Han kom, han såg, han förstörde. Tack gode gud för vår nuvarande ledning!
Okej, med måndagens bottennapp mot Örebro färskt i minnet kan det kanske te sig en aning otajmat att börja en text med ett stort hyll till ledningen. Men nu handlar den här texten inte i första hand om våra nuvarande sportsliga prestationer utan om vår nuvarande sportsliga organisation. Detta med utgångspunkt ur Tommy Jacobssons uttalanden i Johans Esks reportage i DN under den gångna helgen.
Den här texten är även minst tvåa på bollen. Mycket bra sades under senaste 08, där jag konstaterar att herr Lundgren gör sig bra mycket bättre än på egenkapade medlemsmöten. Men nåväl, här kommer mina tankar om ”Tommy-gate”.
– Jag vill inte att det ska vara ”bitter gammal ordförande talar ut”, slår Tommy fast i artikelns inledning. Vilket blir väldigt komiskt när han sedan ägnar nästan varje ord åt att tala illa om Djurgården, slå fast att Djurgårdsfamiljen inte finns och slutligen konstatera att han egentligen knappt känner något för föreningen. Samma förening som han bara några år tidigare har bedyrat sitt engagemang och hjärta för. Ännu mer komiskt blir det när det framgår att det är Tommy själv som har kontaktat Johan Esk och velat berätta om sitt nya projekt Goodsport men istället ägnar raderna åt att racka ner på Djurgården. Varför kan han tänkas göra så? Jag återkommer till det i slutet av denna text, men först tar vi en ”kort” re-cap:
Året var 2009 och Tommy Jacobsson valdes till ny ordförande för Djurgården Fotboll. Med sig tar han löften om stora ekonomiska satsningar och höga sportsliga målsättningar. Tommy Jacobsson pratade om sitt stora djurgårdshjärta och om hur Djurgården återigen ska bli en maktfaktor inom svensk fotboll. Men som alla vet gick det inte så bra för oss. Vare sig sportsligt eller ekonomiskt. Året var 2011 och dåliga tabellplaceringar, panikartade spelarköp och en osund lönestruktur ledde till turbulens i föreningen. Det var dags för en frälsare och MP var hans namn.
Supportrarna fick kollektiv ståfräs, webbsidor och sociala medier gick i spinn. Idag är början på resten av våra liv och det är MP som leder oss framåt mot våra drömmar! Vi var nog många som hakade på den där hypen. Vi trodde så mycket och ville så mycket, och MP var ju helt perfekt. Inte bara hade han varit en omtyckt och duktig spelare i föreningen, han sa ju även så bra saker! Våra vandringar i dödsskyggans dal är över. MP och Tommy tillsammans med ett fantastiskt affärsnätverk som ska ge oss miljarders miljarder nu göra oss till Sveriges, Nordens, ja kanske hela världens största klubb! Vi har till och med en ”fail-safe” som heter Khaled. Han har ett jättemånga kontakter över hela världen och ska se till att vi får hit riktigt grymma spelare för nästan inga pengar.
Uppvaknandet blev hårt. Efter att MP klarat oss kvar i Allsvenskan 2011, gjort en stabil säsong 2012 kom säsongen 2013. Ingenting fungerade. Vi spelade inte som Bayern München. Halva truppen var i princip inlånade eller på korttidskontrakt. 51 % -regeln blev efter mycket om och men kvar och Tommy hade ett dåligt pokerface då han försökte dölja sin besvikelse. Pengarna från det där nätverket som skulle ge oss miljaaaaaarder syntes inte till, eller gick åtminstone inte dit de borde (är det ännu någon som vet?). Khaled flög runt hela världen och chillade i hotellbarer. Bokade in sig på en Steve Perryman-resa till Manchester och gick en guidad tur med ett gäng japaner. Fick lite skumpa samt en Godsway och rapporterade hem det som ett banbrytande steg mot framgång. Vi var en klubb i fritt fall både sportsligt, organisatoriskt och ekonomiskt. Och precis som i fallet Costa Concordia tänkte inte kaptenen ta ansvar för det sjunkande skeppet.
Början på slutet eller slutet på början?
”MP och Tommy lämnar pga. hot. Detta är slutet” fick jag på sms av en kompis när jag satt på tunnelbanan en morgon. Och visst kändes det mörkt just där och då. Statsministern kallade till presskonferens, media dreglade likt en rabiat Johanna Lerneby över de fasansfulla huliganerna, spelarna tog någon form av (påtvingad?) ställning mot huliganism. På läktarna tjafsades det om huruvida MP var en bluff eller inte. Men sen kom Malmö-matchen. Sen tipsade Bosse om Högmo, Grönis bjöd på whisky och ett antal lånade kronor senare hade vi både en grym tränare och några duktiga nyförvärv och räddade säsongen med den äran.
I takt med lugnet och de nyvunna framgångarna kom också insikterna och funderingarna. Blev verkligen MP hotad?. Kan det ha varit så att han bara tog chansen att dra när det inte var kul längre? Tommy fick inte sin vilja fram, 51 % -regeln blev kvar. Kan det ha varit så att han redan där och då bestämde sig för att dra, men väntade på ”rätt” läge? Och det där unika nätverket, vad hände med de pengarna? Den där Khaled och hans superdeal med Manchester City, vad hände med den? En säsong avslutades. En sportslig ledning byttes ut. En ny Vd tillträdde. Och alla som kan tyda det minsta av en årsredovisning ser att ladan de kom till var totalt tom. De värvningarna som Högmo fick gjordes på kredit, och det som räddade hela föreningen var ett stort och givmilt H&M-hjärta (Icke att blanda ihop med det där fantastiska nätverkets miljarder, det var H&M and H&M alone).
Vår nuvarande ledning har stoppat det ekonomiska förfallet man ärvde av sina företrädare. För att lyckas med det har man varit tvungen att sälja i princip all kvalitet vi hade i truppen under säsongen. Vi har inga pengar, vi startar med Kalmars fjärdeanfallare. Vi kommer trots detta klara oss kvar med god marginal, även om vi har fått får beskärda del av spelmässiga bottennapp och är urusla på hemmaplan. Men idag är vi inte i någon akut kris. Vissa skulle kanske även säga att det känns som att föreningen sakta men säkert är på väg åt rätt håll, både sportsligt, organisatoriskt och finansiellt, även om det sannolikt finns mycket kvar att göra. Inte minst när det gäller att gå igenom vem som gör vad (och varför) inom organisationen, nepotismens tid måste vara förbi.
Tommy är genomskådad
Det är med denna ”korta” re-cap i bakhuvudet som gör artikeln med Tommy Jacobsson närmast tragikomisk att läsa. Jag hade nämligen hoppats att det var över. Att profitörer på Djurgårdens varumärke hade försvunnit ut i perferin, till en plats där de kan göra vad de nu gör med någon annan istället för oss. Att viljan att fortsätta skada vår förening hade bytts mot nya intressen. Men tydligen får vi även fortsatt vara beredda på att vara under attack från personer som en gång sade sig vilja Djurgårdens bästa. Tommy vill inte prata Goodsport. Tommy vill marknadsföra Goodsport genom att använda Djurgården som språngbräda. Typ: ”Jag gjorde allt rätt i Djurgården, men alla var så sjukt taskiga mot mig och mina kompisar så tillslut orkade jag inte längre. Men nu är jag tillbaka med ett nytt fantastiskt projekt tillsammans med mina gamla vapendragare från förr. Hur kan vi bättre få uppmärksamhet för det projektet än genom att låtsas att den klubb vi själva nästan förstörde egentligen förstörde sig själv och att vi tog med oss våra fantastiska idéer och stack i tid”.
Tyvärr Tommy. Du lurar oss inte igen. Vi kanske inte är supernöjda med läget just nu, men vi vet att vi mår så oändligt mycket bättre med den nuvarande ledningen än vad vi någonsin har eller skulle ha gjort under dig. Det är game over för dig och dina lakejer. Du är genomskådad.