Krönika: Svensk fotboll behöver räddas från ISF

Sociala entreprenörer har du säkert hört talas om? Ett vedertaget begrepp för att beskriva personer som använder sin idérikedom i syfte att söka hållbara lösningar på sociala problem, för samhällets bästa. Ett inte lika vedertaget begrepp är sociala profitörer, alltså personer som i skepnad av att verka för samhällets bästa bara gör det för sin egen vinnings skull. Efter måndagens lansering av ISF så är det just begreppet sociala profitörer som ligger närmast till hands.

”Miljardärerna lanserar supporterröst – vill driva på frågor om jämställdhet och inkludering” löd Fotbollskanalens rubrik på inslaget med Tom Davidson, grundare av Initiativ Svensk Fotboll, ”ISF”. Ett inslag där Tom, tillsammans med en samling företagsledare berättar hur illa ställt det är i svensk fotboll och att ISF nu vill gå in och lösa dessa problem.

Problemet? Klubbarna verkar inte särskilt sugna på att bli ”räddade” och kritiken mot initiativet har kommit både omgående och från alla delar av både supporter- och fotbollsrörelsen.

Eller som SEF:s generalsekreterare Mats Enquist skrev på twitter:Vi behöver inte ”räddas”. Vi fokuserar helt på vår samverkan med SFSU och att fortsätta utveckla elitfotbollen med hjälp av våra supportrar.

ISF verkar alltså ha gjort en stor miss här - man har bara utgått ifrån vad man själva vill göra och har inte över huvud taget satt sig in i vad som faktiskt redan görs. För hade man gjort det hade man sett att det idag bedrivs ett både initierat och samverkande arbete inom svensk fotboll med syftet att göra den mer tillgänglig, inkluderande, tryggare och mer välkomnande oavsett vem du är eller vilken läktarsektion du föredrar.

För den som verkligen brinner för att ”rädda fotbollen” skulle det därför vara en betydligt bättre investering av både tid och pengar att samverka med (och varför inte som miljardär ytterligare finansiera) det redan existerande arbetet än att starta ett nytt projekt vid sidan om. Vill du verkligen göra gott finns det ju ingen anledning att försöka uppfinna ett hjul som redan är uppfunnet, bättre då att jobba tillsammans för att försöka göra det redan uppfunna hjulet ännu bättre.

Så låt oss därför nu underhålla tanken att ISF inte alls har gjort någon miss. Att man vet exakt vad som görs bara det att man inte är det minsta intresserade av delta i detta. Anledningen? Att man är sociala profitörer som helt enkelt inte är ute efter att göra någon egentlig nytta för några andra än sig själva. För börjar man skrapa lite på ytan finns det en hel del kopplingar och händelsekedjor som kan tänkas tala för just detta.

Vilka är personerna bakom ISF?
Källkritik är ett av de mest fundamentala verktygen vi människor har för att kritiskt kunna bedöma, granska, läsa eller förstå en åsikt, en tidningstext, ett politiskt beslut eller varför inte ett upprop för att rädda svensk fotboll. Alltså att titta på vem eller vilka personerna bakom något är för att bättre kunna värdera vad de säger.

Bakom initiativet ISF står stiftelsen Change in Sports (www.changeinsports.se). Change in Sports har en styrelse som består av tre personer: Tom Davidson, Vicky Stiller Davidson och Malin Lindfors Speace. Om vi, i egenskap av Toms fru, bortser från Vicky Stiller Davidson. Vilka är då dessa två personer?

Tom Davidson
Tom Davidson är grundaren av ISF och stiftelsen Change in Sports. Innan dess har hans namn mest förekommit som grundare av ”miljonärsklubben” DNA, en slags informell supporterorganisation, grundad 2009, med folk från näringslivet som vill stötta Djurgården Fotboll ”ekonomiskt, sportsligt och socialt”.

Huruvida DNA faktiskt tillför Djurgården Fotboll något går det däremot att tvista om. Över huvud taget är det ens svårt att ta reda på något om DNA eftersom det inte finns någon hemsida, inga dokument eller redogörelser för hur man stöttat DIF genom åren eller någon information på dif.se om dem. Googlar man lite går det att hitta en del artiklar från krisåren på tidigt 10-tal om ”miljonärerna som ska rädda Djurgården” samt det registrerade aktiebolaget DNA Support AB där vi kan hitta styrelsen.

Sedan den nuvarande ledningen med Henke och Bosse i spetsen tog över och på riktigt räddade Djurgården Fotboll har det dock varit väldigt tyst från Tom och DNA. För en organisation som vill stötta Djurgården Fotboll, och för att vara grundad av en person som nu vill rädda svensk fotboll, ter det sig då aningen märkligt att DNA inte vare sig synts eller hörts under en tid i DIF:s historia där man är starkare och mer välmående än kanske någonsin. Och dessutom jobbar helt i linje med frågor som DNA säger sig vilja stödja.

Eller förresten, det finns faktiskt två saker som har kommit från DNA de senaste åren. Det ena är att man var initiativtagare till Djurgårdens värdegrundsprojekt för några år sedan. Det andra är två motioner till Djurgårdens årsmöte den 6 mars i år, undertecknade av 10/11 personer ur DNA:s styrelse. Den ena motionen (#5) handlade om hur DNA vill att DIF ska jobba för att implementera värdegrunden, och den andra motionen (#7) om hur DNA vill att Djurgården Fotboll ska jobba med jämställdhet.

Om du inte redan har gjort det så råder jag dig här att noggrant läsa dessa två motioner, samt inte minst Djurgården Fotbolls mycket utförliga, initierade samt lätt irriterade svar på dem. Genom de svaren framträder det tydligt att DNA inte över huvud taget har stöttat, har någon koll på, intresse av eller ens respekt för den mycket professionella verksamhet som Djurgården Fotboll idag bedriver inom dessa områden. För hade man haft det hade man nämligen:

1. Redan gått in och stöttat det arbete som DIF i sina svar redogör för (t.ex. riskhanteringssystemet för ungdomsfotbollen, Vår Stad och mini-camperna)
2. Inte lämnat in två motioner för något man sedan accepterar DIF:s svar på

Ytterligare en bild som framträder om man läser DNA:s motioner är att det finns tydliga beröringspunkter med ISF. Det vill säga, det Tom Davidson och DNA ville starta igång är ungefär det som Tom Davidson och ISF vill åta sig att lösa.

Okej, så Tom Davidson har under flera år haft alla möjligheter att genom DNA stötta Djurgården Fotboll i deras befintliga arbete, vilket ligger helt i linje med DNA:s mission, men av någon anledning valt att avstå. Tom har därtill, tillsammans med DNA, lämnat in motioner till DIF:s årsmöte rörande frågor som han och DNA verkligen borde ha haft koll på hur DIF redan arbetar med. Och inte ens två veckor efter det årsmötet lanserar hans ISF, vilka kunnat ha haft stor nytta av att dessa motioner bifölls.

Tittar vi även på vilka ur DNA:s styrelse som skrev under de där motionerna om värdegrund och jämställdhet ser vi också att fem av dessa även finns med på ISF:s hemsida. Förutom Tom så har vi även Fredrik Gutenbrant, Boel Swartling, Julia Erhardt och sist men inte minst Malin Lindfors Speace.

Tycker du att det låter som att det finns några intressanta sammanträffanden här? Betänk då att vi ännu så länge bara har avhandlat Tom och inte kommit närmare in på just Malin Lindfors Speace.

Malin Lindfors Speace
Vi minns att Change in Sports styrelse bestod av Tom Davidson, Toms fru Vicky och Malin Lindfors Speace. Samma Malin som även sitter i DNA:s styrelse, och samma Malin som var med och skrev under motionerna till Djurgården Fotbolls årsmöte. Malin har alltså haft precis samma möjligheter som Tom att skaffa sig information om, samt gå in och stötta, de arbeten som Djurgården Fotboll driver men istället valt att avstå för att hellre motionera om nya projekt. Det är heller inte ett litet åtagande Malin med flera i DNA:s styrelse ville belasta Djurgården Fotboll med inom jämställdhetsområdet. Dessutom ett område som få, om ens någon, utanför DNA varit missnöjda med hur Djurgården Fotboll idag arbetar med.

Varför då, kan man ju fråga sig? Tja, kanske skulle det kunna ha att göra med att Malin Lindfors Speace även råkar vara grundare av Ethos International, ett konsultföretag som jobbar med just den typen av frågor som både DNA motionerat om och ISF vill verka för? Och att hon som av en händelse dessutom, för Ethos räkning, nyligen gjort en stor jämställdhetsrapport åt IF Brommapojkarna?

Det är därmed kanske inte ett alltför stort hopp till antagandet att Malin och Ethos har ett stort affärsintresse i att just dessa frågor sätts på agendan? Det vill säga, ju större genomslag för ISF, desto större möjligheter för Ethos att få nya uppdrag.

Apropå affärsintressen förresten, medverkande till den jämställdhetsrapporten fanns för övrigt även stiftelsen FairPay, vars ordförande Isabelle Widmark, återigen som av en händelse, också är med och stöttar uppropet för ISF.

ISF är sociala profitörer
När man läser reaktionerna efter lanseringen av ISF ser jag att det till en stor del domineras av rädslan för att 51 % -regeln ska hotas. Att de här företagsledarna som stöttar uppropet om jämställdhet och inkludering (ironiskt nog utan att ha särdeles jämställda företag själva) ser det som ett sätt att luckra upp föreningsdemokration, splittra supporterrörelsen och villkorna sitt stöd för att få igenom sina egna intressen. Och nog finns det fog för den oron. Bara att det finns en antydan gör att detta verkligen är något som måste tas på stort allvar och stoppas i varje tänkbart hörn för alla som värnar förenings- och supporterrörelsen.

Personligen tror jag dock att svaret är enklare än så. För tillämpar vi principen Ockhams rakkniv, det vill säga att det enklaste svaret oftast är det rätta, så är den enklaste slutsatsen av att dra här att det handlar om just affärsintressen, uppdrag, status och pengar. Hypotesen blir då att Tom, genom DNA, på sistone har gått bet på att lyckas dra igång projekt kring DIF och därför startar ISF i hopp om att hitta projekt någon annanstans. Malin och Ethos kan sedan erbjuda sina tjänster till dessa projekt varpå ISF kan visa upp detta för sina sponsorer som en intäkt på att de får valuta för sin investering. Att de hjälper till att ”rädda” svensk fotboll.

Men att ISF vill ”rädda svensk fotboll” är inget annat än en täckmantel av tomma värdeord. Det här är inga supportrar som bryr sig om svensk fotboll, det här är inget annat än sociala profitörer som är beredda att gå väldigt långt i syfte att sko sig själva. Och metoden de använder riskerar att bli väldigt splittrande för svensk fotboll och den fina samverkan som idag finns om de någonstans släpps in.

Metoden är söndra och härska
Jag tog tidigt i den här texten upp det här med att det är onödigt att uppfinna hjulet två gånger, och att om man verkligen vill göra gott och få till förändring så är det betydligt bättre att samverka med redan existerande arbeten för att ännu bättre kunna nå dit man vill. Det riktigt läskiga med sociala profitörer likt ISF är dock att samverkan är det sista de vill ha.

Metoden är istället att söndra och härska. Att försöka skjuta sönder existerande relationer och samverkan för att sedan kliva fram ur askan och erbjuda ”lösningen”. Det är också därför sociala profitörer aldrig någonsin är intresserade av att ge sig in i redan existerande arbeten – utan det ska hela tiden startas nya projekt.

Tittar vi på ISF:s hemsida så har man varit väldigt frikostiga med att länka till alla möjliga klubbars, förbunds och organisationers värdegrunder. Man har även en tipsfunktion där man ber om vittnesmål på om folk själva ”har upplevt ojämställdhet, exkludering eller oacceptabelt uppförande inom svensk fotboll”.

Sådana vittnesmål, gärna tillsammans med utvalda negativa reaktioner på lanseringen, kan sedan med fördel användas som ett bevis på ”titta det är just på grund av det här vi behövs!”. Ihop med referenser till aktuell värdegrund och listan med namnunderskrifter man vill samla in för uppropet kan man sedan skapa ett oerhört tryck på den utvalda klubben/organisationen att låta ISF hjälpa till att ”lösa” problemet. Minns väl hur man använde värdegrunden i ett vad som nästan kan benämnas som utpressningssyfte mot Djurgården Fotboll via motionsverktyget.

Det blir alltså en slags utpressningssituation gentemot den aktuella klubben/organisationen att ta emot den ”hjälpen” så att man inte framstår som några som är emot jämställdhet och inkludering. Det krävs då en stor trygghet för att kunna stå emot. För kommer de väl in då är det för sent.

Klubbarna måste våga sträcka på sig och stå emot
För att kunna stå emot det tryck som ISF kommer försöka sätta för att få in en fot i svensk fotboll krävs det att både klubbar och förbund nu vågar sträcka på sig. Att man inte faller för opportunistiska utspel eller låter sig stressas av ISF:s metoder utan att man litar till kraften i samverkande arbete och att komplicerade frågor aldrig har enkla svar. Att släppa in sociala profitörer likt ISF, vars intresse inte ligger i samverkan utan i att själva låtsas vara lösningen, skulle riskera att förstöra mycket av det fina, initierade och samverkande arbete som idag bedrivs inom svensk fotboll, och som samlar aktörer såsom SEF, SFSU och Enable för att tillsammans med både klubbar, supportrar och övriga intressenter fortsatt föra svensk fotboll framåt.

Det i sin tur betyder självklart inte att svensk fotboll inte har sina problem. Det finns mycket arbete att göra och mycket att jobba med. Men för att lyckas med det behöver alla inom svensk fotboll både vara ödmjuka, tålmodiga och framförallt jobba tillsammans. För svensk fotboll kommer aldrig någonsin, oavsett vilka problem den än kan ha, att kunna ”räddas” av opportunister och sociala profitörer

Svensk fotboll behöver inte räddas av ISF – svensk fotboll behöver räddas från ISF.