IFK Göteborg - Djurgården1 - 3
Göteborg – Djurgården 1-3: Vi är bra, vi är riktigt bra
På förhand en av säsongens absolut svåraste matcher. Dessutom i ett läge där en förlust hade lämnat oss kvar i getingboet under medan en vinst hade givit, åtminstone tillfälligt, andrum och fortsatt slagläge i europaracet. Då går Djurgården ut och gör en av säsongens bästa insatser mot ett Göteborg som aldrig ens gavs chansen.
De som är från Göteborg har ofta fått åka hem med sorg efter ett besök hos Djurgården uppe i Stockholm . Men motsatsen har även gällt för oss Djurgårdare nere i Göteborg. På rak arm (och med risk för att ha noll koll) kan jag faktiskt inte minnas när vi senast åkte hem med en trea i bagaget från regnets, fiskrensets och de dåliga ordvitsarnas högborg. Och att komma dit utan vare sig Jonas Olsson, Kevin Walker eller joker-Badji kändes väl på förhand inte heller som de mest gynnsamma förutsättningarna för att det skulle ske nu heller.
Men jag har sagt det förr och jag säger det igen. Det är något med årets Djurgården. Eller snarare (och jag återkommer till det längre ner) med Özcans Djurgården som ställer tidigare invanda ”Djurgårdskänslor” på ända. Vi är inte längre det halv- eller helmediokra gäng som vi har fått se under de senaste åren. Vi viker oss inte när regnet faller över Göteborg och IFK pumpar långbollar och skaver hälsenor. Istället skaver vi dubbelt tillbaka och håller bollen efter backen med blicken riktad mot motståndarmålet.
Första halvlek – Göteborg kom undan med andan i halsen
Redan från start är känslan att vi kommer göra en bra match idag. Gunnar och Une har bra koll bakåt, Kim och Karlis ger inte bort mycket på mitten och vår ”offensiva fyra” kommer förvånansvärt lätt fram till straffområdet för olika inspelsförsök. När Salomonsson sedan halkar till och ger Kerim öppet mål för 1-0 kändes det mer som frukten av många ”nästan-lägen” än en enskild tursituation. Halvleken fortsatte sedan i klar Djurgårdsfavör, där åtminstone Mange borde ha satt dit en boll till. 1-1 målet sekunderna innan pausvilan var därför såväl orättvist som extremt onödigt, särskilt då Felix Beijmo först inte lyckas rensa iväg bollen ordentligt och sedan nickar ner den rakt i gapet på Boman som bara kan tacka och ta emot.
Andra halvlek – Klasskillnad
I matcher i allmänhet, och i tuffa bortamatcher i synnerhet, känns det alltid både surt och oroande när du inte har marginalerna med dig. 1-1 i paus kändes som en förlust och jag satt med en påtaglig oro för den andra halvleken. Orolig över att den sena kvitteringen påverkat laget negativt, samtidigt som det gett Göteborg syre och momentum inför resten av matchen. Men oj vad den känslan var fel. För om vi bara var lite bättre än Göteborg i den första halvleken var det nu klasskillnad på planen. Visst kom Göteborg upp i ett och annat försök, men mot Djurgårdens frenesi, fantasi och trygga malande fanns det tillslut inget motmedel. Pang så hade Kerim gjort sitt andra för dagen, och Boom så krönte Karlis en förträfflig insats med att, för matchen signifikativt, dunka in bollen och vi hade 3-1 och segern i en liten ask. Och när matchen väl var slut låg väl i ärlighetens namn 5-1 närmare till hands än 3-2.
Vi är bra – vi är riktigt bra
Man kan alltid leta efter anledningar och infallsvinklar både hit och dit efter en match. Men ibland, och påfallande ofta för oss Djurgårdare efter uppehållet, är analysen helt enkelt den att vi var det bättre laget. Det var ingen tur, inga tillfälligheter, enskilda prestationer eller domslut som avgjorde den här matchen. Det var laget Djurgården som var betydligt bättre än laget Göteborg. Det var laget Djurgården som återigen visade upp en trygghet i spelet, en vilja i duellerna och en koncentrerad lekfullhet i anfallen som motståndarna inte hade något motmedel emot. Det var riktigt härligt att se, och det är riktigt härligt att känna att vi är bra. Vi är riktigt bra.
Karlström = Klass
Ja åtminstone igår. För den här versionen av Jesper Karlström är ju precis den vi hela tiden har hoppats på och velat se. Den trygga, bollskickliga och tjurskalliga. Om Gunnar (igen) fyllde Jonas skor med bravur så spräckte Karlis sönder Kevins dojjor igår. Och då har Kevins dojjor ändå varit väldigt svårspräckta den här säsongen. Det blir väldigt intressant att se hur Özcan tänker inför Örebro nu på lördag. För med den insatsen som Karlström bjöd på igår ska han bara starta den matchen. Får han inte göra det kan vi nog glömma att se Karlström i blårandigt igen framöver, för den signalen som en petning på lördag skickar skulle få Batman-signalen att framstå som en ficklampa med sjaskiga batterier.
Özcan – dags för ordentligt med cred?
Vi pratar om Kerim, Engvall, Mange, Bosses värvningar, Beijmos oräddhet, Unes utveckling, Kims passningar och Othmans finter. 22 omgångar in i allsvenskan tycker jag också att det är dags att vi pratar om mannen som fått alla dessa killar att snabbt fungera och se ut som ett lag som haft mer än en dryg tvåtredjedels säsong tillsammans. Vi ligger tvåa i allsvenskan och har fler än en gång visat upp ett spel som vi inte har sett DIF prestera på år och dag. Nej, det har inte sett fantastiskt ut jämt. Ja, säsongen är långtifrån slut. Men oavsett hur det här slutar tycker jag att Özcan har visat att han är på riktigt, och att den negativa kritiken ska vara längre än en plattmatch bort.
Men nu slickar vi i oss den sista njutningsdroppen från den här segern. Ny match på lördag. Se till att ta dig dit och var med på resten av den här resan.
