Krönika: Reflektioner från medlemsmötet
I onsdags kväll hölls det medlemsmöte i Djurgården fotboll. I den här texten kommer jag inte lämna en detaljerad redogörelse för allt som sades under medlemsmötet. Jag kommer istället dels försöka lyfta ut det som jag såg som positivt, men även kommentera det jag såg som mindre positivt.
Innan jag fortsätter vill jag passa på att tipsa om DIF Västerorts rapport från medlemsmötet, som på ett bra sätt ger en bild av mötet som helhet blandat med en del intressanta tankegångar. Du hittar den texten här.
Mycket går åt rätt håll
Det riktas ofta, och vanligtvis med all rätt, en hel del kritik mot arbetet i delar av DIF Fotbolls organisation. Som med all kritik blandar den och ger mellan att vara både träffande och konstruktiv till att ibland även bli destruktiv. Oaktat kritikens verkshöjd tycker jag mig däremot se ett tydligt mönster i var den är ämnad att träffa. För om man tittar närmare på de olika stormar som då och då uppstår i sociala medier, på forum eller lyssnar på ”tugget på gatan”, så tycker åtminstone jag att det framgår att många delar i organisationen sällan eller aldrig kritiseras i någon större, eller återkommande, omfattning. Vilket sannolikt är en indikation på att medlemmar och supportrar faktiskt ser att det i många avseenden går väldigt bra för DIF, och att DIF gör väldigt många bra saker.
Vad är det då som DIF gör bra? Ja man kommer till exempel göra vinst för tredje året i rad, man har en sund syn på förhållandet mellan intäkter och utgifter, man har blivit mycket bättre på att öka de kommersiella intäkterna, man har äntligen löst en souvenirbutik och man har genom Djurgårdsandan börjat bygga upp både närvaro och trovärdighet i Stockholms förorter. Och kanske viktigast av allt, man har lyckats bygga upp en större sportslig framtidstro än på länge. Finansiellt överskott kan nu, tack vare gediget arbete, gå till att spetsa truppen istället för att fylla igen hålen man ärvde av ”TJ-maffian”. Det här är saker som jag tror de flesta av oss känner av. Att DIF på ett övergripande plan både går rätt bra och är på väg i rätt riktning.
Mycket att jobba på
Samtidigt som DIF är väldigt bra på många saker finns det också många saker man är sämre på. Många supportrar har lyft det länge och även DIF själva tillstod under mötet att man har att jobba på när det gäller marknadssidan och kommunikationen. Att identifiera problem är dock en sak, att åtgärda dem är en annan.
Att helheten spelar roll är något jag gärna tjatar om. Fotbollsföreningar, företag, eller andra typer av organisationer, alla består de av olika delar som tillsammans skapar en helhet. Om delar ur den helheten inte finns eller fungerar blir konsekvensen att helhetsintrycket påverkas. Och därmed även synen på, samt trovärdigheten för, organisationen. En sak som omedelbart påverkade helhetsintrycket under mötet var den totala avsaknaden av enhetlighet i de respektive presentationerna. Det var ett fullkomligt virrvarr av typsnitt, teckenstorlekar och grafiska element.
”Men vad spelar det för roll, det är väl viktigare vad som sägs än hur det ser ut?” kan kanske någon invända. Men det spelar faktiskt stor roll. För om representanter för DIF å ena sidan står och pratar om att man måste bli bättre på att kommunicera och bättre på att hålla ihop det grafiska, men å andra sidan inte tycker det är viktigt med en presentation som håller ihop.. Ja då påverkar det helhetsintrycket. Och därmed även trovärdigheten i det som sägs. Det är liksom inte världens svåraste grej att samla in allas presentationer innan mötet och sätta ihop dem snyggt, tydligt och enhetligt. Den kompetensen och förståelsen är inte överkurs, den är grundkurs. Speciellt om man jobbar inom marknad eller kommunikation.
Tydligt att det inte finns en strategi
Om jag släpper det och går vidare till det som faktiskt sades gällande framförallt marknadssidan (bl.a. publikrekrytering, sociala medier, medlemserbjudande) men även kring kommunikationen, var det visserligen bra att man var självkritiska och hade identifierat många saker man antingen misslyckats med eller kan bli bättre på. Men mindre bra att man samtidigt inte levererade någon direkt strategi för hur man ska nå dit man vill. Har man dessutom länge blivit kritiserad för att inte verka ha en strategi kring sitt marknadsarbete eller kommunikation kan man ju tycka att ett medlemsmöte då är ett utmärkt tillfälle för att visa upp den strategin. Eller åtminstone kunna svara bra på publikens frågor om hur den ser ut. Att detta inte skedde kan jag inte se på något annat sätt än att det helt enkelt inte finns någon strategi. Om man nu inte räknar ad-hoc som en sådan.
Känslan av att det saknas ett strategiskt arbetssätt gör även att det blir svårt att glädjas för mycket åt de bra saker som sägs. För någonstans ska ju detta också utföras operativt. Om vi tar Styrelse-Pawlos presentation till exempel så var den föredömligt tydlig och bra på alla sätt och vis. Han tog upp många exempel på saker som ”vi inte har varit tillräckligt bra på”, eller som ”vi måste bli bättre på”, och berättade också hur man ska göra för att åstadkomma detta. Att Pawlo har identifierat såväl problem som lösningar kring många trängande frågor känns dock mindre bra så fort man inser att han inte kommer att jobba operativt med dessa. För i slutändan är det ändå där det händer. Styrelsen kan bistå med hur mycket kompetens som helst, hjälpa till att identifiera brister och ta fram strategier för lösningar in adsurdum. Men de konkreta resultaten kommer inte genom att man pratar om dem. De kommer först när de utförs operativt i organisationen.
Tidigare förändringar har gett effekt
Tittar vi i backspegeln så har DIF under de senaste åren genomfört många förändringar med bra effekt. Tidigare var det mycket kritik kring t.ex. företagsförsäljningen, vilken ISP nu har styrt upp på ett föredömligt sätt. Likaså Djurgårdsandan, som har gått från att vara ett misshandlat egenintresse hos TJ och Patrik Asplund till att nu både blomstra och bli allt bättre integrerad i verksamheten. Henrik har ordnat upp ekonomin och skapat stabilitet. Bosse har lyft sporten. Det som däremot inte förändrats är marknad & kommunikation, och någonstans kan jag ändå tycka att det måste finnas en gräns för hur många år man kan komma undan med att ”jobba på att bli bättre”. Särskilt när det gäller så viktiga delar av verksamheten. Man kan givetvis inte göra allting på en gång, och det är alltid lätt att sitta utanför och kritisera. Men jag tror inte att marknad & kommunikation kommer klara av att reformera sig själva. För då hade man gjort det för längesen. Det här är istället en fråga för ledningen, hur gärna de än vill tro eller hoppas annorlunda.
Avslutningsvis
En sak som är viktig att komma ihåg är att oavsett hur många olika åsikter som vi kan ha, och oavsett hur mycket eller lite kritik vi kan rikta mot både varandra på läktaren eller mot organisationen, så har vi en sak som förenar oss: Viljan att det ska gå bra för DIF. Vi kommer dock alltid både tycka och prioritera olika kring detta. För vissa är DIF ”bara” det som händer på planen, för andra är det också viktigt med hur det ser ut på läktaren eller hur det fungerar i organisationen. Men oavsett vad vi tycker, tänker eller känner så vill vi i slutändan samma sak. Därför tycker jag att det alltid ska ses som positivt när folk har åsikter om det som sker. Det visar på det stora engagemanget som finns runt den här föreningen. Och oberoende av vad man kan tycka för stunden är det i slutändan en jäkla styrka att ha. För precis som jag skrev i början av den här texten så är det faktiskt ändå så att DIF på många sätt går väldigt bra. Det finns en större framtidstro än på länge, och även om det fortfarande i många avseenden finns mycket mer att önska så känns grunden ändå stabil.
Jag är dessutom övertygad om att om organisationen hittar ett sätt att ta kritik som ett hjälpmedel snarare än ett stjälpmedel, och om vi supportrar hjälper till med det genom att fokusera på saklig och konstruktiv kritik - Då har framtiden alla möjligheter att bli blårandig.
