Krönika: Nya Djurgården andas ungt och fräscht
Under december gjorde Djurgården en värvningskupp när man i hård konkurrens plockade in BP-trion Wilmer Odefalk, Theo Bergvall och Lucas Bergvall. I samma veva säkrade Isak Alemayehu sin framtid i föreningen när han skrev på sitt första A-lagskontrakt. Har Peter Kisfaludys intåg i Djurgården redan gett resultat? Hur ska Djurgården fortsätta på inslagen väg kring föreningens ungdomsutveckling?
Den åttonde december, Wilmer Odefalk presenteras av Djurgården med ett nyskrivet fyraårskontrakt. Den nionde december, bröderna Theo och Lucas Bergvall presenteras med en timmes mellanrum. De har skrivit på ett fyra, respektive tre år långt kontrakt med klubben i sitt hjärta. Fem dagar senare, den 14 december, skriver Isak Alemayehu på sitt första A-lagskontrakt med Djurgården. Han har likt sin kompis Lucas Bergvall kritat på för tre år. På en knapp vecka har Djurgården säkrat upp fyra spelare som alla representerar det svenska landslaget på ungdomsnivå och som spås framtida framgångsrika utlandskarriärer. Samtliga har gett förtroendet till Djurgården att förvalta potentialen. Det är stort, på så många sätt.
För det första, det är inte vilka talanger som helst vi pratar om. Det handlar om spelare som jagats av klubbar med större ekonomiska muskler och med bättre renome än vad Djurgården har. Wilmer Odefalk valde Djurgården före andra allsvenska storklubbar samtidigt som ett erbjudande från Nordsjälland fanns på bordet. Isak Alemayehu var nere i Danmark och besökte danska storklubbar samtidigt som italienska klubbar ryktades hålla ögonen på honom. För att inte tala om Lucas Bergvall som i princip kunde välja och vraka bland de större klubbarna ute i Europa. Han har provtränat med klubbar som Bayern München, Manchester United, Juventus och Braga och sägs ha haft konkreta kontraktsförslag från bland annat PSV, Monaco, Feyenoord och City Group. Med andra ord fanns det betydligt mer lukrativa kontrakt på bordet för spelarna. Men alla fyra ska representera Djurgården under 2023.
För mig är det ett väldigt stort kvitto på att Djurgården som förening har gjort stora framsteg de senaste åren. Det här är spelare som Djurgården för några år sedan hade haft väldigt svårt att locka till sig. Självklart finns det några faktorer som har legat till grund för att föreningen är där de är idag, där den ekonomiska biten är den kanske största faktorn. När Bosse Andersson och Henke Berggren återvände till Djurgården 2013 var föreningen i stor ekonomisk kris och man tvingades sälja flera nyckelspelare för att få in pengar. Idag, nio år senare, är det ekonomiska läget helt förändrat. Efter ett flertal storförsäljningar de senaste åren och ett europeiskt gruppspel i ryggen är man mer välmående än någonsin. Nu har man råd att slanta upp tio miljoner kronor för en 16-åring, vilket sägs vara prislappen för Lucas Bergvall. Det har man inte haft råd med innan.
En annan viktig faktor är självklart att Peter Kisfaludy har tagit en plats på huvudkontoret ute på Tegeluddsvägen. Av många ansedd som Sveriges främste ungdomsutvecklare. Han har fostrat spelare som exempelvis Dejan Kulusevski, Hjalmar Ekdal och Viktor Gyökeres. Det är ett kvitto i sig att han väljer att tro på Djurgården som sitt nästa steg i karriären. Han ser att det finns potential i föreningen och något att bygga vidare på. Det bådar gott för framtiden! Peters roll i BP-killarnas klubbval ska inte underskattas. Han känner spelarna sedan de var små och att han nu kan finnas som en trygghet när de kommer till en helt ny miljö tror jag är superviktigt.
Den tredje faktorn som är vital i sammanhanget är att Djurgården insett vikten av att få fram egna talanger. Man har därför satsat mer pengar i själva verksamheten än vad man gjort tidigare år. Visst det är en sak att lägga pengar på spelare från andra klubbar, såsom Djurgården gjort många gånger från BP. Nu senast Wilmer Odefalk och bröderna Bergvall. Men även tidigare år med spelare som exempelvis Jesper Karlström, Jacob Une Larsson och Jonathan Augustinsson. Vikten av att lägga mest krut på egna akademin är dock det som väger tyngst. Numer satsas det mycket på den biten. Etablerade ledare i alla led samt fler och bättre träningstider och träningsmöjligheter. Det märks att man som förening tar det på allvar och det ska bli spännande och se hur utfallet av satsningen blir.
Under nästa år får vi förhoppningsvis se fler talanger ta plats och färga på A-lagsnivå. Det finns ett flertal duktiga talanger i akademin som är värda att nämna. André Picornell, Gideon Granström, Kalipha Jawa, Leo Hellenius, Oskar Löfström, Lucas Zetterberg, Alie Atlee Manneh, David Tokpah, Jakob Bäckström, Alexandros Garcia Tsotidis, Kalle Stregart, Mikael Malkoun, Melvin Vucenovic, Nikolaj Staykov, Elton Ficherström, Carl Selfvén och David Celic har samtliga representerat Sverige på landslagsnivå och under året som kommer lär listan med största sannolikhet utökas ytterligare. Ett par av namnen har vi redan fått se ta plats i A-laget under fjolåret. André Picornell fanns med i matchtruppen under stora delar av säsongen men fick aldrig chansen från start. Alexandros Garcia Tsotidis fick göra ett allsvenskt inhopp samt debutera i Svenska Cupen med bravur då han med sitt mål var avgörande i Djurgårdens avancemang till vinterns gruppspel. Förhoppningsvis tar dessa spelare större kliv i sin utveckling 2023 och får mer A-lagsfotboll i benen.
Det ska bli spännande att se hur Djurgården fortsätter utveckla föreningen framöver och om det kan komma att slå igenom fler unga spelare kommande år. Konkurrenterna Hammarby och AIK har varit duktiga på att få fram egna produkter och visst ska Djurgården kunna lyckas då också? Visserligen behöver man inte köpa upp en farmarklubb likt Hammarby gjorde med forna IK Frej. Och AIK:s “från U till A”-idé har tagit många år att bygga upp och är således inget man lyckas med över en natt. Men successivt ska Djurgården ta steg och utvecklas vilket man redan nu ser tydliga tendenser av. Nya Djurgården andas ungt och fräscht.