Barcelona - Galatasaray
0 - 0

Djurgården – Östersund 3-0: Way to bounce back!

Efter tre raka förluster var det bara tre poäng som räknades mot Östersund. En lika delar stabil som koncentrerad insats senare stod Djurgården som segrare med hela 3-0 och den ack så välbehövliga ”tron” är tillbaka igen.

Efter den håglösa insatsen senast mot Elfsborg var det förändring som stod på tapeten inför matchen mot ÖFK. Förändring i koncentration, aggressivitet och inte minst förändrig i både mål- och poängprotokollet. Det blev även en av många önskad förändring i startelvan där Hampus kliver in istället för en Höie, som i ärlighetens namn inte har gjort mycket för att försvara sin plats mellan stolparna. Tillbaka i startelvan var även Moon som tog plats ute till höger mot sina gamla lagkamrater.

Matchen
Jag ska erkänna att jag var spänd på att se Östersund spela fotboll. Jag ska också erkänna att jag var orolig för hur Pelle skulle hantera ett så extremt passningsorienterat lag på hemmaplan. Skulle vi bara sjunka lågt, falla hem och ligga rätt i positionerna, eller skulle vi våga oss på att kliva upp i den höga pressen som ÖFK har visat sig ha vissa svårigheter med? När matchen väl var igång stod det klart att jag fick både rätt och fel på samma gång. När ÖFK hade etablerat spelet en bit upp i planen sjönk vi hem, låg rätt i positionerna och Östersund kom nära nära men aldrig hela vägen fram. Men så fort de (nonchalant) trillade boll i backlinjen sattes det en jäkla fart i pressen, vilket avslöjade Östersunds försvarsspel ordentligt. Berntsen, Moon, Faltsetas och Walker, alla kom de i olika omgångar som skjutna ur en kanon, lämnade sina positioner på mittfältet och fullkomligt forsade fram med både beslutsamhet och aggressivitet med många vunna bollar som följd. Pelle hade gjort läxan. Och målen kom.

Målen
Spelare gör alltid mål mot sina gamla lag säger skrönan. En känsla jag tror alla supportrar till alla lag delar. Det känns ibland nästan som en naturlag. Efter en kort slagen hörna i minut 17 går bollen vidare till Moon som stenhårt dunkar in 1-0 rakt upp i krysset. Moon, killen som inte kunnat träffa en lada inifrån hittills under säsongen slår alltså till med ett riktigt drömmål. Mot sitt gamla lag. Såklart.

Bara minuten senare betalar sig våra ”press-rusningar” från mittfältet ånyo. Bollen landar tillslut hos Sam som smäller upp ett lika hårt skott i det andra krysset. Ett mål som vi fick vänta någon minut på att få godkänt men där den väldigt ojämna Strömbergsson tillslut tog ett helt korrekt beslut och godkände målet.

Efter 2-0 målet avtar Djurgårdens aggressivitet något och Östersunds tillåts komma obekvämt nära en reducering. Anfall efter anfall rullades upp, och inte minst Tim Björkström fick det väldigt svettigt flera gånger om. Men skärpan saknades hos ÖFK-spelarna och man kom aldrig närmare än ett ”stolp-snudd” och en Colley-rensing på mållinjen. Det blev istället Djurgården och Mathias Ranégie som stängde matchen med ett riktigt läckert 3-0 mål i matchens 69:e minut, där Ranégies långa bläckfiskben fick en evighet på sig att pendla rätt innan han smällde dit bollen såväl stenhårt som otagbart.

Övriga intryck
Var lite orolig att Pelle skulle gå ”all in-Lagerbäck” på envishet och fortsätta med Höie i målet på ren pin kiv. Inte för att jag på något sätt är övertygad om Hampus eventuella storhet, men skönt att se att mindre bra insatser faktiskt får konsekvenser. Är dock fortfarande inte övertygad om att Hampus är rätt val heller, men kanske får han chansen att bevisa sig ordentligt nu i alla fall.

Högerbacken börjar alltmer kännas som motståndarnas självklara anfallsväg mot en rätt så darrig Tim Björkström. Trots detta går Tim före Karlsson på högerbacken i match efter match, vilket kanske säger något om den generella kvalitén på våra båda högerbackar. Kunde Pelle peta Höie vore han heller inte rädd att peta Tim om han tror Karlsson ger en större utväxling. Summa summarum? Köp en högerback under sommarfönstret.