Krönika: Kim är hemma - Låt oss börja drömma!
För 15 år sedan såg jag för första gången Kim Källström spela fotboll iförd en Djurgårdströja i en träningsmatch på Stadshagens IP. Två år och två guld senare försvann denne talangfulle Djurgårdshjälte ut i Europa, och vi var nog få som trodde att vi någonsin skulle få se honom i den blårandiga tröjan igen. Att han nu återvänder till oss är inte bara en dröm som blir sann, utan det ger även hela Djurgårdsfamiljen självförtroendet tillbaka och den energiboost vi verkligen behöver.
Det finns nog inget som definierar oss människor så mycket som vår fäbless för nostalgi. Det kan handla om alltifrån gamla glassorter som inte längre finns, till gamla tv-program, barndomens oskuldsfullhet eller den där semesterresan. Vi gillar helt enkelt att sluta ögonen, luta oss tillbaka och insupa minnen av svunna tider. För vissa av oss fungerar det som en flykt från ett här och nu som vi inte känner oss särskilt bekväma med. För andra istället som någon slags avkopplande meditation för att hämta ny energi. Nostalgi, precis som med mycket annat här i livet, är inget som är svart eller vitt. Bra eller dåligt. Nyttigt eller onyttigt. Nostalgi kan vara både destruktivt och hämmande, men det kan också vara konstruktivt och frigörande.
Därför ska vi heller inte vara rädda för nostalgin runt Kim Källström. Det är ju helt självklart att den finns där. Två guld på två säsonger, derbysegrar, fantastiska mål och ett DIF som var ensam herre på täppan. Klart att det sätter djupa spår. Klart att vi som var med då minns tillbaka och klart att ni som inte har era egna minnen skapat dem genom våra historier. Den tiden kommer alltid vara något vi vill uppleva igen. Men hur det än går behöver ingen vara orolig. För oavsett om du är nostalgisk eller pragmatisk så är Kim Källström en hundraprocentig fullträff för hela Djurgårdsfamiljen. Och det är av följande tre anledningar:
1. Kim Källström är en väldigt duktig fotbollsspelare
När det gäller allsvenska återvändare i allmänhet, och gamla landslagsstjärnor i synnerhet, gäller det alltid att tänka på deras ”fallhöjd”. Andreas Johansson var exempelvis väldigt duktig när han var som bäst. Men han var inte SÅ duktig att han fortsatte vara duktig även när han tappade sina procent i kvalitet. Kim Källström har under sin karriär befunnit sig på en nivå som få svenska spelare någonsin når upp till. Dessutom på en position och med en spelstil som inte förutsätter energi och snabbhet (lex Elmander), eller kvickhet i fötter (lex Adde). Kim Källström har ett fotbollshuvud och en vänsterfot utöver det vanliga, och kommer givetvis klara både snabba konstgräsplaner som tjurrusande motståndare utan problem. Han kommer kanske inte vara lika dominant som för 15 år sedan. Men han kommer vara på en nivå över alla andra ändå.
2. Kim Källström kommer sätta ribban högt för resten
Precis som Stefan Rehn fungerade som en lagpappa för många unga talanger i början av 00-talet kommer Kim Källström att både kunna motivera och inspirera sina lagkamrater idag. Kim är en vinnarskalle och en träningsnarkoman utöver det vanliga, och efter 15 år ute bland de stora pojkarna vet han exakt vad som krävs för att nå dit. Våra unga spelare, de med drömmar om en större framtid, kan knappast få en bättre läromästare än Kim. Han kommer bli ett mentalt lyft för hela laget och inte acceptera något annat än 100 % hängivenhet till träning och match.
3. Kim Källström är en egen marknadsavdelning
Alla Djurgårdare har någon form av relation till Kim Källström. Har du inte sett honom spela har du hört om när han spelade. Han är en levande legend och en tvättäkta Djurgårdshjälte. Han kommer att väcka både insomnade nostalgiker och kittla nyfikenheten hos de som bara går ibland. Han kommer generera ett större medieintresse för DIF genom sitt namn, och vara en fantastisk ambassadör för DIF genom sin person.
Kim Källström kommer inte bara ge oss några extra poäng i serien, se till att vi säljer fler matchbiljetter eller skapa ett ökat DIF-intresse medialt. Han kommer framförallt – och viktigast - att få hela Djurgårdsfamiljen att brösta upp sig och börja drömma igen.