Djurgården - Hammarby1 - 1
Djurgården 1-1 Hammarby: Spöket lever vidare
Årets sista derbyupplaga bjöd på en bitter eftersmak, oförklarliga domslut, och en hel del post game-utspel. Men också ett faktum som får kvarstå: derbyspöket lever vidare.
17 grader och grön bengaleld gjorde årets sista derbyupplaga varmare än förväntat. Herrarna i huset, förkunnade tifot mäktigt - det stora förkunnandet som även höll sig hela matchen. Sant skulle det ju förbli, då man spelade hemmaborta, och höll emot ett Djurgården som i första halvlek, på en sämre dag för Bajen, eller mot ett sämre försvar, en sämre målvakt, trillat dit både en, två, tre bollar. Med en skarpare Engvall, eller en Mange Erikssom som Mats Solheim inte haft så bra koll på. En Othman El Kabir som fått tvinna sig litet friare runt Birkir på sin kant.
Eller, kanske om Jonas Olsson hade flängt sig kring någon annan spelares ben, vid ett tidigare tillfälle, i Bajens box? Eftersom det inte hände just så, så får vi inte veta svaret på det idag.
Första halvlek inleddes av Mats Solheim, även om de första tjugo dikterades mestadels av DIF. Solheim drev nedför kanten, enda till kortlinjen, innan han chippade in den mot Pa Dibba, även han störtandes nedför fältet med ett litet yrvaktet Djurgårdsförsvar i hasorna. Om det är menat eller inte var svårt att urskilja, men bollen släpper han vidare till Sander, vars försök blir högt över. Det blir inspark till Isaksson, som sparkar till Kennedy, ideellt centralt positionerad, som bröstar ned den och fördelar ut den till Birkir.
Det är ungefär här som det slutar se bra ut, och bli svettigt, istället. Just här blir Birkir, som gått i en vid båge inåt centralt, av med bollen, och bortvänd av Källström. Djurgårdens kapten hittar Gustav Engvall, som i en tjurrusning sedan sätter fart längs med kanten. Bristollånet dribblar i sin tur bort Paulsen, som detta till trots är lysande idag - och går själv för ett aningen för vitt, curlande avslut mot bortre krysset. 4 minuter har nu gått av matchen.
Tankovic har nästa läge för Bajen, tätt härinpå, när han plockar upp boll centralt, och tillsammans med Hamad lyckas bryta upp litet luckor mellan Djurgårdarna. De väggspelar sinsemellan, Hamad smyger ut bollen till Birkir, men när backen sedan siktar på närmaste, och bäst, positionerade Sander, fastnar bollen istället på rättvända Karlström.
Wilands första svettiga insats - också ett kvitto på talangen som spritter enda ut i fingerspetsarna på karln, kommer i sjunde minuten, när Eriksson spelar loss bollen för El Kabir. El Kabir, som var allt förutom 100%-ig i sina avslut under första halvleken, sprätter in avslutet lågt och hårt på en Johan Wiland som star upp - och som ifall han är en bråkdels sekund långsammare, varken hinner ned för att få fingrarna på den, eller lyckas göra en desperat benparad. Men nu så var han inte det, och är inte typiskt sett det. Han hinner ned, får fingertopparna på den, och styr den utanför.
Minuten senare kommer det ifrån andra hållet. Den här gången, en av få gånger, så tappar Solheim Beijmo, vars halvskott smiter snävt utanför Wilands bortre stolpe. Det rinner på härifrån: Djurgården tilldöms en frispark ifrån 35-37 meter, som Källström lyfter in mot boxen. Degen är först på den, men nickar ut den till El Kabir, som lyfter in den igen. Det är smått kaotiskt, och värmen ligger i luften, litet tjock med lukten av svavel och rök, och Jeppe Andersen som förlorar ännu en luftduell, mot samme El Kabir, som lyfter in ett inlägg som går högt och ut över det mångfärgade havet spelare, till inspark.
Bajen får lov att kippa efter andan nu, efter en högintensiv kvart där man inte tjänat något förutom bortplockade bollar. Tankovic kommer till snabb kontring, når Sander, men Norrmannens skott mot mål blir tamt, och plockas lätt av Isaksson.
Det är nu det börjar lätta upp. Som att röken skingras. Något rör sig i mörkret. Djurgården hajar till. Är det - inte kan väl det - när det börjat så bra?
When it rains, it pours. Men bara i en kvart - tjugo. Sedan lättar det. Så kändes det, när Kennedy, Hamad och Tankovic helt plötsligt började hitta ytor. Började skapa ytor. Ifrån att Bajen blivit bakbundna av intensiteten som Eriksson, Käck och El Kabir tagit med sig, har man ätit sig in i matchen. Man vädrar stormen och kommer igen. Hamad motar sig in centralt och går själv mot Jonas Olsson. Olsson, som aldrig får något med sig, får bollen på en rätt svajig, ute och röjer efter 1-snåret-arm, som Pandzic väljer att fria. Eller om han inte ser det. Hamad screenar ju kanske, vad vet jag.
Minuten är 21, och Kennedy petar delikat fram bollen till Hamad på mitten. Hamad, i sin tur, har med sig Dibba längre fram. Anfallaren är förvisso uppvaktad av både Olsson och Une Larsson, men tvingar sig runt den sistnämnde med bra tryck, och kan få avlossa skott. Det drar utanför med rätt mycket marginal, men här känner man nog att det börjar gå vägen. Case in point när Käck vinner boll och spelar in mot Walker, som spelar in i Bajens box. Paulsen tar hand om El Kabir ute på kanten, och Sander, i tappert hemåtjobb, kan få bort bollen. Efter enkel plock på försök ifrån Beijmo, kan Wiland snabbt sparka upp bollen till väntande Hamad. Sander överlappar honom på kanten, och får med sig bollen in och runt Käck. Han chippar vidare till Tankovic, som skjuter på blockerande Une Larsson, ut till inkast.
Minut 26. Tankovic avslutar igen på Isaksson, tamt, men ett avslut. Hamad och Sander connectar igen med väggspel, både en och två gånger, när norrmannen förlorar boll, erövrar tillbaka den, och avslutar lågt. Isaksson sträcker ut i reflex, och parerar ut till hörna. Bajen har två konsekutiva hörnor. Jeppe utmanar mot Olsson och får med sig en frispark. Hörna igen. Sander driver boll och letar efter tillfälle att nå vidare till Tankovic. Minut 39. Hamad leker bort hela Djurgården ute på kanten, och spelar in till Birkir, som spelar vidare med Sander som intended recipient, men som nu faktiskt fastnar på Olsson. Isakssons inspark dimper ned direkt framför Solheim, som vrider sig runt Une Larsson, och störtar fram med Jiloan som svans. Hamad testar på skott, som utgår efter att Käck ställt sig i vägen. Hörna.
Det finns en oskriven regel i fotboll: lämna inte en 190 cm lång mittback turned spetsanfallare med en penchant för stenhårda nickmål, ensam framför målburen vid hörna. Men det gjorde Djurgården. Sagt och gjort: Björn Paulsens panna är stenhård, och Isaksson, utan understöd av någon av sina utespelare, hade inte en suck på den bollen. 1-0 lagom till paus blev ett faktum.
Det finns en bok, vars titel är A Tale of Two Cities (incidentally, skriven av Dickens. Härliga sammanträffanden.). I fotboll är det snarare A Tale of Two Halves. Idag var det verkligen en sådan match.
Om första halvlek bjöd på action och kamp utan dess like, så avstannade både kvalité, tempo och action totalt i andra halvlek. Med undantag för DIFs kvitteringsmål i 53e, som kommer på hörna, där Jonas Olsson nästan skallar sig fram för att komma först (högst är redan odisputabelt, som han själv gillar att anmärka på, med sina nästan 2 meter) och sätta 1-1 över Wilands axel. Med undantag för det, så har DIF mellan minut 45 och minut 63 ett flertal slafsiga halvchanser, och Bajen klöser sig fram till en halvmöjlighet för Dibba, som bröstar ned den långt upp i banan och går på avslut själv, i sidan av nätet. Annars? Inget märkbart händer.
Men i minut 63 så. Step over, #GentlemansAgreementGate, Jonas Olsson vill att du håller hans bärs, 'cause he's about to, som vi säger, röra om i Hot Mess-grytan. Mange Eriksson har länge varit nästan ensam om att kontestera för Oscarsstatyetten i Allsvenskan, men no more. Jonas Olsson, som, quote, i situationer om fasta domslut, aldrig får domaren med sig, end quote - slingrar sig tätt om Pa Dibba under en hörna, och faller självmant, för att kunna dra med sig Pandzics pipa, och få frispark med sig. En halv sekund senare petar Mats Solheim, via Kim Källström, in bollen i mål. Men det är ju inte mål, då, för att Jonas Olsson fällt sig själv, illa grinandes, medan resliga, 170 cm-långa Pa Dibba står med utsträckta händer och oförstående utmålat i hela ansiktet.
Nåväl. Han screenade ju. Hela Jonas Olssons kropp. Med tanke på att Olssons ben låg krokade runt hans egna anklar. Inte så lätt att urskilja. Håll koll på bollen för fan, grabbar. Det är också en quote, förresten.
Sen då? DIF blir mer desperata. Bajen trycks nedåt i plan igen. Inbytte Badji har en del löpningar nedför kanten i matchens sista 15, men överväldigande är han inte när han väl kommer till skott. Eller löp. Arnór, som i minut 62 fått komma in istället för Kennedy, tog alla fasta situationer som sedermera inträffade, och stångades en del med DIFs frustrerade mittfält. När Tankovic efter en fruktlös match utgår i förmån för Asaad, som visade prov på talang senast mot Göteborg, fick man till en del fina löpningar. 22-åringen hade en speciellt fin halvchans efter att ha blivit smart matad boll av Jeppe, men hans försök till lyft fastnar på Beijmo, som kan rygga ned den till Isaksson.
Rômulo, known DIF-Ender, får tyvärr bara 6 minuter + stopptid på sig, och har egentligen sin närmsta chans till förevigande på en nick som visar sig vara Degens. Det kunde ha skett något tidigare. Svårt att göra något av sin situation när man får femminutaren och möjligen litet stopptid, för att vara hygglig. Men matchbilden kändes redan då relativt avgjord, tyvärr. JM gjorde inga injektionsbyten, utan tog det snarare försiktigt (Kennedy ut mot Arnór), reparerade en situation som inte riktigt höll (Tankovic ut mot Asaad), och slänger in en joker for the hell of it (Dibba ut mot Rômulo). Ballongen, eller luftslottet, vad man så vill kalla det, gick nog ur redan i 63e, för Bajens del, och för Djurgården, eftersom att de verkligen fick en in i en match som de annars skulle hamnat i underläge i, för andra gången i rad, för dagen. Det har ju bevisats tidigare att sådana mentala underlägen inte passar hyresgästerna.
Så, det kom väl inte som en chock att efter att all was said and done, så löpte tiden över 90 ut som mestadels formalitet, med litet svettiga pareringar och undanplock, för Bajens del. 1-1 stod det. Derbyspöket lever ännu ett uppehåll. Ännu en säsong har gått utan att Djurgården kunnat göra något åt det. Inte ens säsongens sämsta, men mest effektiva, filmning, kunde göra något åt det faktum att Djurgården inte lyckats hitta sin exorcist, och att Bajen, som kommit in i två möten med avbräck och osäkrare spelidé och identitet än Djurgården, hållit dem ifrån att göra mycket vettigt.
