Djurgården - Halmstads BK2 - 1
Djurgården – Halmstad 2-1: Slarvigt men stabilt
Med pole position i europaracet är såklart en match mot bottenlaget Halmstad en match som bara ska vinnas. Och efter en lika delar fint som slarvigt genomförd insats stod Djurgården tillslut som välförtjänta segrare
Det är något med den här typen av matcher som kan skava i en lite ibland. Matcher som bara ska vinnas. Motstånd som bara måste besegras. Att förlora, eller ens tappa poäng, i en sådant här läge mot ett sådant här motstånd hade garanterat, oavsett vad vare sig vi själv eller spelarna hade intalat oss själva, känts negativt definierande inför säsongens sista tredjedel.
Därför var det så oerhört skönt att vi fick se ett Djurgården som verkligen visade oss att det här med svackor och ojämna prestationer är något vi nu äntligen börjat lämna bakom oss. För direkt efter avspark stod det klart att Djurgården är ett mycket bättre fotbollslag än Halmstads BK, och att det enda hotet mot en hemmaseger idag bara skulle vara spelarnas fokus och koncentration.
Första halvlek: Skapar mycket men slarvar mycket
När Kim Källström får vända upp med boll, när Kevin värderar klokt, när Mange är Mange och när Othman ånyo befäster sig som en av seriens absolut bästa yttrar. Ja då är det oerhört tungt att vara motståndare till Djurgårdens IF. Det vinns dueller, det byts positioner och anfallen kommer från både höger, från vänster och från mitten. Ibland kort och elegant, ibland långt och snabbt.
Hade det funnits lite mer av både koncentration, form och lite flyt hos främst Mange och Engvall hade det kunnat stå 3-0 redan efter knappt 20 minuter. På läktaren stod man liksom bara och väntade på det där 1-0 målet medan Djurgårdsspelarna flög fram och Halmstadsspelarna hade fullt upp med att samla ihop sig efter föregående Djurgårdsattack innan de fick börja parera en ny. Strax därefter kom så också det där målet när Mange fick chansen från 11 meter. Och känslan av att det här nog inte kommer bli så värst spännande bredde ut sig som en skön varm filt över läktarna.
Men grejen med fotboll, eller vilken annan bollsport som helst, är att matcher inte dödar sig själva. Att skapa lägen för 3-4 klara mål betyder inte att det alltid blir 3-4 mål. Särskilt inte om det slarvas för mycket i de avgörande momenten. Och ett mål i baken kan alltid komma från ingenstans, nästan oavsett vem du möter. Alla gör misstag och Tommie Vaiho ska definitivt inte gräva ner sig över det där, men det betydde samtidigt 1-1 strax innan halvtid och gav Halmstad möjlighet till nytt liv i en match som redan borde ha varit död.
Andra halvlek: Metodik och kvalitet drar ofta längsta strået
Den största farhågan under pausen var väl att Halmstad nu, med en gratisbiljett in i matchen igen, skulle komma ut med en helt annan fart och frenesi än innan, medan Djurgårdsspelarna skulle bli stressade och frustrerade över att det bara stod 1-1 på tavlan. Och visst fick vi se lite mer energi och tro hos Halmstad till en början. Men vi fick också, härligt nog, se ett Djurgårdslag som inte vek av från den inslagna kursen utan bara fortsatte mala på. Fortsatte trycka framåt, fortsatte leta lägen och fortsatte agera med ett sådant där lugn som ett bra lag har när de faktiskt vet att de är bra.
I över en timme hade Gustav Engvall sprungit runt och letat efter både form, kyla, bolltouch och explosivitet. Det hade bränts solklara lägen, det hade missats passningar och det hade snubblats på bollar. Men kvalitet är alltid kvalitet, och rätt som det är kan den blixtra till från ingenstans och vända bort en motståndare på en femöring och dunka upp ett 2-1 mål i nättaket. Riktigt skönt, riktigt välförtjänt och väldigt viktigt för Gustav själv.
Att vi därefter inte lyckades döda matchen med ett 3-1 mål, trots otaliga möjligheter, skapade en onödig spänning i slutet. Inte för att Halmstad lyckade skapa några direkta farligheter mot en solid backlinje, utan för att mål som sagt alltid kan komma från ingenstans, såväl oväntat som oförtjänt. Något vi inte minst fick uppleva i förra hemmamatchen. Samtidigt är det också en ynnest att kunna sitta och peka på vad vi borde ha gjort bättre efter en vunnen match. Dessutom en match där vi spelat en bra fotboll och visat att vi utöver en sprakande högstanivå nu även har hittat en stabil grundmetodik i spelet vilket ger oss en bra mycket högre lägstanivå jämfört med i våras.
Vi är helt enkelt bra även när vi inte är särskilt bra just nu. Och med vetskapen om det, tillsammans med full koncentration och hårt j-la jobb, ska det mycket till för att vi ska behöva börja titta speciellt mycket nedåt i tabellen igen under resten av den här säsongen.
