Matchrapport: Sepsi OSK - Djurgårdens IF
Snacket inför matchen rörde i första hand den något diffusa klubben Sepsi, dess sponsorer och särställning inom den rumänska fotbollen. För Djurgårdens del har allt kretsat kring lagets fina form och känslan var att endast underskattning skulle komma i vägen för DIF. Bortasektionen var för dagen 300 man stark, Djurgården satt på favoritskapet inför matchen och hoppet om avancemang var stort.
Startelvan såg för dagen ut som den gjorde i det senaste mötet, mot Rijeka på Tele2, och på bänken var det mest iögonfallande att Marcus Danielson inkluderats även i
truppen för Europaspelet. Inledningsvis såg Djurgården ut att stå lägre i försvarsspelet på offensiv planhalva, man pressade inte riktigt som man brukar utan känslan var att man skulle börja lite försiktigt. Sepsi svarade för sin del med att trycka upp laget högt i plan och försöka kämpa sig fram till skottlägen. Det gick väl helt okej med ett par skott och en räddning av Jacob Widell Zetterström som effekt. Blåränderna kom inte riktigt till några bra lägen i det öppna spelet, men såg desto mer farliga ut vid fasta situationer.
Inramningen i Rumänien visade sig vara fundamentalt annorlunda från den i Kroatien, i alla fall sett till det rejäla tryck som Sepsi-supportrarna uppbådade. Detta låg helt säkert till grund för Djurgårdens mer timida inledning, även om stockholmarna knappast såg ut att duka under inför utmaningen. Istället får man snarast kalla båda lagens spel för ett sorts ställningskrig där det inte verkade finnas någon som abonnerade på förarsätet.
Kvick revansch av Edvardsen
Matchens första stora chans kom efter lite drygt tjugo minuter. Efter ett vackert kontringsspel av Blåränderna kombinerades bollen fram mellan Victor Edvardsen, Joel Asoro och Haris Radetinac, men till slut ledde Edvardsens skott endast till hörna. Efter en kort sådan fick Edvardsen bollen i kanten av straffområdet, slog den på en försvarares hand och ordnade straff till sig själv och sitt lag. På chansen att revanschera sitt tama avslut i anfallet innan gjorde den gode göteborgaren inga misstag. Han slog den rätt hårt, men främst välplacerat längst ner i stolproten och i mål. Målet innebar alltså 0-1 till Djurgården efter 26 spelade minuter.
Djurgården tog tag i taktpinnen efter ledningsmålet och kunde därefter tydligare etablera ett tryck mot Sepsis straffområde. Några minuter efter Edvardsens mål skulle det dessutom rassla till i nätmaskorna igen. Magnus Eriksson fick bollen centralt i planen och slog en flack boll ut till höger. Piotr Johansson mötte passningen med huvudet och slog in bollen till Asoro, som i duell med en försvarare kunde dra till bollen i den bortre delen av Sepsis mål i den 31:a minuten. Efter det andra målet föll Djurgården tillbaka mer och mer efterhand. Sepsi kom till ett antal skott utan att det var riktigt nära och DIF drog på sig en varning, genom Hampus Finndell. När ‘’Tsunami’’ dånade över arenan i halvtidsvilan fick man dock nästan fråga sig om det var en referens till Blårändernas dominans.
Fortsatt medvind för DIF
Djurgården inledde den andra halvleken väl och kom så när till ett ordentligt skottläge efter någon minut, då Radetinac träffade bollens undersida. Djupledsspelet, som faktiskt ledde fram till de båda tidigare målen, var mer utkristalliserat i den andra halvleken och det kändes som ett perfekt matchupplägg för Asoro i synnerhet. Sepsi föll i ärlighetens namn tillbaka mer efter halvtidspausen och upphörde nästan helt att pressa Djurgården på egen planhalva. Detta ledde naturligtvis till att Djurgården fick kontroll över bollen under längre tid i anfallsspelet, samtidigt som Sepsi såg ut att fokusera mer på tiki-taka än återerövring.
I den 53:e minuten var det dags för Djurgården att spä ut ledningen återigen. Isak Hien bröt bollen vid eget straffområde och drev upp bollen på ett sätt som många blårandiga supportrar vant sig vid. Hien släppte ut bollen till Asoro på högerkanten, varpå den senare drev bollen inåt plan och slog till med ett distink långskott som gick lågt intill den bortre stolproten till 0-3. Sepsi började allt mer se ut som ett besegrat gäng turister i Europaspelet, samtidigt som DIF såg ut som om de aldrig gjort annat än att vinna internationella dubbelmöten. Stolparna räddade Widell Zetterström, duellerna såg ut att gå Djurgårdens väg och anfallarna hos gästerna var långt mer målhungriga än hos hemmalaget.
Kallduschar i form av tveksamma domslut…
Efter 59 spelade minuter gjorde DIF sitt första byte då Gustav Wikheim ersatte Victor Edvardsen. Tränarna, Kim (Bergstrand) & Tolle (Thomas Lagerlöf), verkade satsa på att avgöra dubbelmötet redan i Rumänien och få in färska ben högt upp i planen. Efter bytet dog tempot i matchen däremot allt mer och Sepsi ställde upp i en ännu lägre och ännu mer kompakt försvarsformation. De satsade allt på snabba kontringar och fasta situationer, vilket inte skapade några enorma målchanser även om Djurgården släppte till något skott lite närmare mål än vad man kunnat önska. I den 73:e minuten gjorde DIF sitt andra och tredje byte då Haris Radetinac och Pierre Neurath Bengtsson utgick för att lämna rum åt Marcus Danielson och Elias Andersson. Samtidigt ändrade man formation till 3-5-2.
Några minuter efter bytet åkte Danielson och Djurgården på en, i ärlighetens namn rätt billig, straff. Mittbacken hakade ihop med en försvarare och domaren sprang snabbt fram och pekade mot straffpunkten. Straffen togs av Alexandru Tudorie, som slog in den högt till höger om Widell Zetterström. Efter 1-3-målet, i den 79:e minuten, uppstod det lite lätt gräl om bollen som Widell Zetterström höll i sina enorma händer. I situationen direkt efter den följande avsparken sparkades Hien dessutom ner ganska brutalt då Vitalie Damascan gick in med dobbarna först. Domaren visade gult kort och temperaturen på planen hade helt klart ökat i och med Sepsis reduceringsmål. Ett bevis på det, och sannolikt ett resultat av flera upplevt tveksamma domslut, var att Bergstrand också drog på sig ett gult kort en kort stund senare.
Rörig och tuff avslutning på matchen
I den 82:a minuten ersatte Emanuel Banda, den för dagen robuste, Rasmus Schüller och förhoppningarna om ytterligare Djurgårdsmål steg markant. Visserligen kunde Djurgården fortsätta skapa fasta situationer, men faktum är att passningarna inte var riktigt bra nog för att skapa det där sista som krävs för ett farligt läge. Istället var det oftast bristande försvarsspel hos hemmalaget som gav DIF chansen att utöka övertaget på poängtavlan. Med den ständige härföraren Eriksson i spetsen utnyttjade Blåränderna de lägen man fick till att döda tid och skapa hörnor. Eriksson själv drev gärna på bollen uppåt plan för att tacklas bakifrån och få frispark, men rumänerna klarade av att ge motståndarna sådana helt på egen hand. Det var gott om efterslängar, farliga tacklingar och uppenbart upprörda röd-vita spelare på planen. Återigen stod avsaknaden av varningar till Djurgårdens motståndare ut.
Spelmässigt fanns det inte jättemycket att rapportera om i övrigt, men för att nämna något ska Asoro och Wikheims samspel i 3-5-2-formationen premieras. Visst, det blev aldrig några riktigt farliga lägen, men på egen hand lyckades de båda ändå komma till skott som inte var helt ofarliga. För att summera fick vi se en hård match med en del lägen åt båda håll. Djurgården gjorde en mycket fin insats och på förhand var det sannolikt många blåränder som ‘’hade tagit’’ en bortavinst med 1-3. Det är svårt att inte upprepa sig efter alla DIF:s senaste matcher, men laget ser otroligt starkt ut och favoritskapet kommer onekligen hänga kvar i åtminstone en vecka till.
***
Vad tyckte du om matchen? Kommentera gärna nedan men tänk på att hålla en god ton!
