Djurgården - Elfsborg0 - 4
Största förlusten för DIF på Tele2 någonsin
I en direkt pinsam insats, i det på förhand uppsnackade toppmötet, klarade Djurgården inte av att komma upp i någon form av accepterbar nivå mot Elfsborg. Hemmalaget verkade oinspirerat och frustrerat matchen igenom och förlorade rättvist med siffror som innebar lagets största förlust på Tele2 någonsin. Forum 1891 har sammanställt matchens avgörande moment.
Efter Djurgårdens triumf mot Malmö i föregående omgång hemma på Tele2 väntade ett nytt toppmöte under lördagen. Denna gång stod serieledande Elfsborg för motståndet, med sex poängs avstånd till och en match mindre spelad än Blåränderna. Stockholmarna, som skulle befinna sig på fjärde plats i den allsvenska tabellen även efter matchen, var ute efter att minska poängavståndet till seriens topptrio och därmed på riktigt blanda sig in i guldstriden ånyo.
Nästintill oförändrad startelva
I mål skulle Jacob Widell Zetterström komma till start för hemmalaget under den tidiga eftermiddagen. Precis som under merparten av säsongen spelade Marcus Danielson och Jesper Löfgren centralt framför honom. Med den, under säsongen, ständiga Piotr Johansson fortsatt på högerbacken innebar Rami Kaibs startplats till vänster den enda förändringen från föregående omgång. Vänsterbacken skulle därmed göra sin startdebut för Stockholms stolthet mot sin tidigare klubb, efter att Elias Andersson lämnat Djurgården för Lech Poznan.
DIF:s tränarduo, Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf, valde alltså att ställa upp med tio av de elva spelare som startade i vinstmatchen mot Malmö FF. Rasmus Schüller skulle starta i den defensiva mittfältspositionen, med Hampus Finndell som balansspelare intill sig. Framför de båda, i en mer framskjuten roll, återfanns Oliver Berg som en länk mellan anfall och mittfält. Målskyttarna från den förra omgången, Haris Radetinac och Oskar Fallenius, startade på vänster- respektive högerkanten. På topp fick Joel Asoro fortsatt förtroende efter lagets fina insats mot Malmö.
Bortalaget inledde matchen med boll och fick nästan omgående se sig tilldelat en frispark som resulterade i viss kalabalik i Djurgårdens straffområde. Boråslagets karaktäristiska frenesi ledde snart därefter till flera snabba kontringsförsök. I den tredje minuten skulle detta dessutom leda till ett ledningsmål för gästerna, efter att Alexander Bernhardsson petat in ett lågt inlägg från Jeppe Okkels. Blåränderna hade i matchens inledning svårt att etablera sitt offensiva spel, särskild på motståndarnas planhalva där passningsalternativen för spelarna var för få.
Ojämn domarinsats och ytterligare kalldusch
Elfsborg fortsatte att skapa lägen mot ett ganska passivt hemmalag, även om det inte alls blev lika farligt som vid ledningsmålet. Först framåt den tionde minuten började Djurgården få in bollen i Boråslagets straffområde, även om laget fortsatt underpresterade kraftigt. Detta syntes inte minst genom att gästerna fortsatte att spela sig förbi hemmalagets presspel och dessutom komma till flera avslut, som Widell Zetterström kunde avstyra. I offensiven tvingades Fallenius ta stort ansvar, vilket inte föll lika väl ut som det gjorde mot Malmö. Yttern stod för flera misslyckade dribblingsförsök, samtidigt som han ofta återfanns långt ner i banan för att delta i försvarsspelet.
I den 19:e matchminuten tilldömde domaren, Fredrik Klitte, bortalaget en straff då Schüller misslyckats med en rensning. Även om kontakten kanske inte var någon betydande sådan får straffen ses som korrekt utdömd. Widell Zetterström gick åt rätt håll och han såg ut att ha varit på bollen. Detta till trots lyckades Jeppe Okkels förvalta straffen, som han slog in till vänster om Djurgårdens målvakt, till 2-0 i den 20:e minuten. Resultatet var, sett till matchbilden, fullt rättvist och återigen kunde man konstatera att Blåränderna kraftigt underpresterat i en matchinledning denna säsong.
Domare Klitte var, i vanlig ordning, i händelsernas centrum även efter den utdömda straffen. I den 24:e minuten armbågades nämligen Finndell till marken på ett väldigt fult sätt av gästernas Per Frick. Anfallaren fick gult kort som resultat av tilltyget, även om det helt klart hade kunnat vara en annan färg på kortet. Snart därpå gick Asoro ner i Elfsborgs straffområde utan att försvararen egentligen var särskilt nära att gå på bollen. Detta till trots uteblev straffen, till hemmapublikens förtret. Irritationen över de uteblivna domsluten verkade däremot äntligen ha väckt kämparinställningen hos Blåränderna, som mot slutet av halvleken stod upp för varandra och började komma till allt farligare lägen.
Oacceptabel insats från hemmalaget
Djurgården klarade bättre av att etablera sitt spel mot slutet av den första halvleken, såväl i uppbyggnadsfasen som i den offensiva tredjedelen. Däremot var passningskvalitén ofta undermålig, inte minst på grund av Elfsborgs låga försvarspositionering. Även timingen i presspelet fungerade klart bättre under den här perioden då hemmalaget försvårade gästernas kontringsförsök och pressade dem djupt i banan. I den 40:e minuten fick DIF:s Radetinac syna lagets första varning, efter att ha tappat bollen och sparkat ner en motståndarspelare. Yttern stod inte för en av sina starkare insatser i den första halvleken, även om han var nyttig mot det fysiska Elfsborg.
Innan halvleken var till ända skulle Boråslaget också göra ett tredje mål för dagen då Jeppe Okkels lyckades peta in bollen bakom Widell Zetterström. Läget kom efter att Djurgården återigen undgått att bryta bollen från gästerna vid flera tillfällen. Det bjöds knappast på ett acceptabelt försvarsspel varken i den sekvensen eller under halvleken som helhet. Även DIF:s anfallsspel var uppenbart undermåligt då man inte klarade av att utmana bortamålvakten nämnvärt vid mer än något enstaka tillfälle. Laget fick bege sig till omklädesrummet med svansen mellan benen efter en direkt pinsam första halvlek där varken spelarna själva eller matchplanen varit i närheten av ett godkänt betyg.
Inför den andra halvleken gjorde Djurgårdens tränarduo ett dubbelbyte, vilket knappast kan ha förvånat något. Ut gick Radetinac och Löfgren, som ersattes av Gustav Wikheim och Jacob Une Larsson. Den tidigare av de båda inbytta blåränderna inledde sitt inhopp med stor energi och försökte ta sig förbi längs vänsterkanten när tillfället gavs. Ändå var det Elfsborg som kom till det första riktigt farliga läget i andra halvlek, då Bernhardsson spelades fri med Widell Zetterström och sköt över. Elfsborg verkade tillåta Djurgården att hålla i bollen i större utsträckning än tidigare, även om gästerna fortsatt kontrollerade matchen utan några större bekymmer.
Historiskt lågvattenmärke
När Djurgården började etablera spel och rulla bollen runt Elfsborgsförsvaret hittade man äntligen spelarna inne i boxen med sina inlägg. Slutprodukten var visserligen långt ifrån tillräckligt bra, men det föreföll vara ett steg i rätt riktning. Frustrationen i laget var högst påtaglig, inte minst på grund av domarens fortsatt uteblivna domslut till hemmalagets fördel. Detta ledde också till att Schüller mer eller mindre skrek sig till ett gult kort i frustration, efter ytterligare en tämligen vänligt tilldömd frispark till Elfsborg. I den 58:e minuten skulle Djurgården komma att genomföra ett trippelbyte till publikens jubel. Ut gick Berg, Finndell och Asoro. De ersattes av Lucas Bergvall, Magnus Eriksson och nyförvärvet Musa Gurbanli - som därmed också fick debutera i den blårandiga tröjan.
Laget verkade hitta nya vägar framåt efter de fem bytena, även om de lägen man kom till knappast var särskilt farliga. Elfsborg verkade i ärlighetens namn gå på sparlåga och den tidigare nämnda frenesin var svår att hitta. Däremot verkade DIF-spelarna inte ha vaknat till ens av ett tremålsunderläge då inbytte Une Larsson slog bort bollen till en motståndarspelare som bröt mittbackens passning i den 66:e minuten. Aron Gudjohnsen snappade därefter upp den lösa bollen och sköt in 4-0 via hemmamålvakten. Djurgården hade hela matchen sett uddlösa ut och efter det fjärde målet verkade luften helt gå ur blåränderna som, rätt eller fel, verkade lägga störst fokus på domarinsatsen.
Djurgården kan visserligen sägas ha kontrollerat spelet sett till bollinnehav mot matchens slutskede. Däremot är det orealistiskt att anta annat än att Elfsborg tillät detta med tanke på att DIF inte klarat av att producera några reella lägen under nästan hela matchen. Faktum är att bortalaget såg väldigt bekvämt ut i sina försvarspositioner samtidigt som Blåränderna fortsatt tvingades förlita sig på uteblivna individuella prestationer. Matchen gick mot sitt slut utan att hemmalagets så kallade forcering resulterade i någonting av värde, bortsett från Gurbanlis avslut i matchens avslutande sekunder. Om något var Elfsborg närmare ett ytterligare mål än vad Djurgården var att spräcka målnollan. Fyramålsförlusten var dessutom Djurgårdens största sedan flytten till Tele2 Arena, vilket tillsammans med prestationen i helhet medför en sällan skådad missräkning av hemmalaget.
