Division 1 södra hägrar för rödvitt
Varje gång jag ser Halmia med sina röda byxor och vita tröjor spela fotboll på en grön gräsrektangel klappar mitt hjärta extra hårt. Det är en vacker syn. Med det nyklippta gröna gräset och de nytvättade vita tröjorna med vackert röda byxor liknar Halmia vita änglar (nej inte de som kommer från Götet) utan mina egna änglar, mina rödvita fotbollsänglar, eller snarare älvor, fotbollsälvor med tanke på hur de dansar fram på fotbollsplanen just nu. F.C Barcelona kan ta sig i häcken (se där ytterligare ett lag från Götet) Halmia är laget i mitt hjärta.
Min pappa och farbror (Carl-Erik Lundqvist) ler säkert från himmeln som de stora halmianer de var. Varför jag tror att de hamnat där? Enligt alla blåa kvastar hamnar alla halmianer där efter som vi redan har haft vårt helvete på jorden. Ett skämt som kanske enbart stämmer in på oss halmianer. HBK har inte heller mycket att vara stolta över sett över tiden som förflutit sedan 1914.
Halmia av i dag har en bred och utvecklingsbar trupp och vid en eventuell serieseger är jag övertygad om att Halmia kommer att klara sig bra i söderettan. Halmia har rest sig, borstat av sig och allt det gamla är glömt. Just nu är Halmia Sveriges bästa division II lag.
Att prata om gamla tider tjänar inget till. Den som pratar om det gamla ser inte framåt. Halmias historik är ibland den svåraste motståndaren. Pappas gamla anekdoter om Halmia var kanske kryddade och med tiden något överdrivna, men klart är att Halmia var ett bra lag när TV fortfarande var svartvit och vi svenskar körde på vänstersida i trafiken. De grånade äldre männen som man samtalar med på stan, loppisen eller på matcherna får glittrande ögon när de får berätta om det tidiga 60-talet, samma glans hade min pappa.
Varje tid är unik på sitt sätt. Att göra sig bilder av det som berättas om Halmias storhetstid är ingen idé. VM 58 är något som det också talas om bland svenska män som var med på den tiden. Örjans vall är ju faktiskt en VM-arena. Om man någon gång lyckas uppfinna en tidsmaskin och fotbollslandslaget från 1958 skulle möta dagens uppställning av Halmia hade det blivit en rödvit storseger. Så det som sjungs i visan ”Det spelades bättre boll på Gunnar Nordahls tid” är en försköning av svunna tider. Kanske samma försköning som pappa och alla grånade äldre halmianer gör om Halmia.
Vår bästa tid är nu sjunger Jan Malmsjö, jag håller med honom, vår bästa tid är nu, Heja Halmia!
