Tidigare DIF-profilen: Så tacklar man Ilves
Djurgården är ett steg närmare ett nytt Europagruppspel. Men nästa hinder på vägen är en finsk underdog som överraskande slog ut favorittippade Austria Wien. Men vilka är Ilves? Forum 1891 har pratat med en gammal DIF-spelare, som dessutom är expertkommentator på finska YLE.
Returen nere i Luxemburg blev mer nervkittlande än vad någon hade trott på förhand. Ett tidigt underläge – och en utvisning på Jacob Une Larsson – satte Djurgården i gungning. Men med 3–0 i ryggen var det till slut aldrig nära att stockholmarna sattes på ordentligt prov. Progrès Niederkorn satte förvisso en hög press, men de blårandiga spelarna var disciplinerade i defensiven.
Nu har det i stället blivit dags att ställas mot finska Ilves i Conference Leagues tredje kvalomgång. Getingarna från Niederkorn byts därmed ut mot lodjuren från Tammerfors.
För att få koll på Ilves och hur klubben står sig hemma i Finland tog Forum 1891 kontakt med tidigare DIF-spelaren Jani Lyyski. Många DIF-supportrar minns honom från säsongerna 2010 och 2011 då han spelade mittback i föreningen. I dag har han bytt bana helt och jobbar med att sälja korvskinn på företaget ViskoTeepak. Så köper du korv, bland annat salami, kan du mycket väl vara med och hjälpa Lyyski på ett hörn. Utöver det arbetar 41-åringen även som expertkommentator på YLE, Finlands motsvarighet till SVT. Lyyski blev genast glad när det stod klart att Djurgården och Ilves skulle ställas mot varandra.
– Otroligt kul för mig som följer både svensk och finsk fotboll. Geografiskt finns dessutom fina förutsättningar för bortasupportrarna att följa med laget och se matchen på plats. Givetvis får Djurgården ses som favoriter, men stundtals spelar Ilves en otroligt attraktiv fotboll, åtminstone offensivt, och kan i sina bästa stunder alldeles säkert ställa till problem för DIF, säger Jani Lyyski till Forum 1891.
Påbörjat en spännande resa
Ilves har en lång, men krokig historia bakom sig. Klubben bildades år 1931 och har sedan dess funnits i flera olika konstellationer. Lite mer än 40 år senare ändrade man namn till Tampereen Ilves på grund av att Ilves-Kissat Tampere och TaPa Tampere slogs ihop. I den här vevan började klubben göra sig ett namn i Finland, då man vann både ligan och den finska cupen. År 1989 var det dags för nytt namnbyte – denna gång till FC Ilves Tammerfors.
Tio år senare drabbades klubben av svåra ekonomiska problem. Tanken var att Ilves skulle slås ihop med TPV – ett annat lag i trakten – men TPV bestämde sig för att fortsätta på egen hand. Som en följd av detta upphörde Ilves att existera och var utan ett eget fotbollslag mellan 1999 och 2007. Därefter bestämde sig idrottsföreningen Ilves Tammerfors för att satsa på ett herrlag i fotboll. Från 2008 började därför resan tillbaka och i dag är man Tammerfors främsta fotbollsförening. Även om fotbollssidan tagit mark för varje år, står hockeylaget fortfarande högst i kurs bland stadens invånare. Ilves hockeylag är Finlands mest framgångsrika någonsin – där fotbollen har en lång väg att vandra för att nå samma status.
– Ilves har nyss börjat sin resa mot något stort. Klubbens historia är lång och varumärket Ilves är stort. Detta har dock främst varit ishockeys förtjänst. Som fotbollsklubb har man nyligen byggt en ny arena, har en mycket tydlig långsiktig strategi och anställt kanske Finlands mest intressanta tränare. Fortfarande har man en bit kvar för att på allvar hota HJK:s ställning som nummer ett i Finland. Dock har man nu förutsättningarna på plats med bland annat arena, fans och bra ungdomsverksamhet. Bli inte förvånade om de springer om HJK inom några år!
Det är svårt för en utomstående att jämföra kvaliteten mellan Allsvenskan och den finska ligan. Att den svenska är bättre råder det inga tvivel om, men att ställa enskilda lag mot varandra kan vara knepigt. Jani Lyyski har dock gedigen erfarenhet av båda serierna med flera säsonger i både IFK Mariehamn och Vaasan Palloseura – och har följt fotbollen nära även efter att ha lagt skorna på hyllan 2017. Han menar på att Ilves hade haft det tufft i Allsvenskan här och nu, men gjort det bättre på längre sikt.
– Klubben hade stått sig bra. Precis av de anledningar jag nämnde tidigare. Däremot hade laget i sig, i dagens läge, antagligen kämpat kring kvalplats i Allsvenskan. Återigen, man har nyss börjat en mycket intressant resa som man bara är i början av.
”Full fart framåt, släpp till bakåt”
Laget leds av 37-årige Joonas Rantanen. Han startade karriären i HJK:s organisation, till en början i klubbens ungdomslag. Några år senare tog han över damlaget där han skördade stora framgångar med bland annat liga- och cupguld. Därefter klev han tillbaka till HJK:s herrlag – då som assisterande tränare. Inför den här säsongen flyttade han från IF Gnistan till Ilves och har sedan dess gjort ett bra jobb med klubben. I fjol slutade lodjuren tia, men under Joonas Rantanens ledning har laget klättrat i tabellen till den fjärde plats de befinner sig på i skrivande stund. Platsen till Europa Conference Leagues kval fick Ilves genom att överraskande vinna cupen. Lyyski lyfter fram vad som kännetecknar Rantanen och Ilves.
– De har spelat på samma sätt mer eller mindre hela säsongen. Djurgårdens supportrar brukar ju sjunga ”Full fart framåt, håll tätt bakåt”. Denna säsong borde Ilves supportrar ropa ”Full fart framåt, släpp till bakåt”. Ilves är stundtals mycket bra på att nå attraktiva ytor såväl framför som bakom motståndarnas backlinje. Oavsett om motståndarna backar hem eller stöter upp högre med laget. Ilves är lite av en mycket sämre kopia av Manchester Citys sätt att lirka upp motståndarnas försvar. Bakåt släpper man in alldeles för många enkla mål. Inte på grund av spelsystemet primärt, utan mest på grund av individuella misstag.
När det kommer till spelmönster och spelare som Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf behöver se upp med är den tidigare DIF-spelaren tydlig.
– Instick i straffområdet, väggspel i boxen, mittfältare som fyller på i djupled. Klarar DIF av detta går man vidare. Kommer Ilves upp i sin högsta nivå offensivt så skall Djurgården hålla koll på mittfältet och anfallarna. Lite kontraproduktivt mot vad jag sagt tidigare tycker jag dock att Pikkarainen är en av Finlands bästa mittbackar. Han är antagligen den enda i laget som inte bjudit motståndarna på några mål denna säsong i Ilves.
En stad med flera sevärdheter
Till bortamatchen mot Progrès Niederkorn tilldelades Djurgården omkring 700 biljetter. Nu på torsdag får supportrarna dock nöja sig med endast 500 biljetter. Ilves har nyligen renoverat hemmaarenan Tammelan Stadion – en arena som har plats för 8 000 åskådare. I takt med att fler personer fått upp ögonen för fotbollssidan av Ilves, har publiksnittet gått upp.
– Ilves har bra supportrar. De börjar allt mer följa fotbollen och inte bara hockeyn. Räkna med fullsatt i Tammerfors där medelålders män, familjer, gamla damer och yngre trängs med varandra. Ilves är stort i Tammerfors.
Tammerfors bjuder in till flera sevärdheter – däribland Tammerfors domkyrka, museer, nordens största saluhall och ett stort utbud av bastumöjligheter.
– Supportrarna ska förvänta sig en vacker stad, tåg som avgår i tid och en stad som är mycket kul och trygg att vistas i. Tammerfors är roligt, tro mig. Var snälla med poliserna så är de snälla tillbaka.
”Tack och lov finns det större människor än så inom Djurgården”
När man har en gammal Djurgårdsspelare på tråden måste man självklart passa på att ställa lite frågor om föreningen. Finländaren spelade över 40 matcher för DIF i början av 2010-talet under Lennart Wass och Magnus Pehrsson. Med lite mer än tio års distans ser Jani Lyyski tillbaka på tiden i blårandigt.
– Först och främst trivdes jag otroligt bra i klubben och staden. Fotbollsmässigt är jag glad över att vi tog poäng i alla derbyn under denna period samt att jag fick bära kaptensbindeln några gånger, vilket var lite otippat på förhand. Sedan hade jag väl önskat att jag kommit upp i en högre nivå under min tid i klubben. Det är svårt att spekulera i vad det berodde på. Kanske var jag för dålig, kanske var det den turbulenta tiden – jag vet inte.
Det är ingen hemlighet att det där och då var en mycket orolig tid i Djurgården. Storhetstiden i början av 00-talet följdes upp av många tuffa år. För Lyyskis del förändrades mycket i samband med att Pehrsson tog över. Efter säsongen 2011 meddelade tränaren att mittbacken inte ingick i hans planer för kommande säsong. Några månader senare gick Lyyski ut i media och kritiserade Pehrssons behandling av flera spelare. Hade inte försvararen flyttat tillbaka till Finland hade han flyttats ned till DIF:s U19-lag och inte fått äta lunch med lagkamraterna eller haft tillgång till alla faciliteter.
– Att jag inte dög i Mange Pehrssons ögon är fotboll. Det är okej. Att bli satt att träna med juniorerna är bara trams och tack och lov finns det större människor än så inom Djurgården, säger Lyyski till Forum 1891.
”Kan bara älska Djurgården”
Jani Lyyski imponeras av den resa Djurgården gjort – med Bosse Andersson i spetsen.
– När Bosse kom tillbaka började jag tro på att resultaten så småningom skulle börja komma. Förutsättningarna fanns där. Djurgården är en klubb som omgärdas av ett enormt intresse. Det innebär att det blir tuffare då det går dåligt, och man kanske faller ner lite väl djupt i källaren då resultaten uteblir, både som spelare och supporter. Men det är också tvärtom. Det intresse som finns runt klubben är också en förutsättning för att bli en storklubb. En stark och bra ledare som känner klubben är livsviktigt. Hörde jag Bosse Andersson?
41-åringen har kontakt med flera DIF-profiler än i dag.
– Senast i december besökte jag Stockholm och hängde med Wille Bäckström på Tele2. Vi spelade in en musikvideo tillsammans och kollade in omklädningsrummen. Då träffade jag även Bosse som signerade böcker och vi ringde Pelle Kotschack som alltid är lika pratglad. Den typen av personligheter gör att man bara kan älska Djurgården. Det finns så jäkla sköna människor i och runt klubben.
Han tänker fortfarande tillbaka till ett derby mot AIK, något som har blivit lite av en tradition en gång om året.
– Varje år tar jag en pilsner med en polare där vi skålar för "tänk om nicken hade suttit". Vi mötte AIK och jag kommer högst på en hörna i typ 87:e minuten. Det står 0–0 och Ivan Turina gör en jätteräddning. Tänk om den nicken hade suttit…
Avslutningsvis passar Jani Lyyski på att skicka med en hälsning till alla djurgårdare.
– Slutligen, låt mig också ta tillfället i akt att hälsa till alla i och runt klubben. Fortsätt vara stolta, fina Djurgården!
