Nilsson Säfqvist möter Forum 1891 – uppväxten, klubbytet och stigmat psykisk ohälsa
Forum 1891 slog sig för ett tag sedan ned med Malkolm Nilsson Säfqvist. Det blev ett längre samtal om bakgrunden i Halmstad, förväntningarna i Djurgården och om stigmatiseringen kring psykisk ohälsa inom svensk elitidrott.
Obs: Denna intervju genomfördes onsdagen 26/2. Delar av innehållet kan vara utdaterat.
Den åttonde december 2023 presenterades en av fjolårssäsongens mest oväntade nyförvärv - Malkolm Nilsson Säfqvist. Att Djurgården var på jakt efter en målvakt var ingen skräll i sig. Rutinerade Tommi Vaiho hade tackat för sig och en långsiktig arvtagare till Jacob Widell Zetterström, som under en längre tid dragits med flyttrykten, var därför rimlig. Men att ersättaren just skulle bli den före detta Halmstadskeepern var inte på mångas bingobrickor. Nu har ett drygt år passerat och med lite perspektiv går det att summera det första året i blårandigt, som varit en berg- och dalbana.
— På ett personligt plan har det varit lika stökigt som för resten av föreningen. Jag hade en vår som var relativt lugn, det kändes som att jag kom in i gruppen på ett väldigt bra sätt. Men jag hade Allsvenskans bästa målvakt framför mig, så någonstans fick jag acceptera att Jacob var otroligt duktig. Jag var väldigt glad för hans skull och försökte pusha honom att bli ännu bättre så de kunde sälja honom. Men det löste han ju på egen hand, säger Malkolm med ett skratt och åsyftar Jacob Widell Zetterström som numera är ordinarie i såväl Championship som den svenska landslagstruppen.
Första året i huvudstaden
Våren flöt på för såväl föreningen som för Malkolm. Laget gick in i sommaruppehållet som tvåa i serien och med cupframgångar som sånär gav en ny titel, med uttåg efter straffar mot Malmö i finalen. Även om speltiden under våren var skral med endast en tävlingsmatch, som dessutom slutade i ett rött kort för målvakten, beskriver Malkolm perioden som bra. Sommaren och hösten blev dock sämre. En knäskada i derbyt mot AIK i augusti skulle prägla resten av säsongen. Att laget också gick tungt och skapade rubriker med derbyförluster och sparkade tränare gjorde det inte bättre.
— Det var en stökig höst med en knäoperation under sommaren och rehab i gymmet i två månader. När jag kom tillbaka var säsongen i princip över i och med att jag inte registrerades i Europa-truppen. Så min säsong slutade med Norrköping-matchen, det var lite synd.
Utanför fotbollsplanen har det däremot flutit på bra och familjen trivs bra i Stockholm.
— Vi kom in på en jättebra förskola direkt med barnen, hittade en bra lägenhet på Östermalm och frun fick ett bra jobb som revisor på PwC och trivs väldigt bra med det. Vi har det väldigt bra i Stockholm och det har varit ett lärorikt år för familjen med flytt från Halmstad. All hjälp vi hade tidigare från mor- och farföräldrar har försvunnit så det blir lite mer trixande med det.
Konkurrenssituationen har under hela Malkolms sejour i Djurgården varit tuff. Under våren konkurrerade han med Jacob Widell Zetterström innan han lämnade för spel i England och under sommarfönstret värvades både Jacob Rinne och Oscar Jansson in. Den sistnämnde lämnade föreningen i vintras och i nuläget tampas därför Malkolm främst med Jacob Rinne, även om den egenfostrade talangen Max Croon också bör nämnas i sammanhanget.
— Konkurrenssituationen har varit hälsosam. Jag upplever att jag genom min karriär lärt mig att man ska fokusera på sin egen utveckling och driva sig själv till att bli bättre för att få mer speltid. Men samtidigt, om någon annan gör det bättre än en själv får man acceptera det. Det är upp till tränarna att välja den som de tycker ska spela, säger han och utvecklar.
Malkolm Nilsson Säfqvist räds inte konkurrensen.
— Jag har alltid drivet att spela matcher, det är ju dem som är det roligaste med att spela fotboll. Men samtidigt har jag fått många lärdomar av att träna i en ny miljö här i Djurgården. Exempelvis att träna på konstgräs året runt och spela fler matcher på konstgräs har varit en stor omställning när jag spelat i ett gräslag i över tio år. Allt går betydligt snabbare på konstgräs, framförallt här på den nya mattan som jag tycker varit under all kritik hittills, men det sätter sig säkert med tiden.
"Hade kunnat bli en powerforward"
Malkolm nämner det själv ovan, över tio år i Halmstads BK och ett helt liv på västkusten med spel i HBK:s A-lag och ungdomsår i IS Örnia och BK Astrio. Innan vi gräver djupare i uppväxten och karriären gläds huvudpersonen något oväntat åt hur undertecknad formulerar sig.
— Bra uttal på BK Astrio! Många brukar ha svårt med det, säger han och skrattar gott innan han vaggar oss vidare genom Halmstad-djungeln och dess halländska lingo.
— Astrio är näst största klubben i Halmstad nu och har gått förbi IS Halmia. De spelar Division 2 och har varit nära att gå upp till Ettan två år i rad nu. Det hade varit kul om Halmstad får ett till lag i de tre högstadivisionerna. Jag tror HBK skulle må bra av det och Halmstad i stort med mer konkurrens och speltid för de yngre spelarna i stan.
Uppväxten i sommaridyllen präglades av mycket idrott, redan från tidig ålder. Även om fotbollen alltid varit en del av Malkolms liv var det inte självklart att det skulle bli sporten att satsa på.
— Jag spelade nästan alla bollsporter som var aktuella i Halmstad på den tiden. Det var handboll bland annat, då var Drott väldigt stora och vi tittade på matcher i hallen när de spelade i Elitserien och vann guld. Men det var Innebandy som jag spelade längst, jag slutade med det när jag var 15-16 år. Jag valde mellan att satsa på fotbollen fullt ut genom att gå över till HBK:s ungdomsverksamhet eller spela fotboll och innebandy samtidigt för att det är kul.
Valet föll till slut, efter en del om och men, på fotbollen.
— Jag insåg ganska tidigt att det inte fanns en framtid i innebandyn på samma sätt som fotbollen. Även om det inte heller var självklart med fotbollen. Jag var ingen supertalang på det sättet som många andra. Det var mycket tack vare min gymnasietid som jag tog de kliv jag tog då jag hade Håkan Svensson (f.d. målvakt i bl.a. Halmstads BK, AIK och svenska landslaget, red.anm.) som målvaktstränare i tre år. Vi tränade tre-fyra morgnar i veckan och med honom sköt min utveckling iväg, då insåg jag att det kanske fanns en möjlighet att testa på att spela elitfotboll och livnära sig på det.
Den gamle allsvenske målvakten Håkan Nilsson - en stor bidragande faktor till Malkolm Nilsson Säfqvists framgångar.
Att valet föll på målvaktspositionen beskriver han som en kombination av flera anledningar. Jag berättar för Malkolm att min uppfattning är att det är en specifik typ av människor som väljer att bli målvakter i idrott. För undertecknad känns det som att det krävs väldigt mycket pannben för att palla trycket som tillkommer. Malkolm skrattar först till när jag presenterar min tes för honom.
— Egentligen tror jag inte att jag är tillräckligt speciell för att vara målvakt. Jag var utespelare tills jag flyttade till HBK. Vi hade två lag i Astrio och jag var forward i vårt andralag och målvakt i förstalaget när jag var typ 16. Jag började träna som målvakt regelbundet som tolvåring typ, men fortsatte köra matcher som utespelare länge. När de behövde slänga in lite skräp från bänken i andralaget fick jag spela anfallare, säger han med ett brett leende.
— Jag gjorde en hel del mål och jag minns särskilt en match i Laxacupen mot HBK:s bästa lag där jag gjorde två mål som tog oss vidare. Då kände jag "fan, det är kanske utespelare man ska satsa på”. Men jag var lite för oteknisk och klumpig. Jag hade kanske kunnat bli en powerforward men jag hade för lite löp och boll i mig och hade Luca Toni som förebild, det säger väl kanske en del, säger han och brer på ett ännu större leende.
Klubbytet som retade upp supportrarna
Med en stor självinsikt och några framgångsrika år i Halmstads BK:s ungdomsled blev valet att satsa på en karriär som fotbollsmålvakt mer och mer lyckat ju längre tiden led. A-lagsdebut i tävlingssammanhang blev det 2013 i Svenska Cupen och 2015 blev det allsvensk debut mot Hammarby. Från och med 2018 var han given mellan stolparna och under åren 2018-2023 blev det över 160 matcher, utmärkelse som Superettans bästa målvakt 2022 och status som få i klubben.
Uppbrottet med HBK blev tämligen infekterat. Det märktes där och då när flytten till Stockholm och Djurgården blev officiell och det märktes inte minst när undertecknad skickade ut en tråd på plattformen X för att samla in frågor, då ett par HBK-supportrar valde att skicka med några väl valda ord. Givetvis fick Malkolm inte ta del av just de orden vid detta intervjutillfälle, men att kritiken nått honom i samband med flytten råder det inga tvivel om och det märks att det ännu berör honom en del.
— Uppbrottet blev mer infekterat än vad jag önskat och hoppats på, säger han med besvärad min och utvecklar.
— Men flytten var också avgörande för mitt fotbollsspelande överlag. Det var frågan om jag skulle fortsätta spela fotboll på elitnivå överhuvudtaget och jag hade kommit lite till vägs ände i Halmstad. Jag kände mig ganska färdig med det jag gjort för och med klubben. Det var många tuffa år med upp- och nedflyttningar och det tär på en, inte minst när man känner ett stort ansvar för klubben som man håller på.
Att åka jojo mellan Allsvenskan och Superettan blev tufft i längden. "Det tär på en, inte minst när man känner ett stort ansvar för klubben man håller på".
Att få komma till Djurgården och utvecklas i en ny miljö har varit vitalt för Malkolm och med lite perspektiv på det hela hoppas han att folk numera gått vidare.— De har gått vidare med två riktigt duktiga målvakter nu. De fick också in lite pengar för mig som de kan köpa spelare för och det gladde mig att HBK kunde få tillbaka något, det var inte alls säkert på förhand med tanke på den situation jag befann mig i 2023.
Pausen från fotbollen
För det var inte bara flytten till Djurgården som gjorde 2023 till ett annorlunda år. I augusti - fyra månader före klubbytet - hade HBK gått ut och meddelat att målvakten skulle ta en paus från fotbollen. Anledningen? Psykisk ohälsa. Till Forum 1891 öppnar målvakten på ett öppenhjärtigt vis upp sig om det.
— Det läkaren skrev på läkarintyget var utbrändhet med någon form av lindrig PTSD-grej. Själva händelsen som gjorde att allt blev negativt var ju en fotbollsmatch, säger han och syftar på matchen mellan Halmstad och Varberg som spelades i slutet av juli 2023. En match som slutade i att Malkolm bytte ut sig själv efter 16 minuter.
— Det var väldigt jobbigt att se fotbollen som något negativt för mig med tanke på att det alltid varit min safezone. Det gick från att vara det jag älskat att göra sedan jag var fem år till att bli något jag inte ville hålla på med. Men ju mer jag processade det insåg jag att det snarare var personliga problem som låg bakom den psykiska ohälsan. Under en längre period hade jag inte återhämtat mig ordentligt eller sovit ordentligt. Jag drogs med mardrömmar och ångest och försökte hålla upp en elitsatsning samtidigt som jag hade två småbarn hemma. Det blev ohållbart, säger han med dystrare ton och fortsätter.
— Som förstemålvakt i ett Allsvenskt lag är det såklart inte optimalt att ta en paus, men om jag hade fortsatt där hade det inte blivit bra för någon part. Det hade blivit mycket värre för egen del men även för laget. HBK märkte ganska snabbt att de var tvungna att göra något åt det och var fantastiska där då de tog hand om situationen på ett väldigt bra sätt.
Matchen mot Varberg 2023 blev droppen för Malkolm Nilsson Säfqvist, som senare valde att sätta fotbollen på paus.
“Jag förstår om andra inte vill prata om det”Pausen varade i några månader och det blev inte mer spelminuter under hösten, även om han efter ett par veckors uppehåll började träna fotboll igen med laget. Under de månaderna han inte spelade matcher insåg han än mer att problematiken inte låg i den sport han sysslat med sedan han var liten grabb.
— Det hade pågått under några år och om det var något jag hade gjort under de åren var det att prestera på planen. Så jag förstod då att det inte var fotbollen som var problemet. Jag har läst att vissa målat upp det som prestationsångest, men det sista jag hade var just det. Det enda som funkade för mig var att prestera på fotbollsplanen. Det var snarare när jag var med mig själv och fick egna tankar som det var skit och jobbigt som fan.
I samband med att den psykiska ohälsan blev offentlig började folk höra av sig till Malkolm. Det var inte bara styrkekramar och pepp, utan det var även elitidrottare som skrev till honom och berättade om sina egna psykiska men. Idag mår han bättre och hoppas kunna bryta stigmatiseringen som finns kring ämnet.
— Det var både det finaste och det värsta med alltihop, att så många andra elitidrottare skrev till mig och berättade om sina men. Jag förstår om andra inte vill prata om det då det är väldigt mycket tabu kring det, men responsen jag fick var fantastisk.
Vill utmana på allvar om startplats i år
Med måendet tillbaka på en bra nivå och en skadeproblematik som förhoppningsvis inte kommer tillbaka är intervjuns huvudperson redo att ta mer plats i laget. Speltiden under fjolåret var som tidigare nämnt skral och med det är förhoppningen att den här säsongen ska bjuda på fler matchminuter mellan stolparna. Han tror på en starkare säsong för laget 2025, även om han betonar vikten av att ha tålamod.
– Vi kommer bli ett mer spelförande lag med annan spelidé och det känns både utvecklande och spännande på alla sätt och vis. Jag hoppas vi hittar rätt nivå i utvecklingen så att vi inte blir stressade när allting inte sitter samtidigt. Vilket i sig är svårt i och med att vi måste vinna våra matcher.
Nya tränarkonstellationen med Jani Honkavaara i spetsen förtjänar lite lugn och ro, menar målvakten.
– Han är väldigt tydlig i sitt ledarskap och har kört sitt spår rakt igenom, vilket jag uppskattar. Det värsta som finns är ledare som pratar runt saker och ting. Är man istället tydlig med vad man tycker kommer jag alltid respektera och acceptera besluten.
I år är Malkolm Nilsson Säfqvist redo för mer speltid under en tränarkonstellation som hittils gjort goda intryck.
Om förstaspaden i målet tampas främst Jacob Rinne och Malkolm Nilsson Säfqvist, men den sistnämnde vill även lyfta unge Max Croon i diskussionen kring lagets målvakter.
– Jag och Max har kört ihop i ett år nu och jag ser ganska mycket av mig själv i honom. Han är otroligt mer talangfull än vad jag var i den åldern, säger han med ett leende och utvecklar.
– Han var lite fladdrig och okordinatorisk när vi började träna förra året, vilket inte är konstigt med tanke på hans ålder och storlek. Men har lagt på sig lite muskler och blivit otroligt mogen i sitt spel, vilket märks på träningarna där han hållit en riktigt bra nivå hittills. Jag hoppas de hittar något sätt att ge honom speltid på seniornivå, vill han det själv kan han bli riktigt, riktigt duktig!
Även relationen med Jacob Rinne verkar vara god.
– Vi har en hälsosam och bra relation. Det är inga konstigheter där. Han har spelat båda cupmatcherna hittills och det är såklart jag velat spela i alla fall en av dem. Men han har egenskaper som tränarna vill utnyttja på ett annat sätt som jag inte har. Det är ju inte han jag blir arg på när jag inte får spela. För tio år sedan hade jag kanske blivit mer lack på situationen, men nu får jag acceptera läget och bli bättre på det som tränarna vill att jag ska utveckla.
Kanske är undertecknad något naiv i tron om att det måste vara svårt att ladda upp inför en match som målvakt när man vet om att man inte ska starta. Mitt tankesätt är att utespelare alltid vet om att det finns en möjlighet att hoppa in och göra skillnad, medan ett målvaktsbyte under match sker betydligt mer sällan. Malkolm förnekar ganska snabbt ner mina teorier och kanske har det faktum att jag själv aldrig spelat på en särskilt hög nivå inom fotboll aldrig visat sig tydligare än här.
– Det är inga konstigheter i förberedelserna inför match. Det enda är att man kanske äter lite senare, det är ju inte ofta man kommer in i minut ett som målvakt. Men förberedelserna i övrigt är ingen skillnad gentemot om jag vet att jag ska spela eller sitta på bänken. Visst, du pumpar kanske inte upp dig lika hårt mentalt, där är det en annan sak när du ska spela. Jag minns exempelvis derbyt i somras när jag fick starta, då räckte det med att stå i tunneln för att få en adrenalinkick som jag gick på i en vecka. Sitter du på bänken är det inte samma sak, även om derbyt förra vintern mot AIK när vi vann på straffar var galet. Jag var fan helt slut efter även om jag satt på bänken hela matchen då man kände hur viktig den var för laget och supportrarna.
Malkolm Nilsson Säfqvist har god relation med målvaktskollegorna Max Croon och Jacob Rinne. "Det är inte Jacob jag blir arg på när jag inte får spela".
Fem snabba
Vi avslutar samtalet i lite gladare ton när Malkolm i klassisk ”this or that”-anda får fem olika frågor där födelseorten Halmstad och nya hemstaden Stockholm möttes. Det jämförs turistmål, kändisar och inte minst - rivaliteter.
Tylösand och Västkusten eller Stockholms skärgård?
— Stockholms skärgård!
Per Gessle eller Joakim Thåström?
— Ouuff, Gessle är ju ingen Halmstadsupporter och jag är inget fan av honom annars heller så valet blir ganska enkelt Thåström.
Hallarna eller NK?
— Haha fyfan, inget av dem…men jag tar ändå NK, Hallarna är inte kul alltså.
Storgatan i Halmstad eller Drottninggatan?
— Storgatan! Den har inget folk och knappt butiker kvar men är väldigt fin.
Hallandsderbyn eller Stockholmsderbyn?
— Stockholmsderbyn! Men Hallandsderbyna blev större ju längre tiden gick då Falkenberg och Varberg var uppe i Allsvenskan, men HBK är en så pass mycket större klubb så det är inte samma sak. Stockholmsderbyna hittills har varit helt fantastiska när det kommer till atmosfären!
* * *
