”Dom är på en helt ny nivå"
I denna porträttserien träffar vi människorna som dagligen arbetar med Hammarby. De kanske inte är de som syns mest eller skriker högst. De är snarare de som arbetar hårt för någonting som de alla har gemensamt. Hammarby. Lär känna sportcheferna, SLO, akademichefer med flera som jobbar inom den grönvita föreningen. Näst på tur är Jocke Rydberg, Akademichef i Hammarby fotboll.
– Det måste nästan vara på dagen fem år idag, säger Jocke Rydberg och kollar på telefonen för att se vilket datum det är idag.
Första december 2022. Novembersnön har smält bort och kvar ligger endast slaskiga högar av det snöfall som täckte Stockholm under mitten av föregående månad. Jocke Rydberg möter mig vid entren till klubbhuset på Årsta IP. Det som varit hans arbetsplats i exakt fem år när vi ses en decemberförmiddag 2022. Akademichef i Hammarby fotboll är Jockes titel.
Diskussionen som ständigt pågår i Sverige från vilken ålder elitsatsning inom ungdomsfotbollen bör inträda har varit extra stor senaste året. I Hammarby elitsatsar man från det att man fyller åtta år. Jocke Rydberg som arbetat med ungdomsfotboll under i stora drag hela sin karriär har sin syn på saken. Han berättar att det givetvis är upp till var och en av klubbarna var man har för ambition med sin verksamhet. I Hammarby har man valt att satsa tidigt och tro på utbildning från tidiga år.
– Williot Swedberg till exempel började ju i vår akademi när han var åtta. Hade vi inte haft den tidiga satsningen hade vi troligtvis gått miste om Williot i Hammarby.
Jockes egna filosofi går i linje med Hammarbys. Han tror på bra utbildning så tidigt som möjligt även om han inte ser någon vits i att starta satsningen tidigare än vid åtta års ålder.
– När de är yngre än så handlar det kanske om att få dem att knyta skorna mer än om fotboll.
Det är dock viktigt att vara tydlig med vad de första åren i akademin innebär. De första tre åren handlar mycket om glädje och trygghet, att skapa en miljö där barnen trivs.
– Vissa uttrycker att det är en elitverksamhet säger Jocke och ser oförstående ut. Han fortsätter;
– Det är en vanlig fotbollsträning, tre träningar i veckan och mycket fokus på glädje och det lekfulla.
Williot Swedberg under avtackningen i somras på Tele2 Arena.
Född och uppvuxen på Lidingö kom det sig naturligt att Jockes fotbollsfostran även den blev i det lokala laget IFK Lidingö. På den tiden en relativt sett liten klubb. Som sjuåring startade han spela i knattelagen för att steg för steg ta sig uppåt till seniorlaget. Väl där satta skador stopp för vad som hade kunnat bli en spelarkarriär. Gräma sig över det fick han dock vänta med. IFK Lidingö ville ha kvar Jocke inom föreningen och resan som tränare inom klubben började på samma sätt. Knattelaget hela vägen till seniorerna.
– När jag sedan blev anställd som chef för akademierna var vi tre anställda. Tio år senare när jag lämnade var vi tio-tolv. Så vi växte rejält både organisatoriskt men också sportsligt, berättar Jocke.
Idag är klubben kända för att ha fostrat bland annat Mikael Dorsin och Jacob Widell Zetterström. Tjugofem år blev det i lidingöklubben. En lång tid och Jocke menar att det alltid varit självklart att han ska jobba med fotboll. Sedan han var sju år har hans liv sett nästintill likadant ut. Vakna upp, gå till fotbollsplanen, komma hem på kvällen. Mycket som är sig likt även om det inte gäller allt.
– Omgivningen är ju lite annorlunda nu mer. Det är ju skillnad att jobba i en liten klubb som IFK Lidingö kontra en stor klubb som Hammarby är.
Efter att ha skalat upp IFK Lidingö gick flyttlasset 2017 til Hammarby Fotboll. Tillsammans med Martin Sundgren och Stefan Olsson bildade de en ny sportslig ledning för ungdomsfotbollen i klubben. Trion tog över efter Stefan Billborn och Ola Larsson som varit där en kortare period dessförinnan.
– De (Stefan och Ola) var inte i akademin under så lång tid och innan dem hade det varit en ganska lång tid av ledarlöshet. Det fanns ingen som pekade och sa att “hit ska vi”. Allt var ganska stökigt, beskriver Jocke.
I och med att situationen var som den var gav Peter Kleve (dåvarande föreningschef) Jocke, Martin och Stefan fria händer. Han beskriver det som ett blankt papper och att de fick mycket mandat att göra som de vill.
– Han sa åt oss att göra en analys vart vi är och hur vi kan ta det till nästa steg.
Till en början var det mycket grundläggande arbete som behövde göras. Skapa struktur och rutiner som hittills varit obefintliga. Möten med föräldrar, rutiner kring samlingar på matchdag, speltid i de olika åldrarna. Hela första året handlade enligt Jocke om att sätta detta ramverk för att kunna ta avstamp i något.
Efter att grunden var lagd, märkte Jocke att den största utmaningen fanns i att minska klyftan mellan ungdom och senior. Spelarna var duktiga men steget mellan U19-laget och herrarnas A-lag var väldigt stort menar Jocke Rydström. För att skapa en brygga som skulle göra steget till A-laget lättare började Hammarby samarbeta med täbyklubben IK Frej. Samarbetet skulle gå ut på att superettanklubben skulle få tillgång till Hammarbys duktiga yngre spelare samtidigt som spelarna fick testa på seniorfotboll i näst högsta divisionen. 2020 blev sedermera IK Frej det som idag är HTFF, hammarbys egna talanglag i division 1. Det visade sig vara ett framgångsrikt tillvägagångssätt då fler talanger lyckades etablera sig i A-laget Hammarby IF. Idag hittar vi Oliver Dovin, Jusef Erabi, Alper Demirol och Nathaniel Adjei som alla tagit vägen via HTFF upp till finrummet bland de grönvita.
Det är grått utomhus även om man kan skymta solen bakom molntäcket som håller Stockholm i sitt grepp. Matsalen på Årsta har börjat fyllas ju närmre vi kommer klassisk lunchtid. Jocke tar en klunk av det numera svala men fylliga kaffet som vi hämtade innan vi gick och satt oss.
– Den stora skillnaden sedan jag kom till klubben 2017 är att vi har hittat en systematik i själva utbildningen. Förr kunde de finnas bra lag bland de olika årskullarna men utan ett övergripande sätt att spela. Så det vi har försökt göra är att sätta en jämnhet och en metodik som ska gälla oberoende vem som är tränaren.
Samtidigt lyfter han att olikheter är bra, bara alla får samma grundförutsättningar. Det skapar enligt Jocke en jämnhet som på sikt gynnar leveransen till A-laget. Istället för att ha en stark ålderskull som skjuter i höjden och att nästkommande fyra generationer inte alls är lika bra. Så har man nu samma grund och genomgående tänk genom hela akademin.
– Det måste vara en lägstanivå som är hög och varje årskull ska kunna leverera spelare till A-laget.
Varför just ungdomsfotboll
Det arbetet som skett inom Hammarbys akademier är anmärkningsvärt. Hur just antalet ungdomsspelare i Hammarby etablerar sig i olika landslag och tar steget upp till seniorverksamheten på rullande band. Ofta i en väldigt tidig ålder. Jocke Rydberg menar att en av nycklarna är en längre utbildning. Idén om att man är färdigutbildad inom svensk fotboll vid 19 års ålder står han inte helt bakom. Därför är HTFF något som han håller mycket varmt om hjärtat. Där finns möjligheten att fortsätta utveckla och utbilda spelare där.
– Om jag förenklar det lite. Seniorfotboll handlar uteslutande om resultat. Ungdomsfotboll är mer komplext är så, det handlar om 10-års cykler istället för kanske tre års cykler som i ett A-lag. Att vara med och skapa den miljö som utvecklar en Williot Swedberg till exempel, den långsiktigheten är extremt kul att verka inom.
Det behöver inte alltid vara svart på vitt inom ungdomsfotbollen. Eller stolpe in stolpe ut som Jocke själv beskriver det. Det är en komplex utveckling som kan vara svårare att navigera sig igenom och veta om man är på rätt väg eller inte. Som tur är finns det idag statistik att luta sig mot. Där kan man mäta data på vart man låg förut, vart man ligger nu och vart man bör ligga i utvecklingen för att komma dit man strävar. Subjektiviteten finns kvar också, men tar inte lika stor plats som innan.
En mätpunkt som är anmärkningsvärd är antalet ungdomsspelare från Hammarby som togs ut i olika landslag 2017 kontra 2022. För fem år sedan kallades fyra stycken spelar till samlingar. I år har den siffran mer än fyrdubblats. Utvecklingen har skett stegvis samtidigt som Jocke vill hylla grabbarna som är födda 2007. Sett till olika mätpunkter tror han även att kommande generationer efter dem kommer hålla en hög standard.
– De (07:orna och yngre) är på en helt ny nivå i Hammarby.
Hammarbys P17 väntar på att ta emot silvermedaljen efter förlusten i finalen mot Malmö FF.
Om generation 2007 och yngre är på en ny nivå även framöver kan bli spännande att se. Samtidigt har spelare födda 2006 och tidigare uträttat en hel del även dom. På meritlistan enbart i år hittar vi U19 SM guld, silvermedalj i U17 efter straffsparksläggning och semifinal i U16. Resultat som även de är en mätpunkt när man utvärderar sitt arbete löpande inom Hammarbys akademiverksamhet.
Även försäljningar av spelare till andra klubbar tas i beaktning som mätpunkt. 2010 gjorde Hammarby sin största försäljning dit tills genom tiderna när anfallsstjärnan och skyttekungen Linus Hallenius såldes för mellan 13-17 miljoner kronor till Genoa i Italien. tio år senare sålde Hammarby en då 17 år gammal Emil Roback som gjort ett framträdande i A-laget till Milan för dryga 15 miljoner kronor. Även med inflation i beaktning är det onekligen en positiv utveckling för Hammarby
I takt med att nivån på akademin har höjts så är dagens A-lag bättre idag än för fem år sedan, det är Jockes övertygelse. Med den informationen i beaktning blir det hela tiden en större utmaning att utveckla spelare som kan nå hela vägen. Dagens seniorspelare i Bajen är många o nosar på A-landslaget i sina respektive länder.
– Det blir ett svårare jobb, men roligare också säger Jocke medan han ler finurligt.
Hammarby har växt mycket de senaste åren och fortsätter så även göra.
– Vi ligger faktiskt efter de flesta akademier i Stockholm sett till mängden anställda. Så där har vi en hel del vakanser att fylla, något jag är ytterst ansvarig för, säger Jocke.
Tillsammans med resten av teamet försöker han analysera vad som är viktigast att få in. Vad kommer gynna dem och vilka roller krävs just nu för att fortsätta bli bättre. Han berättar om ett problem som länge varit genomgående i svensk fotboll.
– Många ungdomstränare idag har en gång varit spelare på någon nivå. Då blir det lätt så att man tar med sig det man själv lärde sig när man var liten till nästa generation när man själv ska lära ut. Det blir en ganska ond cirkel någonstans.
Problemet kvarstår än idag även om det är påväg åt rätt håll. Många klubbar vill satsa mer och utbilda tränare som ska vara anpassade till just ungdomsfotboll. Hur man ska träna en åtta-, tolv- eller 14åring och inte bara ta med sig samma saker man fått lära sig själv från seniorfotbollen. Ner till 16 år är idag relativt professionaliserat men innan det är det inte många föreningar som har råd att lägga ekonomin som krävs för heltidsanställda tränare på den nivån. Det finns även väldigt få som är utbildade inom just den professionen åldern kräver.
– Därför måste vi utbilda tränare internt för de åldrarna. Just för att 10-16 är en otroligt viktig ålder i spelarnas utveckling så kan det inte vara någon som gör detta med vänsterhanden efter sitt “vanliga” jobb, menar han och ser bestämt ut över den fulla matsalen.
Det finns sponsorer och samarbetspartners till SEF som idag skjuter in och bidrar med pengar till ungdomsutvecklingen, även om Jocke menar att det bör satsas mer. Dels för att kunna hitta duktiga tränare externt att heltidsanställa, men även för att kunna utbilda folk internt.
När matsalen nu kryllar av människor beslutar vi oss för att sakta runda av intervjun. Jocke är inte med i Marbella och spanar in de U19 landslag som sedermera går och vinner de skandinaviska mästerskapet som hålls. Men trots det har han givetvis bra koll på grabbarna. Han hyllar hela gruppen samtidigt som det finns ett par spelare som sticker ut och som redan 2023 kan göra avtryck i A-laget menar han. Spelare som Dennis Gül, Elias Mohammad och Gent Elezaj nämns alla i svaret.
– Alla som är där har verkligen där att göra och kommer kunna bli elitspelare på sikt, en stor skillnad från fem år sedan. Men just kommande år vill jag ändå lyfta Nobel (Tezfazgyi Gebrezgi). Han har en väldigt fin teknik och bollbehandling och kommer bli något stort säger Jocke innan vi sätter punkt. För Jocke väntar närmast lunch och för mig står ett slaskigt Stockholm utanför dörren och väntar.
Nobel Tezfazgyi Gebrezgi i kamp med Sirius-spelare i höstas. P19 Allsvenskan.
Porträttserie Del 1: Johan Lager - Sportchef damerna
Porträttserie Del 2: Jonas Myrstedt - SLO
