Djupintervju med Peter Kisfaludy: Så ska Djurgården fostra fler talanger
Djurgårdens viktigaste nyförvärv inför kommande säsong kan mycket väl vara ett på ledarsidan. Forum 1891 satte sig ned med Peter Kisfaludy för ett längre samtal om åren i Brommapojkarna, svenska supertalanger och rollen i Djurgården.
Det går fort från Östermalm till Djurgården fotbolls huvudkontor på Gärdet. Peter Kisfaludy, eller ”Kissen” som han ofta kallas, har fått nära till jobbet igen efter att ha skrivit på för DIF i rollen “Sport Koordinator U till A”. Boendet i Bromma lämnade han för innerstan redan i våras. Läget är perfekt, förklarar han, samtidigt som han vant rattar sin svarta Mercedes i riktning mot Tegeluddsvägen.
Att Peter är ny på jobbet märks inte när han ger en snabb rundtur i lokalerna. Kontoret är större än man skulle kunna tro. Djurgårdens pojkakademichef Joel Riddez är inte sen att flika in:
– Det finns en plats för alla, det här är Djurgårdsfamiljen!
Sadlade om tidigt
Peter Kisfaludys fotbollskarriär tog sin början som sexåring i BP:s knatteorganisation – och som så många andra drömde han om att bli fotbollsstjärna. Men redan i de tidiga tonåren stod det klart att framtiden inte fanns på planen – utan kanske snarare vid sidan av den.
– Jag var 14 när jag kom på att jag inte kommer att bli den där stjärnan jag går och drömmer om. Då gick jag min första ungdomstränarkurs och började träna sexåringar.
Med tiden skiftade fokus och drömmen riktades in på tränarsysslan. Men Peter tränade flera BP-lag innan det verkliga önskeuppdraget blev ett faktum.
– Min stora dröm gick i uppfyllelse när jag fick mitt första akademilag, BP 77-1.
Peter fortsatte sedan att träna akademilag i BP. 79:orna och 81:orna. Under samma tid var han med i bildandet av fotbollsklubben FC Café Opera, som skördade stora framgångar på 90-talet och i början av 2000-talet. I samband med ihopslagningen med Djursholm fotboll 1994 klev Peter parallellt med jobbet i BP in som sportchef i Division 4-klubben. 1996 lämnade han sin roll i BP för att istället satsa helt på sportchefsrollen i Café Opera. Klubben gick 1999 upp i Superettan efter ett svårt kvalspel.
“Jag skulle väl aldrig hoppat på det om jag visste hur det var egentligen"
Han fortsatte i klubben fram till hösten 2002 då AIK hörde av sig och erbjöd honom sportchefsrollen. Det var ett uppdrag som Kisfaludy skulle komma att axla åren 2003–2004.
– Jag skulle väl aldrig ha hoppat på det om jag visste hur det var egentligen. AIK låg 18 miljoner back, en förening som var i total nedförsbacke.
Efter en femteplats första året åkte föreningen ur Allsvenskan året därpå. I och med det lämnade Peter sin roll för att istället återvända till BP som fotbollsinstruktör på Nybohovsskolan. Där jobbade han med profiler som Stefan Billborn, Tobias Ackerman och Mathias Jonsson.
Sportchefsuppdraget blev kortvarigt. "AIK var en förening i total nedförsbacke", berättar Peter Kisfaludy.
Det hade kunnat bli Djurgården redan i de vändorna. För runt 2007–2008 hörde Göran Aral och “Matte” Jansson av sig.
– Jag träffade dem (Aral och Jansson) och fick frågan om att bli akademichef. Men BP hade redan frågat om jag ville bli akademichef där och då blev jag det. Jag var i BP fram till, ja, i princip nu.
I BP har han haft alla möjliga titlar. Utbildningsansvarig för akademin, akademichef och de senaste två åren har han haft rollen som sportchef för klubbens A-lag. Efter två lyckade år har föreningen vunnit såväl Ettan Norra som Superettan.
Midsommarsamtal öppnade dörren
Vid midsommar ringde Bosse Andersson upp Peter.
– Han frågade mig om det skulle vara intressant med Djurgår’n. Jag sade “absolut” och vi bokade in en lunch på måndagen. Samtidigt hörde AIK av sig. Jag tackade nej till AIK, det var inte intressant. Bosse låg på och redan samma kväll som lunchen hörde han av sig igen: “Fan, jävligt bra möte! Kan vi träffas igen?”.
Redan samma vecka, på torsdagen, träffades de igen. Den här gången var VD Henrik Berggren med.
– Då sa de att: “Det här låter jätteintressant, vi vill gå vidare. Vi vill bara förankra det här med styrelse och sånt där.”
Sagt och gjort. Efter två veckor hörde Bosse och Henke av sig igen och ville få klart allting. Peter var också med på idén och tackade i samband med detta även nej till BP som hörde av sig igen när klubben fått nys om lokalrivalens planer.
“Det känns som man kommer in i en förening som är väldigt välmående!”
Papprena skrevs på och i slutet av augusti presenterades “Kissen” som Djurgårdens senaste rekrytering på ledarsidan. Och det är med varma känslor han kommer till Djurgården.
– Det känns som man kommer in i en förening som är väldigt välmående! Då pratar jag inte bara ekonomiskt. Utan man är väldigt välmående sportsligt också med allt vad det innebär. Det är självklart att alla är glada när det går bra sportsligt i en klubb, då är det enkelt att komma in i en klubb. Men också det sättet som Djurgår’n har välkomnat mig på måste jag ge en stor eloge till. Alla supportrar och alla som jobbar inom föreningen har varit fantastiska, det måste jag säga. Jag har inte fått ett negativt ord från någon, det känns jättebra! Sedan har Bosse varit väldigt open minded och verkligen öppnat upp. Jag trivs jättebra!
Och även om första veckan var en omställning efter att ha tillbringat i princip hela sitt liv i BP var det aldrig svårt för Bosse och Henke att övertyga Peter.
– Nej det var det faktiskt inte! Jag blev jävligt glad när han [Bosse] ringde. Det kom i helt rätt läge! BP hade erbjudit mig en fantastiskt generös roll, i princip ett elvaårskontrakt där jag skulle jobba på ungdomssidan fram till jag blir 67 år. Men jag ville inte det, jag ville fortsätta med A-laget. Jag sa till BP att det är inte intressant, jag vill fortsätta med A-laget, det känns som vi bygger någonting här. Då var det inte läge för mig att vara kvar.
"Det är först när man kommit in i Djurgårdsfamiljen som man förstår hur fantastisk den är." Foto: Elias Mörk
“Skriv vad du är bäst på”
Peter känner sig annars lik Bosse på flera sätt och är nöjd över hur Bosse och Henke gått till väga för att få ut det bästa ur honom.
– Bosse och Henke var väldigt noga när de anställde mig. De gav mig ett vitt papper när vi satt där och så sa de: “Skriv vad du är bäst på, så ska vi försöka skräddarsy en roll till dig så vi får ut det absolut bästa av dig”.
– Det måste jag säga är väldigt smidigt av dem, väldigt vaket. För jag är ingen datakille som sitter vid en dator innanför fyra väggar hela dagarna. Jag är bäst ute på fältet. Att se matcher och träningar. Träffa folk och sy ihop olika grejer med spelare, agenter och ledare. Skapa relationer och kontakter. Jag ska inte sitta och hålla på med fina powerpointpresentationer, det är inte min grej.
Under sina år i BP har Peter vuxit fram till Sveriges kanske främste ungdomsutvecklare. En av nycklarna till att utveckla ungdomar är att lära känna människan, menar Peter. Han tror att man med rätt medel kan “fabricera en fotbollspelare”.
– Det vill säga med rätt träning vid rätt ålder. När du lär honom A, B, C, D, E, precis som i skolan, så lär du en fotbollspelare. Du bygger upp honom tekniskt.
Rätt träning i gyllene åldern
Åldersspannet åtta–tolv är den gyllene åldern för teknikinlärning, menar Peter. Det är extra viktigt med rätt träning för spelarna när de befinner sig i den åldern.
– Efter tolv år börjar du komma in i förpubertet. Du börjar få muskler på kroppen och då innebär det också att du blir stelare i kroppen. Inlärningsprocessen blir då längre.
De två viktigaste delarna är enligt Peter teknik och taktik men självklart är även snabbhet och fysik bra. Något som också är centralt är den mentala biten – och det är något man kan jobba med under varje träning.
– Det är också en sak som är min styrka, det är ledarskapet. Jag tror att det handlar om att skapa en miljö för spelarna där de känner sig trygga. Man vågar spela ut sitt spel, oavsett vilket motstånd som står på andra sidan. Alla känner sig trygga i sättet att spela fotboll på, oavsett ålder. Jag är bra på att skapa en harmoni i laget. Att få alla att dra åt samma håll, bygga en lagkänsla.
Livet utanför planen viktig faktor
Filosofin att det är viktigt att lära känna människan även utanför omklädningsrummet och fotbollsplanen ligger annars varmt om hjärtat – och i jobbet ingår också många ”mjuka värden”, förklarar Peter.
– Det är min uppgift som tränare att veta om den här killen har problem i skolan, eller om han har någon form av diagnos, eller hur det ser ut hemma. Är mamma och pappa skilda? Hur är hemförhållandena?
Något Peter berört i sin bok Att skapa vinnare är hur han en jul åkte och hälsade på en spelare som han visste hade det tufft hemma och lämnade över en stor säck godis och ett par påkostade fotbollsskor som spelaren inte hade möjlighet att skaffa själv.
– Jag visste ju om att han får inga julklappar hemma, så dagen före julafton åkte jag hem till honom och delade ut det här. Och det är klart, sådant gör att en spelare är beredd att döda för mig ute på fotbollsplanen. Det är de små sakerna som är viktiga och där tror jag att jag har min styrka.
I BP jobbade man mycket med en mental coach dit spelarna kunde vända sig vid behov. I och med sociala mediers framfart i dagens samhälle har det blivit ännu viktigare att ha den mentala biten på plats, att ha rätt psyke.
– Det blir en större och större press på spelarna i och med att många följer dem på sociala medier. De syns i olika kanaler, på olika fotbollsajter och det är mer folk på läktaren som följer en. Det blir mer och mer pengar involverade och spelarna köps för enorma summor. Då gäller det att leverera!
Peter Kisfaludy tillsammans med BP:s trotjänare Gustav Sandberg Magnusson.
Fostrat många stora namn
Peter Kisfaludy är den i Fotbollssverige som med största sannolikhet varit med och fostrat flest svenska fotbollsspelare genom tiderna. Babis Stefanidis, Pablo Piñones-Arce, Nicklas Karlsson, Hjalmar Ekdal, Besard Sabovic, Viktor Gyökeres, Joel Asoro och Dejan Kulusevski är bara ett axplock av de talanger Peter tränat.
För att hitta inspiration i sitt ledarskap och till utvecklingen av ungdomar har Peter besökt många av de stora klubbarna ute i Europa. Benfica, Barcelona, Arsenal, Inter och Lazio är några av dem. Besöket hos Manchester United satte stora spår, det märks.
– Jag fick äran att träffa Sir Alex Ferguson, en underbar människa. När vi satt och åt kom han fram till oss: “Hello boys! Are the boys from Bromma here? Can I sit here and eat with you?”. Sedan satte han sig och käkade lunch med oss. En fantastiskt stor ledare!
Förra veckan avslutade Peter sportchefsutbildningen “Masterclass Sporting Director”, en spetsutbildning som majoriteten av sportcheferna i Superettan och Allsvenskan gått. En av föreläsarna var en portugis som är en del av Sjachtar Donetsks organisation. På grund av kriget har akademin tvingats flytta fyra gånger inom landet och det är en ganska svår förflyttning, det är nämligen 140 spelare som bor på anläggningen. Redan från elva års ålder kan man flytta till akademin. När Peter funderar på hur det skulle se ut om det var i Sverige så skrockar han till.
Kostar mångmiljonbelopp varje år
– Skulle vi göra så i Sverige skulle barnkonventionen komma in – så det är lite annorlunda! Men bara för att få en känsla och förståelse för hur de jobbar utomlands så kostar hela Sjachtars akademi fem miljoner euro per år att driva. Det är enorma summor som läggs på akademierna jämfört med hur det ser ut här i Sverige.
En het potatis i Sverige är frågan kring selektering av spelare i ung ålder. Frågan kring i vilken ålder akademilag bör startas har också på senare år diskuterats flitigt. I många länder ute i Europa börjar man redan i tidig ålder medan man i Sverige tenderar att börja senare. Frågan om selektering i ung ålder är känslig, men Peter har med sin erfarenhet en klar bild – även om han först skrattar till.
– Man får se till så man inte trampar på någon mina nu!
Fördelarna med en tidigare selektering finns i att spelare som kommit längre i sin fotbollsutveckling får den utmaning i träning de behöver, förklarar Peter. Barn som vill träna tre eller fyra gånger i veckan ska få den möjligheten om de så vill, på samma sätt som barn som bara vill träna en gång i veckan ska få göra det. Idag finns det många duktiga spelare som kommit längre i sin utveckling som får stå tillbaka för de som inte kommit lika långt.
– Man drar alla över en och samma kam. Jag tycker det är lite orättvist när man gör så, man bestämmer att nu ska vi hålla tillbaka dem här.
– Albin Ekdal drog ett jäkligt bra exempel i sitt sommarprat där han sa att han nog hade slutat spela fotboll om det inte var så att han var med i ett akademilag.
Talanger ska kunna träna extra
Ett av motargumenten till selektering i ung ålder är att barn rycks från sina klasslag där man har sina kompisar. Men Peter tror sig ha en lösning på frågan.
– Jag tycker att man kan spela kvar i sina klasslag. Men att man ger de barn som kommit längre i sin fotbollsutbildning möjligheten att träna en eller två gånger extra i veckan tillsammans. Då får de fortsätta i sina klasslag men att den här extra träningsgruppen får möjlighet att spela en turnering på våren, en på sommaren och en på hösten. Då ger man dem en morot fram till att de är tio år.
Det är nämligen så att Djurgården, likt många andra svenska klubbar, startar akademilag när barnen är tio år gamla. BP och Hammarby är på sätt och vis pionjärer då man redan vid åtta års ålder startar akademilag. Det är en av nackdelarna med att Djurgårdens akademiverksamhet drar igång så sent, menar Peter.
BP och Hammarby plockar de bästa spelarna som inte spelar i respektive klubb och det lämnar Djurgården med “andrahandssorteringen”. Då är det viktigt att hitta de spelare som blommar ut sent, som inte är med i akademilagen. Djurgården har samtidigt utvecklats mycket på ungdomssidan på senare år.
– Jag tycker att Joel Riddez som är akademichef gör ett jättebra jobb, där Christian Gentile har lagt grunden.
"Spelarna har inte varit tillräckligt bra"
Än finns det dock mycket att bli bättre på. Det är sedan gammalt välkänt att Djurgården inte har den bästa statistiken när det kommer till att få fram egna produkter i A-laget. Ytterst beror på att man inte haft tillräckligt bra spelare, menar Peter. Och frågan är då hur man ska få fram bättre spelare.
– Jag tror att man måste ut i Europa för att matcha mot de bästa lagen redan i tidig ålder. Man måste träna ordentligt och man måste träna rätt. Skapa vinnarmentalitet. Det är mycket snack om att det viktigaste inte är att vinna utan att utvecklas. Och det håller jag med om men samtidigt när man väl står där ute så behöver man inte förlora. Jag tycker man kan lära sig att ha en vinnarmentalitet redan från tidig ålder.
"På sikt ska Djurgården vara med och slåss om de bästa spelarna i Stockholm, i Sverige.”
Peter menar också att svensk fotboll måste bli bättre på att “skapa karaktärer”.
– Titta på Djurgårdens karaktärer, titta på “Mange” Eriksson, Rasmus Schüller, Marcus Danielson, Hjalmar Ekdal. Vilka karaktärer, det är underbart! Det är sådana vi ska försöka skapa själva och luta oss mot i framtiden. Sedan är det en process som tar tid, men då får det göra det. Men på sikt ska Djurgården självklart vara med och slåss om att ha de bästa spelarna i Stockholm, i Sverige. Man ska få fram fler pojk- och juniorlandslagsmän som kan knacka på dörren till Djurgårdens A-lag.
Peter Kisfaludy jobbar också efter tre uttalade grundpelare.
– Nummer ett i verksamheten är något som Bosse och Henke betonade i vår dialog och som fick mig att välja Djurgården – och det är att man ska ha kul på jobbet. Det innebär att när jag kommer ner på en träning då måste jag se till att mina spelare har roligt. Vi ska ha roligt, det är då vi kan se till att träna ordentligt.
Just glädjen är något som Peter tagit fasta på, inte bara i Sverige utan även när han besökt framstående utländska klubbar. Han nämner själv Liverpool och Manchester United.
– När man sitter i samma matsal som A–lagen kan man se hur alla skojar och skrattar med varandra. Ju högre upp man kommer, desto viktigare är det att ha glädje.
Ska ha kul på jobbet
Därför är det centralt i Djurgårdens ungdomslag att det är roligt att komma till träning och match. Ett tungt ansvar vilar på tränarna, berättar Peter. Det är de som med harmoni och trygghet som ledord måste skapa förutsättningarna i gruppen. När de finns kan man också prestera maximalt.
– Nummer ett för mig är glädjen. Jag går till mig själv: har jag kul på jobbet gör jag ett bra jobb.
Grundpelare nummer två är själva skolningen – att spelarna får en bra fotbollsutbildning.
– Om vi har nummer ett och nummer två kommer nummer tre sedan automatiskt, och det är spelarutveckling. Glädje, spelarutbildning, spelarutveckling – de sakerna är jätteviktiga att lägga in i det som jag jobbar med.
För en person som lockas av glädjen i fotbollen har även värmen inom Djurgården varit en av de saker som lockat mest med att jobba i föreningen. Och det är en annan sak när man kommit in i klubben och får uppleva den från insidan.
– Man har ju hört mycket om Djurgårdsfamiljen hit och dit men det är först när man väl är inne i den som man verkligen känner den. Den är fantastisk!
Under en helkväll på Sturecompagniet fick Peter nyligen chansen att träffa de blårandiga supportrarna och sitta med styrelsen. Han beskriver det som Djurgårds-DNA:t och pekar särskilt på de olika intresseorganisationerna.
Starka resultat på planen föder harmoni runt ett lag och det är därför viktigt för föreningen att fortsätta på inslagen väg.
– Målsättningen är att vara ute i Europa varje år, prestera samt vara ett topplag i Allsvenskan.
Måste vara rädd om Super-Bo
Bosse Anderssons hårda arbete har samtidigt inte gått obemärkt förbi. Men kanske arbetas det lite väl hårt ibland? Peter är inte rädd för att kavla upp skjortärmarna och lorta ned sig.
– Jag vet vilken press Bosse har på sig varje helg, det är vinna som gäller, annars hörs det. Men det jobbet Bosse gjort med Djurgården hittills är otroligt imponerande, det är unikt.
– En del i mitt jobb är att avlasta Bosse i det han har på sitt bord. Jag tror att man måste vara rädd om Bosse också! Jag ser hur mycket och hårt han jobbar. Han ska kunna lägga ifrån sig lite skitgöra som han inte behöver och hinner göra. Då kan jag avlasta honom med det!
Peter och Bosses bekantskap går annars tillbaka 30 år i tiden. Det finns också ett ömsesidigt förtroende dem emellan som underlättar arbetet, berättar Peter.
– Jag tror att det är en stor fördel att vi känner varandra väl, litar på varandra och kan varandra. Bosse har också varit väldigt open minded och släppt in mig i sitt arbete, verkligen. Vi kan sitta och bolla och prata om allt möjligt och det tror jag har varit väldigt viktigt för mig också för att få känna att det är ”på riktigt”. För då är det mycket lättare och roligare att komma in i sin roll.
Daniel Granqvist, Bosse Andersson och Peter Kisfaludy på Tele2 under hösten.
Ska bygga bro till A-laget
Rollen Peter har i Djurgården kallas “Sport Koordinator U till A”. Hans främsta arbetsuppgifter är att bygga broar mellan Djurgårdens äldre ungdomslag till A-laget. Det går att peka på att Djurgårdens ungdomsspelare inte har hållit tillräckligt hög nivå de senaste åren för att färga på A-lagsnivå. Detta kan det dock bli skillnad på närmsta åren, menar Peter, och lyfter Isak Alemayehu som ett positivt utropstecken. Och även några få minuters speltid kan vara av stor betydelse.
– Även om det var sista matchen så var det viktigt för verksamheten att visa att här har vi en 16-åring som kommer in och får göra debut för A-laget.
Det är också viktigt att spelarna som kommer upp i A-laget brinner för föreningen.
– När vi kan få fram egna produkter så har de ett stort Djurgårdshjärta, det är jätteviktigt. De kan föreningen, den är deras. De andas Djurgården i lunga och luft.
– Dessutom är pengarna som säljandet av egna produkter kan ge något som såklart är enormt viktigt.
Som bekant har Peter testat på de flesta rollerna inom fotbollen. Sportchef, akademichef, klubbdirektör, tränare med mera. Men den nya rollen passar honom som handen i handsken. Han är glad att han tillåts komma in och ta plats på sin nya arbetsplats. Samtidigt vill han inte röra om allt för mycket i grytan.
– Jag ska absolut inte in och trampa någon på tårna utan de som gör sina jobb gör det bra. Men jag kanske kan komma med vissa saker och lite input.
Redan nu har han också börjat identifiera saker som kan slipas på för framtiden.
– Jag har redan nu vissa saker ganska klart för mig som jag tycker ska ändras på. Men det är mina förslag, sedan får Djurgården ta ställning till hur de ställer sig till det.
Peter är likt tuppen uppe tidigt på mornarna. Han startar dagen med gym vid sextiden för att sedan komma in på kontoret runt nio. Arbetsdagarna är lite varierande men består av mycket telefonsamtal och möten med agenter och spelare. Det blir även en hel del besök på Kaknäs och Hjorthagen för träningar och han försöker hålla sig uppdaterad kring vad som är det senaste inom träning av ungdomar.
Ex-spelare kan ge extra dimension
Förra veckan gick pojkakademiansvarige Joel Riddez ut på Djurgårdens hemsida och presenterade planerna för hur 2023 ska se ut på ungdomssidan. Det stod klart att en sådan som Agon Mehmeti förstärker föreningen som utvecklingsansvarig för åldrarna 13–15 och sedan tidigare är Emir Kujovic en del av organisationen. Peter tror att det är rätt väg att gå och lyfter ex-spelarnas egna erfarenheter som något som kan hjälpa de yngre.
– De har erfarenhet av vad som krävs för att spela själv på seniornivå och kan komma med tips och trix till våra ungdomsspelare. Förhoppningsvis kan våra killar se upp till dem!
I BP har Bojan Djordjic haft en liknande roll det senaste året, något som varit väldigt lyckat!
– Den här individuella tränaren ska funka som en mentor för spelarna. Inte bara på planen utan också utanför den. Hur man förbereder sig ordentligt med sömn, mat, kost och så vidare. För när det väl är match på Tele2 söndag klockan 15 ska man vara så förberedd som möjligt.
Djurgårdens forne guldhjälte Emir Kujovic är numera en del av ledarorganisatonen.
Det blir allt vanligare att svenska talanger redan i ett tidigt stadium av sina karriärer flyttar utomlands. Ett par exempel från året som gått är de bägge BP-produkterna Jardell Kanga och Philip Rolke som skrev på för Bayer Leverkusen respektive Basel. Båda två har representerat Sverige på landslagsnivå och Peter tror att allt beror på psyket, det är inte alla som klarar av det. Spelarnas föräldrar bär ett stort ansvar.
– Där måste man som förälder vara väldigt ärlig, klarar min son av det här?
Det är också viktigt att spelarna har en bra rådgivare. Miljön spelarna hamnar i spelar stor roll. Finns det chans till speltid?
– Den här klubben har redan fyra högerbackar hela vägen upp till A-laget, då kanske inte jag ska ta dit min högerback utan istället hitta en bättre miljö.
Bäst tiden att flytta utomlands
Mycket beror som sagt på psyket och miljön. Men det absolut bästa är om spelaren kan få förtroende i ett A-lag i tidig ålder för att sedan ta klivet utomlands i 20-årsåldern, menar Peter. Förra året reste han till Turin med fyra spelare för ett besök på Juventus akademi.
Man blev även hembjudna på middag hos dåvarande Juventusstjärnan Dejan Kulusevski (numera Tottenham). Dejan flyttade vid 15 års ålder till italienska Atalanta för att bli en del av deras akademi. Under middagen fick han frågan om han skulle göra om flytten till Italien om han fick chansen att fatta samma beslut idag.
Dejan svarade så här, berättar Peter:
– Om jag visste att jag skulle spela i Juventus, då hade jag absolut gjort om det. Men om jag inte visste det så är det väldigt tveksamt om jag hade stuckit. Första året var jättetufft. Jag längtade hem efter familjen jättemycket, jag mådde inte bra.
Men Peter tror att Dejans mentala styrka är det som gjort att han klarat det.
– Han kampades alltid med äldre i skolan och det var väldigt lärorikt för honom. Han har alltid varit stark mentalt, han ska lyckas!
Dejan Kulusevski är en i raden av etablerade spelare som har varit ungdomsspelare under Peter Kisfaludy.
Hampus Finndell var under 2020 en ganska anonym spelare i DIF och lånades ut till Dalkurd för att få kontinuerlig speltid. Dalkurd åkte ur Superettan via kval mot Landskrona BoIS. Hampus Finndell hade för egen del inte gjort en säsong som stack ut men betydelsen av att få seniormatcher i benen visade sig vara stor. För efter utlåningen har Finndell haft en gjuten plats i Djurgårdens startelva och var i år en av lagets mest bärande spelare.
Speltid i centrum för utvecklingen
Just minuter på planen är det Peter trycker på som den viktigaste biten för att ta nästa steg som spelare. Där faller det ett stort ansvar på spelaren i fråga. Det är en fråga om mognad och prestige.
– Som spelare måste du känna av det. Man måste kanske ta ett steg tillbaka för att kunna ta två steg framåt. Din prime ska vara när du är 23-24 år gammal, inte när du är 17-18.
I dagens DIF-trupp finns det flera spännande unga spelare som synts till på ett eller annat sätt under säsongens gång. En av dem är målvakten André Picornell som varit en del av herrlagets matchtrupp ett flertal gånger under året som gått. Han vann Unibetpriset som P19 Allsvenskans bästa målvakt och är även en gjuten del av det svenska 04-landslaget. Peter skiner också upp som en sol när pratar om den gamla BP-produkten.
– André var magisk i landskampen igår i mot Cypern (spelades 17/11). Han höll nollan och räddade Sverige vid flera tillfällen. Han är väldigt trygg i målet, väldigt reaktionssnabb, läser spelet bra och är bra på att sätta igång spelet snabbt.
Isak Alemayehu och Alexandros Garcia Tsotidis är två andra spelare som fått känna på spel i A-laget under säsongen.
– Isak är en fantastisk bollbegåvning. Väldigt spelskicklig, irrationell i sitt spel och väldigt modern på så vis. Han kan bli jättebra när han växer till sig lite!
– Alexandros är också jätteintressant såklart!
Det är off season för fotbollen. Och även om de flesta spelarna tar igen sig på varmare breddgrader är den sportsliga ledningen med Bosse och Peter i spetsen i starten av den period som för deras del är den mest hektiska på året, silly season. Peters gamla klubb BP har stått för en strålande säsong i Superettan och flera unga spelare har klivit fram och burit nyckelroller. Några av dem har de senaste veckorna ryktats till Blåränderna och när Peter får frågan kring om det finns spelare i dagens BP-trupp som skulle kunna göra skillnad i Djurgården svarar han:
– Det tror jag absolut. Det finns jättemånga spännande spelare som jag tror hade kunnat göra skillnad i Djurgården. Du har Monir Jelassi, Oscar Krusnell, Alexander Abrahamsson, Theo Bergvall, Samuel Leach Holm, Lucas Bergvall, Wilmer Odefalk, Oscar Pettersson med flera. Det finns många intressanta spelare där!
Historiken i Solna – något att vänja sig vid
Peter Kisfaludy har svar på det mesta och har uppenbarligen redan många tankar kring hur DIF som förening kan ta ytterligare steg i utvecklingskurvan. ”Elefanten i rummet” när klubben gick ut med värvningen av Kisfaludy var dock de där åren i AIK, som en del i supporterleden kanske har svårt att se genom fingrarna med. På sociala medier fanns det förstås folk som inte var sena med att påpeka att klubben nu gjort klart med ytterligare ett namn med någon form av förflutet hos ärkerivalen i Solna.
Peter har stor respekt för de ibland heta känslor som svallar i supporterleden, men konstaterar – som många andra tidigare – att det är lite annorlunda när man jobbar inom fotbollen.
– Egentligen är jag nog mest förknippad med BP. Jag har ju varit i BP hela mitt liv. Jag har inte känt av någonting negativt från Djurgården. Supportrarna har varit fantastiska hittills. Folk som kommit fram har bara haft positiva saker att säga.
– Sedan tror jag så här: År 2022 får man nog vänja sig lite. Jeppe Jansson har varit i både AIK och Djurgården, nu är han sportchef i Hammarby. Bosse har spelat i AIK. Kim har varit både i BP, i Hammarby och i AIK som spelare. Tolle var i AIK och sedan i BP. Man får vänja sig vid det här. Sedan är det så att all den här erfarenheten man har samlat ihop under åren, den får Djurgården nytta av. Det är så man ska se det tycker jag!
* * *