Djurgården - Mjällby1 - 1
Smärtsamt poängtapp hemma mot Mjällby efter flera missade lägen
Det allsvenska toppmötet bjöd på två snabba mål i slutet på första halvlek. Men trots en stark forcering i början på andra kom inte utdelningen och söndagens match slutade istället oavgjort – och innebär ett tungt poängtapp för Blåränderna.
Till slut var det två veckor långa uppehållet över när Mjällby AIF kom på besök till Stockholmsarenan. Det gula laget från Sölvesborg gick in i septembervilan med en betryggande hemmaseger med 3-1 mot Halmstad, samtidigt som Djurgårdens IF gjorde raka motsatsen när man åkte ner till Malmö och förlorade med hela 4-0. Även om motståndet var av det betydligt starkare slaget jämförelsevis, så var det två olika sinneslägen i lagen som klev ut på konstgräset den soliga septembereftermiddagen. Ett Mjällby som presterat långt över förväntningarna och inför matchen huserade på en fjärdeplats, samtidigt som Blåränderna var en poäng bakom tvåan Hammarby med en match mindre spelad. Även om placeringen i sig är svår att klaga på har spelet sällan varit briljant, och med tre av tre möjliga derbyförluster är stämningen i Djurgårdsled därefter. För ”Djurgår’ns” del blir det alltså av absolut största vikt att inte tappa poäng i kampen om Europaplatserna, likväl för att snabbt komma upp på hästen som man föll av i Malmö för två veckor sedan.
Radetinac från start
I gårdagens inför-rapport, skriven av undertecknad, menades det på att det var en tämligen svår sådan att tippa på förhand. Med facit i hand så blev det, detta till trots, tio av elva rätt – detta då Gulliksen något förvånande fick fortsätta på bänken för andra matchen i rad samtidigt som Haris Radetinac fick starta ute till vänster.
På målvakt- och försvarspositionen rådde inga tvivel på förhand och det var den just nu starkaste möjliga uppsättningen som fick i uppgift att försvara Mjällby och den tidigare Djurgårdsspelaren Jacob Bergström. Rinne i mål, Ståhl och Kosugi på kanterna och Danielson och Tenho i mitten. Även på det defensiva mittfältet var det de bästa möjliga, tillgängliga spelarna i form av Schüller och Sabovic. Den förstnämnde var lite av ett frågetecken inför då han hade två matcher mot Grekland och England i kroppen, där han också fick kliva ut skadad i den första av två bataljer – men som så många gånger förr var finnen ändå med från start.
I offensiven fick Haarala chansen från start, mannen som fick mycket uppmärksamhet i förlusten mot Malmö efter ett flertal missade, fina lägen. Även om frustrationen över missarna var stora fanns det genomgående en optimism kring att nyförvärvet ändå kom till chanserna. Tokmac Nguen startade i nummer 10-positionen ännu en gång och till vänster om sig blev det alltså inte Drammen-kollegan i form av Tobias Gulliksen. Radetinac fick förtroendet från start, och föga förvånande var det Deniz Hümmet som tog platsen allra längst fram. En startelva som är mycket stark, även om det var en hel del höjda ögonbryn kring just Gulliksens fortsatta position på bänken. Det kom dock till undertecknads kännedom att Gulliksen varit sjuk under veckan – och att det säkerligen påverkat Kim och ”Tolles” uttagning av just den anledningen.
En stark inledning
Imam Jagne i Mjällby sparkade igång söndagens toppmöte. Att det är ett mycket otippat toppmöte skrevs även i inför-rapporten, men de gulklädda har onekligen lyckats mycket bra såhär långt i årets Allsvenska och det blir intressant att se om de håller ut hela säsongen – och hur de presterar framgent i kommande säsonger.
Djurgården öppnade piggt och nyförvärvet Santeri Haarala fick ett fint läge efter bara en dryg minut, men där avslutet var av den sämre kvaliteten. Bara minuten senare fick finländaren chansen igen när han kom loss på högerkanten, men insticket i mitten blev också det utan resultat. När klockan stod på tio minuter hittade Tokmac Nguen fram till Haarala som fick ännu ett fint läge och sitt tredje för dagen. Denna gång var avslutet bättre men Mjällbys slips, Noel Törnqvist, stod för en bra räddning – men det var en påtagligt pigg inledning från hemmalaget som tillbringade den absoluta majoriteten av inledningen på offensiv planhalva.
Pressen som de blårandiga visade upp under den första kvarten avtog sedan en aning, och Mjällby fick några halvdana lägen som dock saknade det lilla extra i den avslutande delen. Det skulle dock komma ett mål för Mjällby, lite otippat, efter ett onödigt bolltapp från Besard Sabovic. Røjkær fick bollen precis bortom straffpunkten och kunde tämligen enkelt placera ettan framför mål och firade med glädje framför Sofialäktaren. Detta resulterade sedermera i ett gult kort – för Jacob Rinne, som valde att markera mot målfirandet. Som sagt ett mål som inte speglade matchbilden helt men som framför allt är på grund av en slarvig bollbehandling från Sabovic, som just i detta nu är långt ifrån den fina form som han visat upp under året.
Men bortaledningen stod sig inte länge, och den här gången var det faktiskt ett mål som kom som en blixt från en klar himmel. Det kändes tamt och smått uppgivet efter Mjällbys mål, men då hamnade bollen efter ett längre anfall på Adam Ståhls panna som hittade fram till Deniz Hümmet – som då äntligen fick måla igen i Allsvenskan, för första gången sedan 1–0-baljan mot Värnamo i juli. Ett mål i den första halvlekens slutskede som var mycket viktigt för såväl Hümmet men likaså för Djurgården, och säkerligen en kalldusch för sölvesborgarna som inte kunde dra nytta av sin ledning. Det hände inte mycket efter 1–1-målet och lika läge i paus var ett faktum.
Djurgårdsforcering i början på andra
Den andra halvleken hann knappt börja innan Mjällby fick ett jätteläge. Det var en svår situation att tolka från pressläktaren men att bollen var på mållinjen innan den rensades i väg var ett faktum – och Djurgården kom undan med blotta förskräckelsen. Därefter tog hemmalaget ett fast grepp om taktpinnen när man radade upp läge på läge, och Tokmac Nguen var ytterst nära att sätta dit 2–1. Törnqvist räddade och det hela slutade med en hörna, efter att bollen seglat mot mål i vad som kändes i slowmotion och hamnade bara någon ynka centimeter från att gå stolpe in.
Djurgården fortsatte att pressa på. Tokmac Nguen kom till avslutsläge men fick se skottet blockeras, i läget därefter fick Miro Tenho (!) ett läge som även det blockerades ut till Keita Kosugi som drog till med vänsterfoten (!). Ett mycket fint skott som såg ut att kunna bli ett drömmål, men som Törnqvist lyckades parera.
Det tog inte många minuter innan det var dags för nästa jätteläge. Haarala fick ännu en chans och det kändes som att hela Tele2 Arena hade räknat in 2–1 när han kom helt fri med Sabovic till vänster om sig. Finländaren valde dock att gå på avslut själv och trots att det är en jättefin räddning från Noel Törnqvist återigen så är det ett läge som inte får missas. Många på läktarhåll förväntade sig att Haarala skulle passa i sidled till Sabovic, och att döma av den sistnämndes ansiktsuttryck liksom kroppsspråk gentemot Santeri så gjorde han också det.
Mjällby var närmast i slutet
Den hårda pressen avtog utan utdelning, och ett tämligen logiskt byte gjordes med drygt tjugo minuter kvar på matchklockan. Haris Radetinac stod för en godkänd insats, varken mer eller mindre, och in kom i stället Tobias Gulliksen som alltså fick se samtliga 90 minuter från bänken mot Malmö. Detta gjordes när Mjällby i stället kändes som det bollförande laget och där de var laget som skapade chanserna, om än med förhållandevis låg kvalitet och inga som Jacob Rinne behövde oroa sig för nämnvärt.
Med tio minuter kvar på klockan var det fortsatt inte något av lagen som verkligen gick för det fullt ut, och det kom istället att handla om mycket spel på mitten med några enstaka halvlägen som följd. Närmast var Deniz Hümmet när han stod felvänd mot mål och revs ner och ville ha straff – men domare Adam Ladebäck friade. Kort därpå gjorde Kim och ”Tolle” även det andra och tredje bytet för dagen, när Tokmac Nguen byttes ut till förmån för Priske, och ”Mange” kom in istället för Schüller. Den sistnämnde var enligt undertecknad bäst på plan idag och det kom lite som en förvåning att det var just finländaren som byttes ut och inte Sabovic, som inte hade sin bästa match i karriären.
Mjällby åt sig in i matchen under dess slutskede och hade två fina lägen, ett där Jacob Rinne gjorde ett för dagen ovanligt tveksamt ingripande. Men i den 84:e matchminuten kom man till ett fint omställningsläge där bollen till slut hittade fram till Alexander Johansson som var ytterst nära ett ledningsmål – men träffade stolpen.
Fjärdedomaren visade upp fem minuter tilläggstid, och känslan var att Mjällby där och då var det forcerande laget och som gick mest för ett ledningsmål. Efter Haaralas jätteläge ihop med Sabovic tidigt i den andra kom inte Djurgården till några anfall värda att nämna, medan Mjällby hade ett betydligt starkare grepp om matchens sista minuter. Det var dock inte mycket till spel när tilläggsminuterna faktiskt spelades; Miro Tenho grinade illa i en dryg minut och fick gå ut skadad till förmån för Jacob Une Larsson, och efter en tuff satsning från Sabovic blev det ett större gruff vid mittcirkeln där Gulliksen kastades till marken. I en omställning därefter hittade Eriksson till Gulliksen, som petade vidare den till Keita Kosugi som fick ett fint inläggsläge som dock var allt förutom optimalt kvalitetsmässigt och ledde till inspark Mjällby.
Slutforceringen kom aldrig riktigt och 1–1 stod sig. Det var inte en match som saknade lägen, men det gjorde den sista kvaliteten. Det blev således ett tungt tapp i toppstriden där det snarare känns som två tappade poäng än ett vunnet, och Djurgården kom med det sagt inte upp på hästen igen och nu väntar en mycket tuff uppgift i veckan i form av BK Häcken på bortaplan. Kommer Djurgården igång då, eller tappar man ännu fler viktiga poäng i Allsvenskans slutskede? Det återstår att se på torsdag.
***
Vad tycker du om dagens oavgjorda match? Kommentera gärna, men tänk på att hålla god ton!
