Stor intervju med supporterprofilen Tommie Arvidsson
Tommie Arvidsson har upplevt det mesta med Djurgården, från att bara varit ett par tusen tappra på Stadion till ett fullsatt Tele2 Arena. Nu när säsongen drar igång är han mer taggad än någonsin och målet för säsongen klart. – Vi ska inte bli sämre än förra säsongen.
Tommie Arvidsson är söderort personifierad. Han är uppvuxen i Skärholmen, Hagsätra och Rågsved, numera bor han i Norra Sköndal. Bajen är långtifrån ensamma i söderort, enligt Arvidsson så fanns det ett riktigt järngäng med Djurgårdare från Hagsätra och Rågsved på 90-talet.
– Vi var 40-50 Djurgårdare som gick på matcher och var väldigt aktiva. Visst, frågar man runt bland gemene söderortsbo säger de flesta att de håller på bajen, men det finns mycket aktiva Djurgårdare som går på matcherna. I alla söderförorter jag bott i har det funnits mycket DIF, speciellt i Hagsätra/Rågsved på 90-talet.
Tommie Arvidsson började tidigt att gå på Djurgårdens matcher och han hade inte mycket att välja på, utan det var DIF från födseln.
– Farsan fick mig att bli Djurgårdare, det var inget snack. Aik var “packet”, den riktiga rivalen, hatlaget nr 1, 2 och 3. Bajen var mer av ett skämt, ett lag för dem som inte var så “idrottsintresserade” enligt honom. Först gick man ju med honom men när man var 13-14 så började man gå själv och efter det var Djurgården prioritering ett.
Hur var det förr att vara Djurgårdare?
– Alltså vi var klart färre än bajen och gnaget. Ibland var det inte ens en klack när vi hade match utan folk satt ner. Vi var färre men därför blev det en stark gemenskap bland oss Djurgårdare, vi tog ingen skit liksom. Då i början när man började hänga i klacken var det ju populärt att flörta med skinnheadskulturen och vara nazist. Det var inget som vi den yngre generationen Djurgården identifierade oss med, vi tyckte det var skittöntigt.
Djurgården har haft en stark anglofilkaraktär både utseendemässigt och sångmässigt på läktaren. Men det har istället övergått till en kultur som är lite blandad med väldigt starka ultrasinfluenser. Det är vanligt att man blir nostalgisk men det blir inte Arvidsson, han ser bara framåt.
– Jag tycker att det är bra att läktaren är ultrasinspirerad. Idag är vi tio gånger bättre än vad jag någonsin trodde att vi skulle bli. Sedan så kan man se på andra sektioner än Sofia att vi fortfarande har kvar vårt engelska arv.
Under säsongen 2015 började en ny typ av supportergruppering florera kring på Twitter och i andra sammanhang. Difenders hade startats upp av Tommie Arvidsson, Johan Gullö, Björn Engebo och Jesper Allestam.
– Difenders är ingen supportergrupp i dess traditionella mening eller någon ny typ av Järnkaminerna. Gruppen är istället till främst för de som hänger i Slakthuskurvan, är lite äldre men fortfarande vill sjunga för Djurgården.
– Vi har pratat om det här lite löst i flera år men då var det inget tal om kläder eller så, men det har rullat på av bara farten och det är kul att det har blivit så bra.
På söndag drar Allsvenskan igång. Djurgården möter Örebro SK på bortaplan, där en premiärvinst lockar väldigt.
– Jag vågar inte sticka ut hakan och säga att vi vinner på söndag men det vore väldigt kul med en vinst.
Vad tror du sportsligt som säsongen?
– Jag tycker att med de små medel som Bosse Andersson har jobbat med de senaste åren är grymt imponerande vill jag säga. Med det sagt kan man inte ha för stora krav på säsongen men vi ska i alla fall inte bli sämre än förra året. Men jag tycker att inför säsongen 2017 då kan vi börja ställa krav på laget.
Djurgården har haft en utveckling på läktaren de senaste åren som få hade trott i början av 2000-talet. För varje säsong så har vi blivit lite bättra på läktaren. Säsongen 2016 är inget undantag menar Arvidsson och när det stämmer då har Djurgården Sveriges bästa supportrar.
– Vi är ju långt ifrån flest. Malmö, Bajen oh Gnaget är fler. Men de har absolut inte fler sjungande aktiva supportrar än oss för det. Snarare tvärtom, när vi i Djurgården har en bra dag då både Sofia & Slaktis på humör når vi nivåer och ljudvolym som absolut ingen annan i Sverige rår på.
För att runda av intervjun med en sista fråga: vad betyder Djurgården för dig?
– Det där har jag frågat mig själv många gånger. Mitt engagemang har gått nästan över styr ibland, där man prioriterat DIF framför jobb och familj. Djurgår´n ger mig lycka och glädje, jag är absolut inte religiös men det är nog det närmsta man kommer religion i känsla kan jag tänka mig.
Faktaruta
Familj: Fru, 2 barn 13 och 20 år
Jobb: Inom telemarketing
Ålder: 42 blir 43 senare i år
Har följt DIF sedan: Jag började gå med farsan när jag var sex, sju år sedan när jag var 14-15 år så har det varit väldigt aktivt.
Tre sämsta minnen med DIF: Förlusten förra året mot AIK, hockeyslutspelet 1984 när vi torska mot gnaget med tre raka i finalen och 1999 när vi åkte ur var tungt.
Tre bästa minnen med DIF: Juventus borta, Guldet 2002 i Borås, Köpenhamn borta med 5000 djurgårdare
Favoritspelare: Steve Galloway historiskt, Kerim Mrabti i dagens DIF
