Lagbanner
KRÖNIKA: Kvar står vi med hoppet till DIF - som Alltid!

KRÖNIKA: Kvar står vi med hoppet till DIF - som Alltid!

"Tur är något man förtjänar och just nu har vi inte marginalerna med oss eftersom spelet inte ser tillräckligt bra ut", skriver Daniel Bergholm i en krönika.

Släng in bolljäveln i straffområdet!!!
Det skedde en gång den sista kvarten av det här derbyt och den gången skapades också den stora chansen som så när räddade Blåränderna den här eftermiddagen. Ett skott och en chans. Synonymt för den här bedrövliga söndagen så missade Erik Berg bollen, Haris glömde bort hur man språngnickar och återigen var en uddamålsförlust ett faktum. Återigen var det en uddamålsförlust i ett derby.

Jag kan inte säga att det var oväntat. Jag kan inte säga att målet som gnaget gör var något annan än en stor portion tur. Tur hade de också när domaren ignorerade det blodrödaste kortet som alla, utom Kaspar Sjöberg, sett i år. Men tur är något man förtjänar och just nu har vi inte marginalerna med oss eftersom spelet inte ser tillräckligt bra ut. 

Säsongen börjar samtidigt lida mot sitt slut. En säsong som varit den tråkigaste i mannaminne, av förklarliga skäl. Men det är fortfarande en säsong som betyder något – den dagen vi återigen står där på läktaren och får chansen att sjunga in bollen i slutminuterna. För den dagen kommer, förhoppningsvis redan nästa säsong. Därför gäller den här säsongen fortfarande otroligt mycket för framtiden. Det är något som inte får glömmas bort – av varken spelare, ledare eller supportrar.

Malmö säkrade guldet i helgen och hur mycket man än ogillar bönderna från Skåne så är det ändå någon form av lättnad att guldet gick dit. För det här skulle ju, enligt alla självutnämnda experter, vara bajens säsong. Bajen skulle jogga hem guldet som det gjort så ofta den senaste tiden (ett guld på över 100 år). Detta hände så klart aldrig och vi som vet något om Allsvenskan är föga förvånade. 

I stället har spänningen funnits i botten av tabellen. Efter att aik haft en sensationellt dålig inledning byggdes hoppet upp. Kanske det här var året när solnaklubbens betongstarka topplaceringar det senaste decenniet skulle (likt råsunda) jämnas till marken och skicka klubben raka vägen ner i Superettan. Den känslan dog däremot när klubben tömde allt sparkapital och gav upp försöket att spela något annat än tråkig fotboll, i ett desperat försök att rädda kontraktet. Hoppet har sedan dess gått åt att Göteborg skulle begå årets stora praktfiasko, med alla deras stjärnor till hemvändare som snarare verkar sett det som en avkopplande avslutning på karriären än att hjälpa klubben spelmässigt. Den spänningen dog också när laget bortaslog den största misär-klubben av dem alla, Helsingborg, som i och för sig gärna får åka ut igen.

Kvar står vi då med hoppet till DIF – som Alltid! 

Nu är det tre matcher kvar av en säsong som minst sagt blandat och gett. Tre matcher som bara måste ge en ordentlig poängskörd för att den här säsongen ska generera i en Europaplats och ett godkänt slutbetyg. Att vi löser det är också en förutsättning för att vi, den dagen vi ännu en gång får stå på läktaren, ska ha kvar den toppklubb som vi alldeles för länge till stor del fått leva utan på grund av en pandemi.

Tron finns där och tillsammans ska vi ge oss fan på att fixa den där Europaplatsen. Djurgårdens IF ska ännu en gång vara Bäst i stan i år och vi ska ha något att bygga vidare på. 
För varandra, våra drömmar och vårt lag.

Daniel Bergholm2020-11-09 16:00:00
Author

Fler artiklar om Djurgården