Djurgården - Helsingborg2 - 2
Matchrapport: Djurgårdens IF - Helsingborgs IF
Omgång 16 i Allsvenskan kickade igång under torsdagskvällen, lite knappt tre månader innan den förväntas avslutas. Djurgården stod för dagen mot Helsingborg på Tele2 Arena efter att verkligen ha fått igång målproduktionen mot Sirius senast. Trots en 4-0-vinst i bagaget var känslan inför drabbningen med Helsingborg att stockholmarna fortfarande letade efter sig själva, vilket inte direkt motbevisades under matchens gång.
I startelvan för hemmalaget var åter Piotr Johansson, avstängd mot Sirius, samt både Rasmus Schüller och Joel Asoro. Leo Cornics och Elias Anderssons fina insatser sist hade uppenbarligen inte övertygad duon Kim & Tolle att ge de båda startplatser, samtidigt som Victor Edvardsens frånvaro sannolikt beror på tufft matchande. Någon vars fina match mot Sirius faktiskt prisades med förnyat förtroende, utöver en plats i veckans lag, var däremot Isak Hien som idag startade tillsammans med Hjalmar Ekdal i Djurgårdens mittförsvar.
Tung och oväntad inledning
Helsingborg visade tidigt framfötterna och redan i den 4:e minuten kunde de etablera spel väldigt nära Djurgårdens straffområde, varpå unga Taha Ali kunde skruva in bollen lågt förbi Piotr Johansson och vidare in i JWZ:s bortre hörn. HIF fortsatte till viss del med att oroa Djurgårdsförsvaret när de väl lyckats få fast bollen på offensiv tredjedel, främst genom Taha Ali. JWZ räddade bland annat en nick signerad Anthony van den Hurk från nära håll, även om den vinkades av för en tveksam offside.
Magnus Eriksson verkade vara på rätt väg tillbaka mot sin fjolårsform, han löste en hörna med en precis långpass från mittcirkeln och spelade fram Isak Hien till ett mycket fint läge på andrabollen därefter. Djurgården skapade många stora chanser och kom fram i fina ytor på HIF:s sista tredjedel gång på gång. Trots detta tydliga Djurgårdsövertag kunde Taha Ali utöka sin målskörd efter dryga 20 minuter. Den unga, och minst sagt formstarka yttern, fintade sig förbi Pierre Bengtsson efter att HIF vunnit bollen högt på Djurgårdens planhalva. Ali avslutade fint, även om skottet kanske inte såg otagbart ut, och den fina känslan efter Sirius-vinsten kändes plötsligt som bortblåst.
Djurgårdstryck och blött krut i blårandiga bössor
Även fortsättningsvis var det tydligt Djurgården som höll i taktpinnen men slutprodukten var inte där och samspelet lyste även det med sin frånvaro ett par gånger för ofta. Det krävdes ett självmål efter en kavalkad av chanser som kastats mot Helsingborgsmålet, då Sead Haksabanovic avslutade via Davidsen till mål och 1-2 efter 32 spelade minuter. Stockholmarna fortsatte att trycka på och skapade läge efter läge där både Haris och Sead missade tydliga målchanser under första halvleks senare del. Detta till trots lästes resultattavlan alltså 1-2 i halvtid och en hel del lämnades att önskas från Djurgårdshåll.
Inför andra halvlek ersattes Rasmus Schüller av Elias Andersson. Lite drygt tio minuter senare ersatte Victor Edvardsen Joel Asoro, trots att den senare skapat en hel del under både första och andra halvlek. Efter några inledande minuter av den andra halvleken med ett starkt tryck från hemmalaget kunde HIF så småningom börja hålla i bollen under längre perioder än de kunnat tidigare under matchen. Djurgårdens tryck ebbade ut och gång efter annan kunde HIF ta sig fram till lägen som absolut hade kunnat leda till en utökad ledning för gästerna. Gästerna skapade inte heller något konstant tryck och Djurgården kunde, efter denna kortare respit för Helsingborg, återuppta sitt stora spelövertag.
Maskning deluxe från skåningarna
Efter att Djurgården återigen börjat skapa chanser och etablera tryck fick publiken se ett HIF som satte igång en maskningskampanj bara AIK brukar kunna matcha i Allsvenskan. Bortalaget såg trötta ut och kunde visserligen röra sig uppåt plan på ett par kontringar då och då, men i stort sett hela matchplanen verkade handla om att döda tid.
I den 92:a minuten kom den, av Djurgården, så efterlängtade kvitteringen. Ekdal sparkades ner utanför Helsingborgs straffområde och på den efterföljande frisparken kunde Mange (äntligen) notera årets första assist. Han serverade Isak Hien med en fin boll, och den unge mittbacken nickade vackert in bollen högt förbi Kalle Joelsson i HIF-målet. De kvarvarande (totalt 8!) tilläggsminuterna dominerades fullständigt av hemmalaget, men återigen haglade misstagen tätt och Djurgårdsspelarna var påtagligt pressade av resultatet. Matchen slutade 2-2 och det var sannerligen inget harmoniskt DIF som dök upp på Tele2 under torsdagskvällen.
Spretiga insatser och oklara bud
I ärlighetens namn var det inte ett HIF som såg sådär särskilt hett ut, bortsett från storspelande Ali och Joelsson. Djurgården brände enormt många fina lägen och fick knappast något stöd från domare Ladebäck, som sannolikt borde ha gett hemmalaget minst en straff i den här matchen. Med detta sagt var det inte uteblivna domslut som låg till grund för den här förlusten, utan en enorm anfallsmässig impotens från DIF kombinerat med dålig skärpa i försvarsspelet. Sanningen är att ingen djurgårdare såg särskilt stabil ut i dagens match, visserligen skapades väldigt mycket framåt men i försvaret hittade Blåränderna aldrig sitt lugn. Det blev en ganska konstig match för Djurgårdens del och återigen stod laget efter en insats i årets allsvenska med fler tillkomna frågor än svar.
