Gästkrönika: 2017 – embryo till en ny storhetstid?
Från att ha skönjt framtidshopp efter en underhållande och bra säsong 2015 blev säsongen 2016 en rejäl käftsmäll. Vi kammade 0 poäng i samtliga derbyn, sparkade vår huvudtränare efter nedflyttningshot och nådde rekordlåg publiksiffra på Tele2 Arena. Trots detta gav säsongen en god eftersmak efter en bra höst.
Fotboll handlar mycket om skeenden. Vrider vi tillbaka tiden ett år satt jag i samma situation och såg positivt på 2016. Men efter en allvarlig skada på Kerim Mrabti och försäljning av vår lagkapten Emil Bergström förbyttes den positiva känslan till oro. Nu sitter jag i samma position och spånar om nästa säsong. Jag tar lärdom av förra årets erfarenhet och inser i år att sia om nästa säsong är ungefär lika svårt som att pricka krysset med en cykelspark.
Kerim, ”Mange”, Haris, Olunga och en joker på det – när såg det senast så här bra ut?
Jag är helt övertygad om att Kerim kommer tillbaka och nästa år leverera en dundersäsong. Haris form är det dessvärre lite mer osäkert kring, men med Kerim och Haris fyller vi det vakuum som uppstod när de båda blev skadade.
Det betyder per automatik att Magnus Eriksson flyttas upp steg bredvid målmaskinen Michael Olunga. Det hjärta och inställning ”Mange” visat sedan han anslöt till klubben är något vi inte varit bortskämda med i klubben men samtidigt tycker jag inte det är rättvist att använda honom på en kant. Hans position satte käppar i hjulet för hans fotbollskvaliteter som kommer mer till nytta i en position högre upp i banan.
På bänken hittar vi lagets joker till nästa säsong, Tino Kadawere. 20-åringen fick utstå mycket kritik under stora delar av säsongen för sin valpighet och uddlöshet, men visade mot slutet de kvaliteter som sportchef Bosse Andersson en gång upphaussade. Med den här uppsättningen av offensiva spelare behöver vi nog backa bandet till guldåren för att hitta samma kvalitet
Högmo, kom hem!
I förrgår bekräftades det att Per Mathias Högmo sparkades som förbundskapten för Norges landslag. Förlusten mot Tjeckien blev droppen som fick bägaren att rinna över. Direkt aktualiserades spekulationerna igen ifall Högmo är rätt man för tränaruppdraget nästa år. Många menar på att om det nu skulle visa sig att Högmo blir vår nästa tränare är det som att jämföra med någon som skulle uppfinna hjulet igen – Högmo har med andra ord allt att förlora. Jag anser dock att om nu chansen finns att plocka tillbaka honom vore det tjänstefel att inte ens skicka en förfrågan. Hans resultat i sin förra sejour var enastående, han är oerhört populär i klubben och jag tror att hans ledarstil och karisma gör sig bättre i ett klubblag där han dagligen har kontakt med spelarna än i ett landslag.
Oavsett om det blir Högmo, Özcan Melkemichel eller någon annan så tror jag att Djurgården är en attraktiv klubb att leda nästa år. Bortsett från klubbens fundament som storstadsklubb, publiktryck och anrika historia har klubben stabiliserat sig i tabellen. Ekonomin är även bättre än på länge, vilket bekräftades när prestigefyllda nyförvärv genomfördes i somras som gav indikationer på att DIF snart ska etableras som ett topplag igen.
Vem blir kreatören?
Efter att värvningen av Brwa Nouri stoppats och Alexander Faltsetas inte förlängde sitt kontrakt kan vi helt sonika konstatera att DIF är på jakt efter en ny innermittfältare. Nog för att ”Falle” inte är en bollvirtuos men hans arbetskapacitet har underskattats en aning och jag tycker han har fått alldeles för mycket oförtjänt kritik för sina insatser. Men dynamiken mellan han och Walker var för
endimensionellt och båda spelarna har under deras två säsonger tillsammans varit beroende av en kreatör bredvid sig. Blir drömmen till verklighet och ersättaren heter Kim Källström? Eller kommer vi få se Mrabti axla en roll på mitten? Summa summarum är att DIF är beroende av en mittfältare av den kreativa sorten som kan slå de avgörande passningarna, göra sin motståndarspelare och kunna bidra med mer en fem mål som firma Walker och Faltsetas bidrog med i år.
Backlinjen behöver förstärkas
Längst bak kan vi stoltsera med att ha Sveriges bästa målvakt och vi kan förvänta oss det i minst två säsonger till. Andreas Isakssons inflytande i klubben har betytt och kommer betyda matchavgörande räddningar, auktoritet och vinnarmentalitet. Framför honom behöver backlinjen förstärkas, framförallt till höger och centralt. Jag tror och hoppas att Jacob Une Larsson kommer få sitt stora genombrott nästa år. I slutet av säsongen visade han sina kvaliteter och vi som följt U21-landslaget senaste året har sett hans potential. Men han är fortfarande ung och jag tror han skulle må bra av att ha en rutinerad ledargestalt vid sin sida. Peter Larsson, som precis åkte ur allsvenskan med sitt Helsingborg och som bara har ett år kvar på kontraktet är en spelare jag tror kommer flytta på sig och jag skulle verkligen kunna se honom färga i den blårandiga tröjan till nästa säsong. Till höger har Tim Björkström under året visat att han inte är kompatibel för allsvenskt spel och Kebba Ceesay brister för mycket i den tekniska biten för att vi ska kräva någonting offensivt av honom. Det behöver förnyas och förstärkas upp med en högerback som är bollskickligare, kan utmana en mot en och slå precisa inlägg mer frekvent.
Vi står redan idag med ena benet inne i 2017. En gedigen målskytt, två comebackande stjärnspelare och Sveriges bästa målvakt. Med det andra benet måste vi förstärka med en tränare som är lämpad för att leda skutan, två backar och en kreatör som kan bidra med mer än ett stabilt passningsspel och kämpavilja. Lyckas vi med dessa rekryteringar kan Djurgården redan nästa år nå stora framgångar. Men sen har vi allt det där, som vi idag inte vet någonting om t ex allvarliga skador och försäljningar på viktiga spelare. Jag önskar att jag visste, men av tidigare erfarenheter kan jag inte mer än att idag, bara önska att mina förhoppningar infrias.
