Krönika efter aik - Djurgården: "Äntligen sänkte vi dom där jävla råttorna"
En ynka seger har Blåränderna haft mot aik sedan Igboannanike avgjorde bortaderbyt 2011, och den kom i cupsemifinalen 2018. Både innan och sedan dess har det varit ett brutalt mörker där DIF gång efter annan torskat derbyn på alla möjliga sätt mot våra värsta antagonister. Till i år har maktpositionerna förändrats och visst var vi supportrar inte på plats för att påverka, men det kanske ironiskt nog var precis vad som behövdes för att begrava derbyspöket en gång för alla.
Nu var förutsättningarna helt annorlunda. Utan publik. Utan inramning, vackra tifon eller någon läktarkamp bestod för dagen ett bortaderby mot aik för en gångs skull (hoppas aldrig mer) av bara en fotbollsmatch.
Djurgården agerade således på ett lite annat sätt. Nervositeten som vi ibland sett när spelet inte stämmer under de senaste derbyna var borta och istället var det ett lag som direkt tog initiativet i matchen och behöll det i 90 min. Även om första halvlek var helt stiltje och utan att egentligen skapa speciellt många kvalificerade målchanser så var det hela tiden blåränderna som styrde matchutvecklingen på Friends.
Utan att lägga allt för mycket energi på att beskriva matchen så var känslan att spelarna idag verkligen gjorde jobbet som krävs för att vinna ett derby. DIF smällde på i närkamperna och allt som oftast kom man vinnande ur duellerna. I slutändan var det en rättvis seger där det egentligen inte blev särskilt farligt en enda gång när gnaget jagade kvitteringen. Helt enkelt välförtjänt och en mycket efterlängtad seger.
Vidare till den lite bredare bilden. Att komma upp på samma nivå känslomässigt som ett vanligt derby går såklart inte ur ett supporterperspektiv. Oftast har det varit en ren misär att kolla matcherna på tv oavsett om laget spelar bra eller dåligt. Men för första gången i år så fick jag tillbaka lite av pulsen, som man så länge saknat. Adrenalinet gick igång igen och när Aslak otroligt läckert skruvade in frisparken så var det ändå en viss mån av eufori som sköljde över en. Äntligen sänkte vi dom där jävla råttorna!
Nu fick vi den där derbysegern i Allsvenskan mot solnaiterna och samtidigt som vi firade på gator, pubar och torg runt om i Stockholm hade råttorna kvartssamtal med sin egna favorittränare. Livet leker ett tag framöver med andra ord. Vi kan fortsätta skryta om att vi är Bäst i Stan och Djurgården vinner återigen Allsvenska fotbollsmatcher mot vår antagonist nr 1. Smolket i bägaren är självklart att vi inte kan vara på plats och hylla laget så som de förtjänar, men dagen gav ändå en känsla av att det här var något hela föreningen behövde - coronatider eller ej.
