Gästkrönika: "Jag tillhör den riktiga fotbollsfamiljen"
Jag har stöttat mitt lag genom att gå på matcher sedan jag var tonåring. Jag har varit på alla hemmamatcher i alla år förutom om jag varit sjuk eller bortrest och jag har åkt på fler bortaresor än vad jag kan minnas. Jag har köpt souvenirer, hejat, sjungit och rest land och rike runt för att stötta mitt lag.
Jag har sett ”supportrar” slå ner supportrar till samma lag för att de är för påtända för att se skillnad. Jag har sett ”supportrar” gå omkring på stan, varv efter varv, maskerade och hetsiga, för att hitta några att slåss med. Jag känner tjejer som blivit brutalt misshandlade av sina killar, killar som är ”supportrar” och påstår att de bara slåss med likasinnade. Jag har sett sönderslagna krogar, jag har fått ta skydd från flygande föremål och glassplitter när ”supportrar” gjort rusningar mot varandra mitt bland vanligt folk.
Majoriteten av dem tillhör så kallade firmor eller andra grupperingar som gärna påstår att de har någon form av hederskodex så fort de får kritik. Ingen tror väl längre på dem när de påstår att de bara slåss långt bort från vanligt folk?
Och vad är det för heder undrar jag? De slår sönder krogar som ägs av personer som bara vill göra rätt för sig i samhället. De letar efter och ger sig på oskyldiga människor om de inte hittar personerna de egentligen ville slåss med. De slår till och med sönder sina flickvänner. Heder sa ni?
En supporter är någon som stöttar sitt lag. Stöttar.
Beteendet hos dessa personer leder till böter och andra kostnader för klubbarna. Det leder till att klubbarna omskrivs negativt i media, till att politiker, vanliga människor och journalister talar otroligt negativt om fotbollen och till att sponsorer drar sig för att gå in med pengar för att de inte vill förknippas med klubbarna.
Är det att stötta?
Det kan inte finnas någon människa på planeten som anser att det är att stötta någonting förutom sin egen skeva bild av ”vi och de”.
Jag är trött på att höra att ”Firmorna står upp för sitt lag”, att ”Firmorna försvarar vanliga supportrar”. Försvarar mot vad? Jag har gått på fotboll hundratals gånger och jag har aldrig upplevt att jag behöver beskydd annat än när just dessa firmor ska göra upp och härja. Om de inte fanns skulle ingen behöva beskydd. Om de inte fanns skulle polisen inte behöva ingripa. Om de inte fanns skulle klubbarna inte behöva lägga ner miljontals kronor på säkerhet, böter och annat skit.
Jag är trött på diskussionen om vilken grupp som har ansvaret, vem som ska börja göra någonting först. Kommer personerna ta mindre droger, dricka mindre alkohol och få ett bättre beteende för att vi ändrar lagen, för att journalister skriver mindre negativa saker om supportrar eller för att polisen slutar att ingripa?
Jag mår illa när jag ser tröjor och hälsningar till den avlidne och hans familj från firmor och liknande grupperingar. De skriver att de förlorat en ”Djurgårdsbroder” samtidigt som det är deras meningslösa våld som ligger bakom hans död.
Än mer illa mår jag när jag hör om hämnd. Har ni inte förstått någonting? Det är våldet kring fotbollen som blev hans död. Det enda rätta firmorna kan göra nu är att avveckla sig själva och söka terapi för aggressions-/narkotikaproblem.
Jag ser många bekanta som skriver att de sörjer, att de mår dåligt, och att det har gått för långt. Samtidigt ser jag hur de är med i Facebookgrupper som står bakom firmor och liknande grupper och jag vet att de försvarar dem i diskussioner.
Jag ser supporterföreningar som tar firmor i försvar. Jag ser officiella supporterföreningars styrelsemedlemmar sitta och dricka öl med firmorna. Är det att aktivt ta avstånd från våldet? Hur kan man vara emot det fotbollsrelaterade våldet och samtidigt försvara dessa grupperingars existens? Kan någon förklara det för mig för jag förstår verkligen inte.
Just nu pågår en debatt där vänsterextremister hävdar att det är ok att använda våld mot högerextremister. Det är precis så jag tolkar alla dessa som försvarar firmor. Som att det är okej att använda våld mot sina antagonister. Samtidigt som folk dör i andra länder för att de vill ha demokrati och mänskliga rättigheter så springer ni runt på stan och rättfärdigar ert meningslösa våld för att en annan grupp hejar på ”fel” lag. Det är så vidrigt att man mår illa.
Det gör mig ledsen, arg och frustrerad att bli förknippad med dessa personer. Att få höra att det är ”supportrar” som gör detta. Det är inte supportrar. Det är kriminella ligister som använder klubbars namn för att på något sjukt sätt rättfärdiga sitt idiotiska beteende. För min del skulle det vara helt ok med matcher utan bortasupportrar, med nykterhetskrav för att få beträda arenan, med stickprovskontroller för narkotika hos varenda fotbollssupporter och med livslång uteslutning ur klubben vid våldshandlingar. Det kanske inte är realistiskt, vad vet jag, men jag vet att det får räcka nu, PÅ RIKTIGT!
Det får vara slut med tomma ord, det får vara slut med ”dialog”. Har ni försökt att ha en konstruktiv dialog med en påtänd huligan någon gång? Om alla som påstår att de tar aktivt avstånd från våldsamma grupperingar faktiskt gör det på riktigt så kan vi kanske åtminstone få dem att känna att de inte är välkomna på våra läktare, i vår familj.
Jag förväntar mig även att DIF tar tydligt avstånd från dessa förbannade grupperingar en gång för alla och slutar dalta med dem. Ni får välja nu. Vill ni ha riktiga supportrar eller vill ni ha ligister? Jag vill inte tillhöra en förening som håller våldsverkare om ryggen.
Jag har också ett ansvar. Jag får aldrig ge upp. Jag har sagt ifrån och gått emot när andra har försvarat våldet i fotbollens namn. Jag har fått subtila hot om att jag ska ”hålla käften” och ”inte lägga mig i”. Jag är väl för dum för att lyssna på dessa hot. Eller så älskar jag fotboll för mycket för att låta dem härja fritt. Jag vet inte, men en sak är säker. Om jag skulle bli ihjälslagen av en "supporter" så är det sista jag vill att firmor och liknande våldsförespråkande grupper går ut och skriver att de har förlorat en syster/bror. Jag tillhör inte er familj. Jag tillhör den riktiga fotbollsfamiljen.
Jag har suttit på krogar i Göteborg, Helsingborg och Malmö med det andra lagets supportrar. Vi har suttit och pratat laguppställning, skador, diskuterat troliga resultat och skålat för fotbollen. Innan match har vi alltid önskat varandra lycka till och ibland har vi mötts upp på samma krog efter matchen för att diskutera ännu mer.
Det har inte funnits något hat, bara en obeskrivlig kärlek till fotbollen.
Konstigt nog så föredrar jag det framför de så kallade samlingarna där man bara hatar allt och alla, sjunger att man ska mörda varandra och bränna ner städer etc.
På söndag ska jag på hemmapremiär. Jag sluter gärna upp med Halmstad-supportrar innan match. Jag älskar fotboll och i min värld finns det inte plats för hat.
