Domaren lyckades blåsa nytt liv i förbannelsen
Fasansfullt sorgliga och smärtsamma förluster finns det ingen anledning att rangordna. De har allihop samma plågsamma och gemensamma nämnare. Igår var det dags för ännu en sån där ändlöst grym, bitter, smärtfylld och tårdrypande förlust. Som kommer ta lång tid att läka.
Förutsättningarna var utmärkt perfekta.
Havet glittrade inbjudande som bakgrund, solen strålade över Strandvallens gröna gräsmatta, de båda ÅFF legendarerna Roger Magnusson och Ralf Edström var på plats, liksom en härligt stor skara ÅFF supportrar som kommit för att stötta laget med en hjälpande hand när det var dags att vinka av vårsäsongens sista omgång.
Som alltid inför en ny match så surrade hundratals olika scenarion rastlöst och obestämt omkring, utan att ha en aning om i vilken riktning den här så viktiga kampen skulle leda oss eller var känslorna kunde tänkas landa efter matchen.
Det kändes som en helt öppen affär mellan de båda lagen.
Strandvallen har ju genom åren gjort sig känd som en arena som bjudit oss besökare på alla tänkbara åkturer, jag har aldrig varit med om att några känslor suttit still vare sig före, under eller efter ett besök på denna "myror i brallan" arena.
####
Sedan 2012 har vi varit framgångsrikare och slutat före Mjällby i den allsvenska tabellen. Inför gårdagens match så hade vi hittills också under den här säsongen framträtt mer framgångsrikt och parkerade på en åttondeplats, medan Mjällby låg på nedflyttningsplats som näst jumbo.
När den rödklädda domaren Al-Hakim blåste igång matchen och sången från Kopparslagarna spreds ut över den soldränkta planen, så kändes det ganska omgående att det var laget i den klart snyggaste matchmunderingen som tog initiativet. Men det som ändå skuggade den bilden en aning var det faktum att det var hemmalaget som under de 25 första minuterna hade skapat två riktigt farliga målchanser, varav den ena tvingade vår Henrik Gustavsson till en riktig fantomräddning på Ekenbergs nick. Och trots vår spelmässigt lovande inledning, så fick vi inte alls igång något anfallsspel.
Sen kom den. Blåsningen som blev början på förbannelsens återuppståndelse.
Situationen som uppstod när Mjällby killen var på väg igenom, hann inte ens kännas farlig när Daniel Hallingström hann ifatt och fick skon på bollen och dessutom så fanns ju Da Silva också tillgänglig alldeles i närheten. När blåsningen kom hann man ju inte heller ens bli förbannad för att hemmalaget fick en så billig frispark, förrän domaren Al-Hakim helt otroligt chockartat också började vifta med det röda kortet.
Det kunde inte vara sant, det fick inte vara sant, men när det visade sig att det röda kortet inte var någon hallucination, var det som om luften gick ur den här eftermiddagen och solen slocknade.
Så många tillresta ÅFF supportrar som på ett enda kort ögonblick av en sekund, blev totalt blåsta på den långväga resan. Det som skulle bli en festlig avslutning på vårsäsongen och ett spännande avstamp inför VM, alltihop mörklades och försvann när vår ÅFF ikon Daniel Hallingström slokörad och bedrövad fick ta ett hastigt och oväntat avsked av vårsäsongen, när han lunkade av Strandvallen.
Alla repriser vi sett av denna sekvens, visar också vilket fruktansvärt tjänstefel domaren begick i det ögonblick då hans rödklädda tröja fick sällskap av det röda kortet.
Vi höll ut till halvlek, och fast man egentligen någonstans kände att det var omöjligt att ens våga hoppas på ett mirakel i andra halvlek, så gjorde man det ändå.
Men vi blev alldeles får låga på planen, värmen gjorde såklart det ännu mer handikappat att vara en man mindre, men våra blåa hjältar såg ändå sega och trötta ut alldeles för tidigt i andra halvlek.
Och visst skapade Mjällby chanser och visst fick Henrik Gustavsson briljera i ännu en match. Vi fick inte till någonting nämnvärt framåt på hela halvleken och i den här matchen kan man verkligen konstatera att Mattias Asper i Mjällby målet fick full valuta för sitt klädval av mysbyxor.
Tiden gick och för varje minut som kröp fram, så växte drömmen om "kämpabragden" på Strandvallen. Skulle vi verkligen kunna knipa en poäng trots allt, matchuret närmade sig nittio minuter och hur naturligt som helst så började man till och med våga sig på tanken, att med en man mindre i sextio minuter, ändå kunna plocka med sig en poäng till uppehållet.
ÅFF spelarna kämpade och slet. Fast dem egentligen inte orkade, så slet dem ändå.
Då kom smällen. På övertid kom dånet som var som en jordbävning som utplånade precis allt inombords.
Det kändes som om allting bara rasade ihop. Andetagen och hjärtslagen försvann.
Och än en gång i historien så kunde man lika gärna klätt av sig naken inför cykelturen hemåt och kört genom taggbuskar och nässlor hela vägen hem till huset och familjen.
Det hade inte spelat någon roll eller gjort någon skillnad på tillvaron.
Det kunde ju ändå inte bli värre och göra mer ont än vad det redan gjorde.
####
Den här söndagen vaknade till liv, den också. Solen har gjort sitt jobb ända sedan den steg upp och tills den alldeles nyss försvann bort igen.
Nu är juni här.
En sommarmånad som fick en tung, sorgsen och bitter öppning tack vare det som hände igår. Det kommer att ta tid innan minnet av det som hände på Strandvallen den sista dagen av maj månad 2014, läker ihop och bleknar igen.
Om några veckor börjar VM i Brasilien. En fotbollsfest med förhoppningsvis många sevärda godbitar.
####
Vårsäsongen 2014 är över för Åtvidabergs FF.
Entrén vi fick uppleva med segern mot Elfsborg hemma på Kopparvallen, var himmelsk och gav våra stora förhoppningar ännu bredare vingar inför fortsättningen.
Nu fick vi en avslutning av vårsäsongen som störtdök mot motsatt riktning.
Nu får spelarna och ledarna en välbehövlig semester och möjlighet att ladda om batterierna.
Tills det är dags för nästa utmaning, AIK hemma på Kopparvallen.
Först fotbolls VM och därefter är det alltså dags att fylla på skålen med ännu mer fotbollsgodis, allsvensk fotboll med storpublik på Kopparvallen.
Det är långt dit.
Men när det blir verklighet, då kan jag lova att vi glömt det som hände igår.
Då är vi redo att ta nya tag och fortfarande före Mjällby AIF i tabellen.....
/// Allas Broder
