Djurgården - Elfsborg2 - 0
Tre viktiga poäng i toppen när Djurgården spelade av Elfsborg
Vilan var slut och det var äntligen dags för ännu en match för Djurgården i Allsvenskan, efter förra veckans smått galna tillställning i Västerås. En match som på förhand kändes svår att tippa med fjolårets resultat i åtanke, men när det väl kom till kritan var det inget snack om saken när Djurgården tog ett stort kliv i toppen av tabellen efter mål av Sabovic och Gulliksen.
Efter en efterlängtad längre tids vila så väntade till slut IF Elfsborg under den inledningsvis mycket varma söndagseftermiddagen, även om det till matchstart hann bli desto svalare. Boråslaget, likt Djurgården, hade varit tämligen inkonsekventa under inledningen av Allsvenskan – exempelvis blev det en klar 3-0 förlust borta mot Hammarby och 4-2 mot Norrköping, men likväl stod man för en briljant insats när man senast var det första laget att besegra Malmö FF, med slutresultatet 3-1.
Ellos-laget positionerade sig inför matchen på en 8:e plats, medan Blåränderna var på 5:e efter en snarlik inledning av Allsvenskan där man, som tidigare benämnt, både blandat och gett. Förra årets batalj på Tele2 Arena är en som ingen Djurgårdare vill tänka tillbaka på, efter en klar förlust med hela 0-4. Elfsborg har dock sedan dess tappat flera tongivande spelare; exempelvis befinner sig samtliga målgörare från den senaste matchen lagen sinsemellan på andra klubbadresser. För båda lagens del var det en enormt viktig match att ta tre poäng i, men en där spelbolagen innan match visade en tydlig fördel för Stockholmslagets del.
Ingen Danielson från start
Inför matchen var det ett plötsligt avhopp i form av mittbacksgiganten Marcus Danielson – men i övrigt var det egentligen inga större förvåningar i startelvan, även om den såg tämligen annorlunda ut från senaste veckans möte mot Västerås. Widell Zetterström kunde knappt vara mer given efter förra veckans monsterinsats och utöver Une Larssons, dagens kapten, intåg på Danielsons ställe var försvarsfyran densamma. På det evigt roterande mittfältet var det idag Sabovic och Leach Holm som startade med Bergvall framför sig. I offensiven var det, som så många gånger förr i år, Gulliksen och Fallenius på varsin kant med Hümmet som nia. På avbytarbänken fanns ett efterlängtat utropstecken i form av Theo Bergvall som äntligen fanns tillgänglig efter en längre tids skada.
Inledningsvis kändes det nästintill som två boxare som var i rondernas senare skede, där ingenting egentligen hände. Utöver ett Leach Holm-instick som blåstes för offside, och en hörna från densamme, var det mestadels spel på mitten och inte särskilt mycket mer. Enstaka fina lägen fanns signerat de blårandiga – men inget som egentligen krävde särskilt mycket från Elfsborgs-slipsen Marcus Bungaard. Mycket kom dock att handla om bollinnehav den i offensiva delen för Djurgården, och att vid flertalet gånger återta det tidigare benämnda innehavet när ”Ellos” försökte komma till kontringslägen.
En avvaktande inledning
Matchens första halvtimme följde samma mönster som det tidigare benämnda; där Djurgården var det bollförande laget med de bästa chanserna, även om det i ärlighetens namn var i det sämre slaget. Efter drygt 25 minuter spelade ville Blåränderna likväl publiken ha straff i en tilltrasslad situation som Victor Wolf nekade – vilket kändes som ett helt korrekt beslut utifrån synvinkeln från pressläktaren.
Den kanske enskilt största händelsen i den första halvleken var samspelet mellan Sofialäktaren och de beresta Elfsborgssupportrarna – där man med gemensamma banderoller gällande tillträdesförbud skanderade sitt missnöje kring det svenska polisväsendet.
I övrigt fortsatte den tidigare benämnda boxningsmatchen där de båda lagen kändes avvaktande, om än med Blåränderna som den mer forcerande sidan. De självklara lägena fanns inte riktigt även om det fanns ett gäng för Djurgårdens anhängare att bli upprymda över; men den gemensamma nämnaren var dock att det aldrig blev anmärkningsvärt farligt. Utöver en nick från Hümmet och ett fint skott från Gulliksen var ledningsmålet aldrig riktigt nära, och 0-0 i paus kändes ändå tämligen rättvist. Den första halvleken var utan diskussion Djurgårdens och kanske till och med den bästa halvleken i år för Järnkaminernas del, där man förde spelet och skapade flera lägen utan något särskilt gensvar – men de egentligt farliga chanserna fanns inte riktigt där och med facit i hand var det en mållös halvlek där man inte blev särskilt förvånad över att den var just det.
Stark inledning på andra halvlek
Den andra halvleken hann knappt börja innan Piotr Johansson kom in i Elfsborgs defensiv, där han efter en tilltråcklad situation fick fram bollen till Deniz Hümmet – som i sin tur fick den till Besard Sabovic som placerade bollen bortom Bundgaard, och bara någon minut in i andra var ställningen plötsligt 1-0. Ingen kan egentligen säga att det var annat än mycket rättvist efter att den halvleken till största möjliga mån var blårandig – och forceringen från hemmalaget i den andra halvleken var fortsatt aktiv även efter ledningsmålet från Djurgårdens nummer 14. Bara minuter senare, i minut 50, var Deniz Hümmet återigen delaktig i ett gyllene läge när han så när kunde placera in tvåan, men där han fick se sig besegrad av ribban. Det var med det sagt tydligt att det var ett lika energiskt Djurgården som äntrade planen i den andra halvleken, men där känslan var att man i paus hade kalibrerat sina sikten en aning.
Känslan var även fortsatt att det var Blåränderna som hade taktpinnen denna afton. Likt den första halvleken var de klara målchanserna tämligen få, men man vann konstant boll och letade lägen i den offensiva delen – något som inte alltid varit ett återkommande tema under allsvenskans vår för Stockholmslagets del.
I den 66:e matchminuten fick Oskar Fallenius bli den första i Djurgården att tacka för sig, och istället välkomna in Gustav Wikheim. Den förstnämnde hade en fin insats mot Västerås i ryggen men lyckades inte rida på framgångsvågen under dagens match där han var synnerligen osynlig. Norrmannen lyckades dessutom precis direkt efter sitt inhopp få in ett inlägg till Hümmet, där den sistnämnde dock nickade strax utanför. Det tog dock inte många sekunder innan läge nummer två kom för Wikheim som efter en kortare dribblingsräd hittade fram till landsmannen Gulliksen – som äntligen hittade tillbaka till de bakre nätmaskorna och firade på sitt traditionsenliga vis. Känslan var att det var ett mål som var rejält välförtjänt sett till matchens gång och likväl ett som kommer göra gott för den unge Drammen-anfallaren. Det ska dock sägas att Elfsborg var mycket nära att reducera med omedelbar verkan när nyinbytte Jebara blev frispelad och egentligen bara behövde sätta foten till – men halkade. Det var inte samma kliniska Elfsborg som under fjolårets tillställning och på något vis talande för att deras position i tabellen är avsevärt lägre än vad laget lär ha visualiserat inför säsongen.
Kontrollerat i matchens slutskede
Matchens avslutande del var egentligen en fortsättning av hur matchen såg ut fram till dess. Elfsborg hade enstaka lägen som inte mynnade ut i särskilt mycket och man hade helt enkelt inte marginalerna på sin sida, medan hemmalaget var desto mer kvicka i fötterna och helt enkelt bättre i sin helhet – på samtliga positioner. Den icke-ordinarie, och dagen till ära kapten, Une Larsson visade att han är en försvarspjäs att räkna med framgent och ett välkommet huvudbry i försvarsfrågan.
”De gule” kunde med dryga fem minuter kvar ta ett större grepp kring matchen i ett nästintill desperat försök att få poäng från matchen, men forceringen dog ut nästan lika snabbt som den kom till; känslan var nästan att Elfsborg gav upp efter halvlekens tidiga 1-0 mål. Men i en match där det ändå var två efterlängtade liksom snygga mål krävdes det drygt 90 minuter på matchklockan för att få det största jublet när Lucas Bergvall ersattes av storebror Theo Bergvall – och kanske ännu större när målskytten Tobias Gulliksen tackades av och välkomnade in talangen Keita Kosugi.
I slutändan var det egentligen inget snack om saken och Djurgården kunde kassera in ännu en trepoängare mot fjolårets succélag. Sabovic och Gulliksens fina mål blev till slut det som skiljde lagen åt, och det kändes som att Djurgården fick styra matchen precis på det sätt som de önskade när de tog ännu en välbehövlig trea. Nästa match är redan på torsdag när man färdas ytterst kort västerut till Grimsta IP och Brommapojkarna i jakt på en ny seger – och det verkar ändå som att man trots en trögare start med en större motvind äntligen fått vind i seglen.
* * *
Vad tycker du om matchen och Djurgårdens insats i matchen mot Elfsborg? Var det närmre 3-0 eller 2-1? Kommentera gärna nedan, men tänk på att hålla en god ton.
