
Krönika: Tills solen tittar fram igen
Vad skriver man egentligen om när smärtan är så stark att man inte orkar tänka? När sorgen är så djup att dagen bara är en transportsträcka mot att få åka hem, lägga sig i soffan och stirra i taket? När känslor inom dig du inte visste fanns pockar på uppmärksamhet likt ett bortskämt, godissuget, barn? Ja, jag vet faktiskt inte. Här kommer dock ett försök
