Krönika: Efter tio jävligt långa år – nu börjar det roliga
Tio års kräftgång är äntligen över. Känner ni? Det är nu det roliga börjar.
Fredrik Reinfeldt var relativt ny statsminister, iPhone hade precis släppts i Sverige och hade du Facebook var du en early adopter. Mycket har hänt sedan Djurgården kvalade till Europa League. Eller faktum är att namnet inte ens existerade då. När Djurgården åkte ut mot Rosenborg hette det Uefacupen och Micke Dahlberg var vikarierade mittback.
Sedan dess har vi varit nära att åka ur - men klarat oss med ett minsta möjliga marginal, gått igenom ett ekonomiskt stålbad och sett den ena spelaren efter den andre passera i klubben. Det har minst sagt varit tio jävligt tuffa år.
Men ikväll är det ett annat Djurgården som kliver ut på Stockholmarenans plastgräs. Ett lag som bärgade första titeln på över ett decennium i våras och ger varje djurgårdare drömmar om Europa och SM-guld.
För även om det inte blir så, det skiter sig och allt går åt helvete är vi på en plats jag trodde det skulle dröja innan vi återsåg. Vi är en plats där inget motståndarlag känns oövervinnerligt och där det mest naturliga i världen är att Badji gör 2-1 till Djurgården mot Häcken på övertid.
Och det bästa är att det här bara är början. I en intervju med sajten FotbollSthlm sätter Bosse Andersson själv ord på känslan:
"De kommande åren kommer bli jävligt fina för Djurgården. Det är nu det roliga börjar, för nu mår klubben bra igen."
Det har varit en häftig vår. Ett häftigt 1,5 år med Özcan Melckemichel. Men vi är inte i mål än på långa vägar. Det är ikväll det roliga börjar. Första stoppet är Mariupol på Europaresan utan bestämt slutdatum. Det här ska bli jävligt roligt. Eller hur?
