Intervju med Mark Dempsey: ”Våra supportrar är ännu bättre”
”Come on lads, get in there”. På bred Manchesterdialekt ekar det över hela Kaknäs IP när Djurgården tränar. Han som skriker passionerat är den nya tränaren Mark Dempsey. En man som har en lång fotbollsbakgrund och som nu ska rädda laget.
Djurgården har haft en tung vår och sommar. Det ledde till att den förra tränaren Pelle Olsson fick sparken och in kom Mark Dempsey istället. Efter det har han lyckats vända på skutan och Djurgården har åter igen börjat vinna matcher.
Vi träffas ute på Kaknäs IP. En idrottsplats som ligger mitt ute i naturen på Djurgården med skog och en hästhage som omger träningsanläggningen. Man kan inte tro att man fem minuter bort med bilen är mitt på Hamngatan inne i city och svär i en bilkö. Mark hälsar mig välkommen och vi växlar några snabba ord.
Väl när träningen drar igång så får man se en annan Mark än den trevliga som alltid kommer fram och tar i hand när han hälsar på alla spelare och direkt möts han av ett leende. Spelarna uppskattar hans sätt.
– Han är verkligen sympatisk, säger Kevin Walker, lagkapten i Djurgården.
Direkt efter han hälsat på alla spelare går han ut på planen lägger upp koner, ställer upp målen. Allt med ett fokus och noggrannhet. Inte en enda kona ligger snett. Spelarna äntrar planen och drar igång med en övning där de ställer sig i en fyrkant och två stycken i mitten jagar bollen. Direkt när spelarna börjar spela hör man Mark skrika, hylla, mana på, allt med ett kroppsspråk där armarna flyger upp i luften. Han tar sig för huvudet när spelaren Alexander Faltsetas missar en enkel passning, men senare har spelarna Kerim Mrabti och Mathias Ranégie ett fint passningsspel mellan varandra. Då jublar han och hoppar och då har vi bara kommit halvvägs in på träningen. Men det är sådan han är Mark, han går alltid in med passion och hjärta i vilken situation som helst under träningen och han kräver det samma av spelarna. Det märks att han påverkar spelarna, ju mer Mark viftar med armarna desto mer ökar intensiteten på träningen, spelarna springer snabbare, tacklar hårdare, tar i mer och gör det som krävs för att vinna varje boll.
Efter en timme och en kvart blåser Mark av träningen, den är slut. Spelarna plockar bort allt material, alla hjälper till. Alla spelare går av träningen utom en, det är Michael Olunga. Han och Mark kör en extra avslutsövning. Olunga ska placera tio bollar i högra stolproten och får inte sluta förrän han satt tio stycken i rad. Mark kastar bollar till honom hela tiden, Olunga hinner inte återhämta sig men Mark fortsätter mana.
– Kom igen Michael, ge dig inte du har bara tre kvar nu.
När han sätter den sista bollen spricker Michael Olunga upp i ett leende men Mark blir ännu gladare och går fram och kramar om honom och viskar något ohörbart hans öra som gör att Olunga ler ännu mer.
Efter träningen får jag äntligen lite tid med Mark. Han tar sig verkligen tiden för att prata och sätta sig ner med mig, det är inga konstigheter.
– Media ska ha sitt, säger han och skrattar.
Just skrattet är något som ligger Mark nära, flera gånger under intervjun skrattar han. Bland annat när han berättar om sin gamla fotbollskompis Gordon McQueen, en skotsk herre som han spelade tillsammans med under tiden i Manchester United. Men när jag frågar om några roliga historier om honom så får jag inget svar utan han säger bara ”what happends in football stays in football” och så skrattar han igen.
När vi börjar prata mer om det fotbollstaktiska, hur han vill Djurgården ska spela så sätter sig Mark till rätta och berättar om allt från vilka som har mest potential i Djurgården till hur han vill att man ska spela fotboll idag.
– Vi har två stora forwards i vårt lag, att inte använda dem vore tjänstefel, tycker jag. Kan vi slå långa passningar upp på forwards tror jag att våra motståndare får det tufft för de är inte vana att möta så fysiskt stora spelare.
Vem har störst potential i DIF?
– Jag vet, inte alla har mer potential, men måste jag välja en så väljer jag Tino. Det finns så mycket fotboll i honom.
Vad finns det för skillnader och likheter mellan Sverige och Norge?
– Kulturen i Skandinavien är ungefär likadan och miljön är verkligen vacker. Men den största skillnaden är helt klart supportrarna. Det finns inget som är i närheten i Norge. Jag var på Hammarby mot Örebro och deras fans sjöng från minut ett till nittio. Men våra supportrar är ännu bättre utan tvekan. I Östersund gav vi dem absolut ingenting i den första halvleken men så de sjöng ändå. Det var helt fantastiskt.
Efter intervjun småpratar jag och Mark om livet i allmänhet och lite om Stockholm och att han älskar sin nya hemstad. När jag ska gå höjer han rösten och ropar på bred Manchesterdialekt: ”Take care mate”.
När jag nästan är framme vid bilen ser jag hur han tar i hand med Michael Olungas familj och skrattar. Bara några minuter tidigare hade han varit inne i en lång beskrivning om hur Djurgården ska utnyttja sina spelare mest. Allvar och skratt är de ord som beskriver Djurgårdens nya tränare bäst.
