Djurgården - Örebro3 - 0
Matchrapport: Djurgårdens IF - Örebro SK
Djurgården tog chansen i sin första hemmamatch på 499 dagar inför ordentlig publik. Örebro lyckades inte rubba blåränderna, som nu passerar Malmö och på nytt tar över serieledningen.
Så var det äntligen dags. 499 dagars väntan var över och publiken kunde äntligen återvända till Tele2 Arena. Eller nåja… En betydande del av säsongskortsinnehavarna (drygt 7 000) var välkomna till mötet med Örebro i pandemins spår.
Inleddes i högt tempo
Det var också med spänd förväntan som supportrarna tog plats runt om på arenans respektive sektioner – men frågan är om spelarna inte var lika förväntansfulla de. Matchen inleddes i alla fall i mycket högt tempo där hemmalaget gång på gång sköljde över ett panikslaget bortalag i offensiva vågor. Det kändes också som en tidsfråga innan det skulle bli utdelning.
Uppställningen var i stort den förväntade, med ett par undantag. Ingen höjde nog på ögonbrynen åt att unge Widell Zetterström fick förnyat förtroende mellan stolparna och backlinjen såg ut som den brukar.
Asoro mogen för spel
Centralt på mittfältet agerade dock Rasmus Schüller i sin vanliga balansspelarroll, trots att det aviserats från DIF-håll att han var lite sliten efter att ha medverkat i EM med sitt Finland. En än större överraskning hittade vi högre upp i banan, där Joel Asoro för första gången fick chansen från start på bekostnad av Nicklas Bärkroth. Edward Chilufya fick samtidigt flytta över på vänsterkanten.
Många håller nog med om att ”Chili” normalt får ut mer av sitt spel till höger, men han kunde ändå kombinera fint med Eriksson, Finndell, Holmberg och Käck i en frejdig anfallsfotboll. På den andra kanten såg Asoro hungrig ut, och värderade samtidigt klokt i samarbetet med Witry med flera. Den unge anfallaren visade på allvar att han nu är mogen för en plats i Kim och Tolles elva – och att en position på kanten absolut kan vara ett alternativ till en central roll.
Halvleken inleddes i och för sig med en farlighet för Örebro, där Widell Zetterström hamnade på mellis i en utrusning redan i den andra minuten – och sedan missade en utboxning på den efterföljande hörnan. I den 43:e minuten fick Örebros mittfältare David Seger också på ett i det närmaste makalöst distansskott som tog i kryssribban. I princip allt däremellan var dock hemmaoffensiv i en halvlek som måste ha varit mycket påfrestande för gästerna. DIF spelade en konstruktiv och fantasifull fotboll med högt tempo och plågade Örebro med hög aggressivitet och snabba återerövringar.
DIF hade också fått utdelning på straff med knappa kvarten spelad, men borde nog ha lett med större siffror än 1-0 i halvtid. Straffen kom till efter att Finndell läckert serverat Chilufya i djupled. Gästernas målvakt Bobby Allain kom ut sent och rev ned zambiern – och straffen förvaltades sedan tryggt av Witry. Det var svårt att avgöra om förseelsen skedde i boxen eller utanför – men domaren valde alltså att ge straff och gult kort istället för frispark och målchansutvisning.
”Manges” fullträff tog död på kämpaviljan
Andra halvlek inleddes med en uppryckning för gästerna och det kändes lite skakigt i några minuter. Sedan jobbade sig DIF dock in i matchen igen och tog på nytt över initiativet. Man nådde dock inte riktigt samma dominans som i första halvlek och det var nästan så det började smyga sig in en viss oro. Men i den 66:e minuten måttade Elliot Käck ett inlägg från vänster som skarvades in till Holmberg vid straffpunkten av Witry. Strikern tycktes ta någon touch för mycket, men släppte behärskat bollen bakåt i banan till en för dagen majestätisk Magnus Eriksson, som från straffområdeslinjen placerade in 2-0 i den bortre gaveln.
Målet firades kungligt ute vid sidlinjen ihop med överlyckliga supportrar och euforin var inte att ta miste på. Med ytterligare ett mål på kontot gick luften lite ur gästerna, som inte riktigt orkade bjuda upp till dans sista 25.
Inhoppare fastställde slutresultatet
Istället blev det en del byten i den andra halvleken och känslan var att DIF var rätt nöjda med läget i matchen. I den 88:e minuten fick dock två inhoppare kröna matchen med ett tredje mål – och det handlade inte om firma Bärkroth-Kujovic. Istället var det Haris Radetinac som ute från högerkanten något turligt hittade in till Emmanuel Banda, som med gott om tid kunde bomba in 3-0 från nära håll.
Detta var det sista av betydelse som hände i matchen. De blårandiga spelarna fick efter avblåsningen välförtjänt firas av publiken efter en prestation helt i linje med förväntningarna.
Upp i serieledning igen
DIF tog i kraft av tre poäng också över serieledningen: man har bättre målskillnad än Malmö och dessutom en match mindre spelad.
För den som undrade om laget hade kommit till rätta med den något vacklande form man visade upp precis före EM-uppehållet verkar det inte finnas så mycket att oroa sig för. Nåväl för att Örebro är tabelljumbo och ett lag som man måste slå hemma, men sättet som laget genomförde sin matchplan på imponerar och ska kunna räcka långt även mot bättre motstånd.
Nu kan både supportrar och spelare koppla av och njuta av seger och serieledning i veckan. Först på måndag om en vecka är det match igen, när DIF gästar Halmstad på Örjans Vall.
