Simon Tibbling: "Blev mutad med Pokémonkort"
Försäsongen är över sen länge, men stafettintervjun fortsätter ändå. Senaste spelaren, Emil Bergström, valde Simon Tibbling, vårens kanske hetaste spelare i Djurgården.
Hej Simon! Du blev vald av vårt förra intervjuoffer, Emil Bergström, för denna intervjun. Och med tanke på de senaste matcherna, så kan väl inte intervjun komma mer lägligt. Meningen är att den som sist intervjuades skulle få ställa en fråga som skulle påbörja intervjun, men vi måste bara fråga:
Hur mycket leker livet just nu, egentligen?
– Livet är bra just nu. Jag får göra det jag älskar mest dvs spela fotboll varje dag. Dessutom får jag göra det i en så stor och fin klubb som Djurgården.
Och så Emils fråga då, hur många bollar har du egentligen beställt från Adidas och har hemma?
– Oklart antal. Många har jag dock beställt. Vissa finns hemma (ca 20 st) och andra har jag skjutit bort lite överallt i Stockholmsområdet.
Emil beskrev dig med följande ord: ” Han sprider alltid glädje i omklädningsrummet och får alla att skratta!”. Är detta en träffsäker beskrivning?
– Ha, ha. Nej, jag är nog mer den som de andra driver lite med och har roligt åt.
Vem tycker du själv är den största glädjespridaren i laget?
– Det finns många, men jag tycker nog Jesper Arvidsson. Han har en speciell sarkastisk och ironisk humor.
Vilka spelare hänger du mest med efter träningarna?
– Ingen speciell. Jag umgås med alla.
Om vi börjar från början då, när började du med fotbollen?
– När jag var 6 år i Grödinge SK.
Har du någon gång varit nära att lägga av med fotbollen?
– Efter min första träning i Grödinge tänkte jag sluta. Jag gick hem mitt under första träningen och ville inte komma tillbaka. Min mamma mutade mig med Pokémonkort för att jag skulle gå på en träning till. Sedan blev jag fast.
Du spelade för Grödinge SK och bytte senare till Brommapojkarna. Varför?
– När jag var 9 år hörde Brommapojkarna av sig och frågade om jag ville träna med dem. Mina föräldrar tyckte att det var lite för långt att åka. Men jag tränade en del med dem i ett halvår och under den tiden tjatade jag på mina föräldrar om att jag ville byta klubb. Och till slut fick jag göra det. Jag kände att det var en utmaning att spela med så bra spelare som fanns i BP.
Någon tränare som betytt extra mycket för dig?
– Alla tränare som jag har haft har gett mig någonting att ta med mig. Vissa har betytt mer än andra. Jag har haft turen att ha haft väldigt många bra tränare. Under min tid i BP så hade jag Tobias Ackerman som tränare i 5 år och han har format mig mycket till både den fotbollsspelare och den person jag är idag.
Hade du någon förebild när du var mindre?
– En stor förebild för mig när jag var liten var Michael Owen. Han gjorde massvis med mål och var snabb. Det gillade jag.
Har du provtränat för några storklubbar utomlands? Vilka i sådana fall och varför valde du att stanna hemma i Stockholm?
– Jag har provtränat med Manchester United, Bayern Munchen, Ajax och Heerenveen. Den klubben jag var närmast att gå till var Ajax men det blev aldrig något. Men jag är idag jättenöjd med att jag stannade i Stockholm och fick spela i Djurgården istället.
Vem tog dig till Djurgården, och varför valde du att byta till den blårandiga dressen?
– Det var Tommy Davidsson, Lennart Wass, Stefan Alven och Martin Sundgren som såg till att jag kom till Djurgården. Jag hade det tufft i BP och de trodde väldigt mycket på mig.
Du hade MP som tränare först i Djurgården, och det var även han som gav dig chansen där du genast fick ett mindre genombrott. Vad har MP betytt för dig?
– Han har betytt väldigt mycket eftersom han gav mig chansen som 17-åring, vilket inte många andra tränare hade vågat. Utan honom hade jag kanske inte gjort så många allsvenska matcher som jag har gjort idag.
Ett ämne som diskuteras hett på Svenska Fans är att du borde få chansen att spela på din naturliga position, innermittfältare. Vad har du att säga om denna frågan?
– Jag tränar hårt och ger allt varje dag. Jag försöker göra mitt bästa för Djurgården oavsett var jag spelar. Jag tror att det är viktigt att vara flexibel och inte låsa sig för mycket vid en position. Jag tror det är viktigt i framtiden att behärska flera positioner. Jag ser mig dock som en central spelare men jag tycker det fungerar bra att spela på kanten.
Kan du tänka dig att bli mer av en permanent ytterspelare efter din succéstart nu under säsongen 2014, eller ser du dig fortfarande mer som en innermittfältare?
– Man vet aldrig vad som händer i framtiden, men som jag sa så ser jag mig främst som en central spelare.
Sen du kom till DIF har det mest varit smått deprimerande tabellplaceringar efter säsongerna varit slut, men hösten 2013 hände något, efter en katastrofal start. Vad hände egentligen?
– Vi fick ut den potential som fanns i truppen. Högmo var förstås en stark bidragande faktor till våra framgångar.
Säsongen 2014 har precis startat, och om vi bortser från den tragiska händelsen i Helsingborg och enbart fokuserar på det sportsliga, så har ni klarat av att spela ihop 11 poäng på 6 matcher och har topphäng. Vad krävs för att hänga kvar där uppe, och har laget potential att redan i år nå Europa?
– Potentialen finns nog. Men Allsvenskan är en väldigt jämn serie och det finns inga lätta matcher. Det gäller att ha lite tur och marginalerna på sin sida för att hålla sig i toppen. Det är dessutom viktigt att tänka att det är en match i taget och inte ta ut något i förskott. Dock finns det god kvalitet och vilja för att komma högt upp.
Alla spelare vill utomlands. Vilken nivå tycker du själv att du måste ligga på för att komma ut?
– Vet inte. Tänker inte så. Försöker hålla mig i nuet och bli bättre hela tiden.
Är du där snart?
– Jag är i nuet.
Vilken liga tycker du är ett rimligt steg för din utveckling?
– Det får vi se om den dagen kommer.
Sist men inte minst, är det viktigt för dig att klubben som värvar dig gör det som innermittfältare?
– Det viktigaste för mig är att jag får vara på plan och spela matcher. Jag vill ha kul med fotbollen.
Du är en av flera ungdomar som fått chansen i DIF, men är en av få som verkligen på riktigt lyckats slå dig in, tillsammans med Emil Bergström. Vad krävs för att lyckas?
– Blod, svett och tårar, och dessutom lite tur.
Hur mycket extratränar du egentligen? I timmar per vecka?
– Betydligt mindre än vad jag skulle vilja. Tyvärr hålls jag tillbaka.
Är det inte viktigt med lite pauser emellanåt, så att man håller motivationen öppen?
– Jag pausar efter min karriär. Kanske.
Du kom hit samtidigt som Tim Söderström, som antagligen kommer få en del chanser i år. Beskriv han som person och spelare med tre ord?
– Snabb, kvicktänkt och schysst.
Vilka andra spelare, förutom Tim Söderström, tror du kan få chansen snart i A-laget?
– Sparris, Glasberg, Frej eller Rubio. Alla är väldigt duktiga men jag tror Sparris ligger närmast för stunden.
Till sist så ska du få äran att välja ut nästa spelare som ska intervjuas, och ställa en fråga till denna. Vem blir det, och var är din fråga?
– Svårt att välja, men jag väljer Andreas Johansson. Och jag undrar hur långt han har kommit i junior SM i pingis.
Då önskar jag dig stort lycka till, och tack så mycket!
Tidigare intervjuer:
Vytas Andriuškevicius: "Jag tittade på spelaren Jan Tauer."
Emil Bergström: "6 gratispoäng mot Bajen är alltid bra!"
