Skruvdobbsmördaren från Norrby
Det är få spelare som har varit med om så djupa dalar och höga toppar som Vito Knezevic. Försvararen följde med Djurgården oavsett division under 12 år och vann Djurgårdspublikens hjärtan med sin tuffa spelstil. En legendar som spelade med hjärtat på skölden och var älskad av Djurgårdarna, men lika hatad av motståndarna.
Vito Knezevic föddes den 25 januari 1956 i Serbien, som vid den tiden tillhörde Jugoslavien. Vito ärvde sin pappa Jovans efternamn men förnamnet valde hans mor, Ada, som var italenska. När unge Vito var fyra år fylda, 1960, flyttade familjen norrut då efterkrigstiden fortfarande tärde på Balkanhalvön. Familjen Knezevic hamnade tillslut i Sverige och Borås, där Vito påbörjade sitt fotbollsspelande i Norrby IF.
Foto: aftonbladet.se
Kring 1974-1975 började den unge liberon tas ut i Norrbys A-lag, som höll till i Division 2. Efter säsongen 1976 slutade västgötarna på en femteplats i serien och Vito togs ut till U21-landslaget. Framfarten ledde till ett enormt intresse och Vito blev spelaren som i stort sett hela Allsvenskan jagade inför säsongen -77. Givna favoriter var, logiskt nog, Elfsborg som var Norrbys "storebror" och Borås största klubb. Elfsborg agerade dock nonchalant, då man tog både Vito och Norrby för givet. Vito valde då tidigt bort Elfsborg för att istället vända blickarna mot den föreningen som visade störst intresse. Han valde då att flytta till Stockholm, och Djurgården.
Foto: aftonbladet.se
Vito kom till Djurgården som en uppskriven prestigevärvning och även om Vito själv alltid har talat varmt om det mottagandet han fick, så blev det tuffa tag under den första träning på Stora Mossens IP. Kjell "Mulle" Samuelsson bestämde sig för att välkomna den uppskrivne talangen, och ta ned honom på jorden, genom att sänka Vito med en armbåge till tillropet –"Välkommen till Djurgården!". Vito skulle dock bita ihop, resa sig och tugga vidare. Efter några månader började Vito komma in i gänget och tog för sig mer och mer. Under en vårträning på Stadion skulle dock mittbacken ta sig vatten över huvudet när han stämplade Tommy "Baloo" Berggren i en närkamp. "Baloo", som vanligtvis var lugnet själv, blev rosenrasande och började jaga Vito runt planen. Vito flydde då in till kansliets badrum där han låste in sig i en kvart innan han tillslut vågade sig ut och frågade tränaren Bengt Persson ifall han fick komma tillbaka till träningen.
Foto: aftonbladet.se
Debutsäsongen blev dock upp och ner för liberon, som spelade i tröja #14 under sin tid i DIF. Vito fick en del kritik för sitt oslipade försvarsspel, som orsakade en hel del frisparkar i farliga lägen. Detta skulle Vito dock träna bort, då han fick rutinen med matchernas gång. Det lustiga är att ju mer rutin Vito fick desto värre blev hans rykte, något som vi kommer till senare. I Vitos första derby mot AIK skulle han snabbt vinna många Djurgårdshjärtan när han sänkte antagonistens anfallare Ove Rübsamen, tidigare i DIF, med ett knytnävsslag. Domaren Erik Fredriksson från Tidaholm gav inget rött kort med hänvisning till att matchen var slut. Den första utvisningen skulle istället komma mot Östers IF i augusti -77, då Vito utdelade en dansk skalle mot smålänningarnas Kalle Björklund. Men enligt Vito var utvisningen felaktig.
– Jag måttade en skalle men då föll Kalle som om han blivit träffad av ett skott. Antingen ville han filma och få mig utvisad eller så blev han rädd.
Foto: aftonbladet.se
Djurgården hamnade på en 10:e plats under Vitos debutsäsong, men han skulle utvecklas till Djurgårdens försvarsgeneral över de kommande säsongerna. Motgångarna skulle dock komma, då Stockholms Stolthet åkte ur Allsvenskan 1981. Intresset var stort för den då 25-årige mittbacken, men Vito valde att fortsätta i Djurgården som han tidigt fick starka känslor för. DIF vann Division 2 Norra -82, men förlorade det Allsvenska kvalet mot AIK, mycket tack vare hjälp av solnaklubbens samarbetsförening i SvFF som ändrade seriesystemet när AIK kom på nedflyttningsplats i Allsvenskan. Efter -82 växte frustrationen fram och trots att man vann Division 2 Norra för andra året i rad så förlorade Djurgården återigen ett Allsvenskt kval, denna gång mot Kalmar FF. Förbannelsen skulle dock brytas 1985, då man äntligen tog sig tillbaka till Allsvenskan efter en vinst i kvalet mot GAIS. Efter 0-0 i Göteborg hade DIF chansen hemma på Stadion, men det såg länge ut som om förbannelsen skulle hålla i sig då GAIS gjorde 0-1. Teddy Sheringham, som lånades in från Millwall och senare vann Champions Leauge med Manchester United, kvitterade i andra halvlek och matchen gick till straffläggning. Målvakten Joakim Sjöström blev stor hjälte med straffräddningar innan Stefan Rexin kunde slå den avgörande straffen som sköt upp Djurgården i Allsvenskan. Många tuffa år, där Vito Knezevic visade en enrom klubbkänsla och lojalitet genom att följa med Djurgården ner i källaren för att vända tillbaka.
Foto: dif.se
Återkomsten till Allsvenskan skulle dock bli kortvarig, och Blåränderna åkte ur Allsvenskan 1986. Vito skulle dock följa med Djurgården ner i Division 1 Norra för att vinna serien -87 och säkra ett Allsvenskt avancemang direkt. Den efterföljande säsongen skulle bli en riktig framgångssaga, där ett bottentippat Djurgården under Tommy Söderbergs ledning tog sig hela vägen till SM-final och Cupfinal. Vito bildade ett riktigt starkt mittlås tillsammans med Stephan Kullberg och med andra spelare som Glenn Schiller, Jens Fjällström, Stefan Rehn och målsprutan Steve Galloway gick man som tåget mot SM-finalen. DIF föll i finalerna mot Malmö, men man gav skåningarna en bra match. Det blev sammanlagt 7-3 i de Allsvenska finalmötena, där man hade en hel del stolpe ut i det första mötet på Stadion där bland annat Galloway träffade skåningarnas virke. Trots finalförlusten så var säsongen -88 en saga, där ett lag som förväntades vara med i bottenträsket blev ett av Sveriges bästa fotbollslag. Finalen -88 blev också slutet för Vito i Djurgårdströjan som valde att lämna för Spårvägen, 32 år gammal. Det blev tre säsonger i Spårvägen, där Vito varvade ned innan han lade skorna på hyllan 1991. Det blev sammanlagt 245 matcher i den Blårandiga tröjan för Vito över tolv säsonger, där mittbacken noterades för 19 (!) mål.
Foto: fotbollskanalen.se
Det fanns en myt om att Vito var ett råskinn som i stort sett sprang runt och slog ned folk. Det blev sammanlagt sex röda kort för Vito (visserligen otaliga gula kort), något som inte är något extraordinärt för en mittback. Jämför då med t.ex. AIK:s Mats Rubarth, som drog på sig sju röda som mittfältare/anfallare. Sanningen är att Vito var en väldigt skicklig försvarare som inte vek ned sig för någon eller något. Vito spelade med ett enormt hjärta och slet för allt han var värd under varje minut i Djurgårdströjan. Det kunde brinna till, där det blev fult spel men hårda bröstvärmare var Vitos triumfkort. Han hade dåligt ett rykte bland Sveriges domarkår som i princip innebar att Vito blev jagad och varnad just för att han var Vito Knezevic, "Skruvdobbsmördaren från Norrby". Han fick även utstå ett hårt rasistiskt klimat då han kallades för bland annat "svartskalle" och "juggejävel" av moståndarna samt motståndarfans. Hatet mot Vito fick dock Djurgårdsfansen att älska liberon än mer, och "Han är en av oss" blev Djurgårdarnas svar till övriga Sverige. Vito var bland de första spelarna med utländsk påbro tillsammans med engelsmannen Gary Williams (även han i Djurgården 1977-80, -85-86) och tunisiern Melki Amri (i Hammarby, men gjorde visserligen endast tre matcher hos Bajen).
Foto: Johan Sahlén
Vito Knezevic förblev Djurgården trogen oavsett divisionen man låg i, något som kostade honom då han aldrig blev uttagen i landslaget. Han spelade med hjärtat och är kanske den som spelat med mest inlevelse i Allsvenskans historia. En tuff mittback som aldrig fått det erkännandet som han förtjänat som fotbollsspelare, utan mer som en "buse". Trots den mörka historien med rasismen på de svenska arenorna blev Djurgården en ljusglimt, och oavsett vad de andra sa så har Vito alltid varit en av oss. En kämpe, en legend, en riktig järnkamin!
Foto: aftonbladet.se
Den gamle försvararen var även bland de som tog flytten från Stadion tuffast, en plats som alla Djurgårdare älskar.
- Jag älskade verkligen varje stund, man är ju alltid trygg på mammas gata. Men det är klart att det finns matcher som varit lite extra ändå. På vår tid var det inte lika mycket folk som idag, utan man levde upp när det vankades möte med klassiska storklubbar. Som Malmö, Göteborg och Norrköping. Derbyna hade vi alltid på Råsunda, förutom en gång, mot Hammarby. Det var 1988 och vi lyckades vinna med 2-0 inför fulla hus. Den kvällen har etsat sig fast hos mig, sa Vito till Fotbollskanalen inför Djurgården-Öster 2013-06-30, den sista matchen på Stadion. Vito spelar idag i Djurgårdens veteranlag där han är mittback med tröja #14, och han syns ofta på Stockholmsarenans läktare.
Vito Knezevic
Norrby IF -1976
Djurgårdens IF 1977-1988 (245 matcher, 19 mål)
Spårvägens FF 1989-1991
Tidigare legendarporträtt:
Tommy "Baloo" Berggren, läs här.
Anders Grönhagen, läs här.
