Djurgården - Sirius5 - 1
Matchrapport: Djurgårdens IF - IK Sirius
Djurgården noterades under måndagskvällen för sina största allsvenska segersiffror hittills i år när Sirius städades av. Forum 1891 går igenom huvuddragen i överkörningen på Tele2 Arena.
Med det svidande poängtappet borta i Halmstad i färskt minne var det dags igen för hemmamatch på Tele2 Arena mot Sirius. Mot Halmstad laborerade tränarna friskt när man mönstrade en trojka med Asoro, Bärkroth och Chilufya på topp. Mot Sirius var det ”back to basic” som gällde när tränarna åter satte in Kalle Holmberg i nummer nio-rollen och förpassade både Bärkroth och Asoro till bänken. Lite överraskande var det kanske Haris Radetinac som fick chansen från start på vänsterkanten, med självskrivne Chilufya till höger.
Tre förändringar i startelvan
I backlinjen stod det redan klart att Hjalmar Ekdal skulle missa matchen på grund av den näsfraktur han ådrog sig mot Halmstad. En kvalificerad gissning är att vi inom kort kommer se honom tillbaka iförd ansiktsmask, men för kvällen fanns han inte tillgänglig och ingen kan ha blivit överraskad att det var Jesper Löfgren som ersatte. I övrigt var elvan den förväntade, med den så framgångsrika trion Eriksson-Finndell-Schüller centralt på mittfältet.
En spelare som inte fick plats i matchtruppen var Elias Andersson och båda de blåränder som 2020 spelade i Sirius missade därmed mötet med sin tidigare klubb. En annan spelare som missade matchen var Sirius ordinarie keeper David Mitov Nilsson. Ersatte gjorde blott 19-årige Hannes Sveijer, som skulle få en tuff kväll på jobbet.
Rätt tidigt stod det nämligen klart att det var ett revanschsuget DIF som inte tänkte lämna ifrån sig taktpinnen på sin hemmaborg. Sirius uppträdde samtidigt blekt och håglöst och verkade mest hoppas på att få till någon omställning på giftige toppforwarden Kouakou. Matchen stod ändå och vägde lite första 15-20 minuterna och det var därför förlösande när Jacob Une Larsson i den 21:a minuten steg till väders och skallade in Magnus Erikssons flacka frispark i burgaveln bakom Sveijer. Kanske var det en boll som Mitov Nilsson med sin rutin och räckvidd hade fått fingrarna på, men det får vi aldrig veta. ”Une” fick hur som helst fira säsongens första mål med sin numera patenterade målgest inför ett kokande Tele2 – och efter det kunde hemmalaget uppträda mer avslappnat.
Det skulle heller inte dröja speciellt länge innan ledningen utökades. I den 26:e matchminuten bjöd Chilufya på en tempoväxling på högerkanten som ställde bortaförsvaret helt. Zambiern drev boll in i boxen och lade sedan läckert upp bollen snett inåt bakåt för Hampus Finndell, som pangade upp 2-0 i nättaket.
Det fanns ingenting som Sveijer kunde göra åt det skottet, men när Magnus Eriksson två minuter senare prövade lyckan med ett halvdant distansskott från 30 meter stod den unge målvakten för en tavla modell grövre. Bollen studsade visserligen precis före mål, men borde ändå inte ha vållat några större problem. Istället styrde målvakten upp bollen i sitt eget kryss och då var det tack och god natt för gästerna.
4-0 i underkant
Det skulle dock bli än värre: I den 39:e minuten satte Magnus Eriksson en väl avvägd boll i djupet på vänsterkanten. Käck löpte sig loss från Tim Björkström och slog en behärskad diagonalpass till Chilufya som från liten vinkel på bortre stolpen rullade in 4-0, som också blev ställningen i halvtid. Det var stora siffror, men frågan är om de ändå inte var i underkant. ”Chili” hade till exempel med dryga halvtimmen spelad lyckats missa helt öppet mål när han bara hade att raka in en målvaktsretur efter en Eriksson-frispark.
Med den urladdning som första halvlek utgjort var det kanske inte så konstigt att matchen inte blev lika glimrande efter paus. ”Transportsträcka” är kanske väl hårt som omdöme, men det var uppenbart att spelarna var rätt nöjda med matchen och tillfreds med att mest bevaka de tre poängen.
Tränarna tog med halvtimmen kvar tillfället i akt att introducera lite nytt blod i form av ett trippelbyte. Radetinac ersattes av Bärkroth, Holmberg av Kujovic och hemmapubliken fick även se lite mer av comebackande Jesper Nyholm som ersatte Une Larsson. Något senare kom även Emmanuel Banda in istället för Schüller.
Onödigt tröstmål betydde inget
Det nykomponerade mittlåset Nyholm-Löfgren fick tyvärr inte hålla nollan speciellt länge. I den 72:a minuten fick Sirius ett tröstmål efter ett fint kombinationsspel på högerkanten som slutade med ett svepande inspel mot Kouakou, som Nyholm kanske skulle ha haft lite bättre koll på. Istället kunde strikern löpa sig loss och från nära håll skicka in 4-1 bakom en hjälplös Widell Zetterström i hemmamålet.
Målet kändes snöpligt, men skulle bli av akademisk betydelse. Redan tre minuter senare drog Bärkroth igång ett anfall på vänsterkanten och serverade en för dagen magnifik Magnus Eriksson i boxen. Kaptenen lyfte bollen vidare till Banda, som pricknickade in 5-1 i burgaveln.
Fler mål skulle det inte bli för dagen, men segersiffrorna kunde ha blivit större. Både Käck och Witry hade i den andra halvleken fräsande skott som förtjänade bättre öden. Även Radetinac hade ett avslut som sökte bortre krysset och Emir Kujovic lyckades i den 89:e minuten inte ställa foten rätt när han fick öppet mål vid den bortre stolpen på ett inspel från Käck.
Hemmafotboll även på bortaplan?
Sammantaget blev det aldrig så mycket match att tala om. DIF var starka i hur man flyttade boll och Sirius hade det jobbigt nästan hela tiden. Blåränderna har också ett hemmaspel som känns oerhört solitt, där man skapar både farligheter och mål trots att varken Holmberg eller Kujovic just nu känns heta i rollen som central striker.
Med kreativa lösningar från firma Eriksson-Finndell på det centrala mittfältet och snabbfotat och finurligt kantspel från framför allt Chilufya uppstår farligheter även när man kanske inte väntar sig dem. Eriksson står för dagen för ett mål och två assist, vilket förstås är toppklass. Chilufya borde kanske ha gjort mer än 1+1, men får stundtals motståndarna att se ut som juniorspelare med sin funktionella bollbehandling och blixtrande tempoväxlingar.
Hemmaspelet verkar alltså inte vara något att oroa sig för denna säsong. Frågan är om tränarna kan få ordning på det mindre imponerande bortafacit DIF dras med på naturgräs, där Halmstad senast och Degerfors före EM-uppehållet har varit rejäla plumpar i protokollet. På söndag väntar en tuff utmaning i form av Henrik Rydströms Kalmar på bortaplan…
