF dominera matchen. I stället siktade man in sig på att störa hemmalaget via kontringar – där Oskar Fallenius, Tokmac Nguen, Gustav Wikheim och Santeri Haarala fick använda sin snabbhet. Det blev dock pyspunka direkt. Efter 22 minuter stod det 3–0 på resultattavlan – och matchen var redan över där och då. Blårändernas försök att ligga lägre och anfalla snabbt misslyckades fatalt.
Sämst när det gäller
MFF sköljde över Djurgården i våg efter våg – och bortalaget såg mest ut att längta efter uppehåll och ledighet. Ingen blårandiga spelare kom upp i nivå, inte ens konstanter såsom Marcus Danielson, Besard Sabovic och Keita Kosugi. Förhoppningen om att torsdagens resultat skulle ge spelarna en skjuts lös med sin frånvaro. Att få två dagar mindre vila är självklart en viktig faktor, men det går inte att gömma sig bakom det. Stora delar av startelvan vilades helt för en vecka sedan och matchen nere i Slovenien blev aldrig speciellt fysiskt uttömmande. När Hugo Bolin och Anders Christiansen visade upp hög allsvensk kvalitet slarvade Tokmac Nguen och Santeri Haarala bort chans efter chans. DIF förlorade inte på grund av trötthet – i eftermiddag var det i stället stor klasskillnad i avgörande moment.
Stoppade blödningen utan att ta chansen
Det var en minst sagt missnöjd Kim Bergstrand som blev intervjuad inför den andra halvleken. Han pratade om att den andra akten skulle handla om att ”stoppa blödningen”. Tillsammans med tränarkollegan genomförde han tre byten och klev dessutom över till en trebackslinje – ett experiment som föll väl ut i Uppsala. Djurgården fick tydlig effekt på förändringarna. Tokmac Nguen, som sedan ersattes av Patric Åslund, och Santeri Haarala kom närmare varandra, samtidigt som Deniz Hümmet gjorde nytta längst fram. Det här gjorde att DIF fick ett grepp om matchen där man radade upp målchanser, men kvaliteten saknades dock i avslutningslägena. Under en tiominutersperiod utspelade det sig en smått parodisk matchbild där Malmös svaga försvarsspel följdes upp av dåliga blårandiga avslut. Tränarna lyckades stoppa blödningen, men med bättre skärpa hade det kunnat bli en spännande avslutning.
Scenförändring mellan herrarna
I många år – ja, sedan Kim och ”Tolle” tog plats på tränarbänken – har skåningarna varit en drömmotståndare för Djurgården. Det har inte spelat någon roll om det varit på hemmaplan eller bortaplan, eller om Malmö tagit ledningen med både en och två bollar. Blåränderna har alltid hittat sätt att vinna oavsett förutsättningar – mycket likt det övertag AIK har på DIF. Men nu kan vi begrava den diskussionen. Henrik Rydström ser ut att ha knäckt koden i duellen med Djurgårdens tränare efter många år av försök. Stockholmarna har nu tre raka förluster mot serieledarna och det mentala övertaget är som bortblåst – något Djurgården behöver åtgärda till nästa säsong.
Tåget gick – behöver se sig över axeln
Gästerna behövde en trepoängare för att verkligen ge sig själva chansen i en eventuell guldstrid. Den förhoppningen släcktes efter 20 minuter och nu riskerar det att bli en jobbig höst i Allsvenskan. Föreningen kan med skräck se i backspegeln hur flertalet klubbar närmar sig för varje omgång. Elfsborg har fått träff på tränarbytet, AIK radar upp segrar, Hammarby gör mycket rätt och BK Häckens form pekar också uppåt. Mycket har ljusnat i DIF-lägret den senaste veckan, men den allsvenska formen imponerar inte. Den måste börja peka i rätt riktning – annars riskerar Djurgården att tappa de viktiga Europaplatserna.
