Krönika: Vi ska aldrig byta färg på bortatröjan
”Dags att spika en permanent färg även till bortastället”, skriver Gustaf Nilsson i en krönika.
”Men vad fan är det där?”
Min stolsgranne en rad upp på Slaktis döljer inte sina känslor inför Andreas Isakssons gröna målvaktströja. Det är match på Stockholmsarenan en måndag i februari och det är något med kombinationen av vita bortatröjor på lagfotot som för tankarna till en betydligt mindre meriterad förening söder om stan.
Men även om det blev fel där, att många har klagat på rutorna i den nya tröjan eller att vi överhuvudtaget lirar i en bortatröja på hemmaplan leder det till en viktig fråga: Vi måste införa en permanent färg på bortatröjan.
Att Djurgården fotboll spelar i blårandigt är lika självklart som Påvens mössa. Jag minns när jag var åtta år och fick min första matchtröja. En nopprig historia inköpt på Stadium i Skärholmen 1999. Oj, vad jag älskade att bära den. Men under åren har vi fått se den ena gräsliga bortatröjan passera i vår förening efter den andra.
Bottennappet var nog 2011 när vi spelade i kycklinggult. Hela matchstället var verkligen en gräslig idé från tröja ner till strumporna.
Mattias Jonson jublar över ett mål i 4-0-segern mot IFK Göteborg våren 2011.
För att det inte ska upprepas anser jag att vi måste en gång för alla sätta en ständig färg på bortatröjan – precis som att hemmatröjan består av blåränder. Den 7 mars kallar Djurgården medlemmarna till årsmöte och till mötet har jag skickat in en motion om bortaställets färg. Mitt förslag är att vi tillsätter en grupp som utreder frågan för att ta reda vilken färg som passar Djurgården bäst.
En obetydlig fråga i sammanhanget? Kan man tycka. Men vi ska representera Sveriges mest framgångsrika idrottsförening genom tiderna och då kan vi inte åka ut i Europa och se ut som en sämre version av Norwich på 90-talet.
Vad tycker du? Kommentera nedan!
