Gästkrönika: Vi har rest oss upp
Matchen skulle hylla Elfsborgs avgående manager Klas Ingesson. Men det var lika mycket en match för Stefan.
Ett höstkyligt Borås tog emot Djurgården med ett riktigt höstregn. Årets sista bortamatch och en nästan fylld bortaläktare får ses som ett gott betyg på förhand.
Jag har varit på tre bortaresor i år. Visst, då räknar jag inte resorna i närområdet. Och visst, det kunde varit fler. Men såret efter Helsingborg har suttit i. Jag har haft en mental spärr, prioriterat tid med familj och vänner före en helg i Sölvesborg. Att åka till Borås kändes helt rätt dock. Känslan på förhand: säcken ska knytas och lämnas för vinterförvar.
Och efter 1-0 mot ett europajagande Boråslag lyckades vi. Med Kenneth Höies storspel (han är värd semester i Thailand med en stock grovsnus) och Radetinacs avslut som var lika iskallt som temperaturen på Borås Arena.
”Såren är inte läkta”
Matchen skulle hylla Elfsborgs avgående manager Klas Ingesson. Men det var lika mycket en match för Stefan. Från himlen har han och Gösta ”Knivsta” Sandberg fått se DIF resa sig ur askan i våras som en Fenix Fågel. Såren är inte läkta. Det kommer de aldrig göra fullt ut, men vi har hunnit hämta oss från den första chocken. Att en broder inte längre finns med oss på läktaren.
Bortasäsongen 2014 är avslutad. Vi har upplevt det mesta där i år. Sorg, ilska, hopp, glädje och förtvivlan. En känslomässig berg-och-dalbana. Nu är tåget parkerat för i år. Jag tror att vi går mot en ljus en framtid. Efter regn kommer solsken och jag längtar redan till premiären 2015.
Djurgårdsfamiljen är närmare än jag någonsin upplevt. Vi har slutit upp i år och ställt oss enade. Nu väntar ett vinterhalvår för att samla krafterna. Nästa år ska bli ett blårandigt år!
