Drömbaljor mot Sirius avgjorde!
Hammarby kom till spel med en elva där bägge skadeåtervändarna Linus och Torsteinbö fanns med. En smula överaskande kanske, att Linus skulle starta kändes i och för sig väntat med tanke på Pablos avstängning. Kul att läsa startelvan på Greken innan, med förväntansfulla steg styrdes kosan därifrån till Nya Söderstadion. Nervositeten låg som en dimma. Det var mycket förväntan i luften denna kväll.
Matchen började med ett litet ställningskrig, inte minst på det centrala mittfältet där Bajens numera självklara parhästar Israel och JP huserar. Detta medför att den första halvleken är jämn och det vimlar inte direkt av målchanser men tempot är relativt högt och även om det är mer tränarfotboll än skönspel så är det en rätt OK match att titta på. Det känns ovisst i paus även om Hammarby nog vann den där mittfältskampen på poäng så var det inte med mycket.
Den andra halvleken är en helt annan typ av match. Bajen lägger i en extra växel och tillsammans med den exstatiska hemmapubliken trycker man tillbaka Sirianerna i varje närkamp. Man återerövrar bollen med den pondus man saknade lite av i första. Nu skulle man ha tillbaka bollen när man tappade den, kosta vad det kosta ville, Detta massiva tryck resulterade sedermera i en ledningsmål på nick av Erik Israelsson efter en överlång hörna som returnerades av Torsteinbö rätt i pannan på Erik. Om publiken var exalterad tidigare så kan man kalla den euforisk vid det här laget. Satan i gatan vilket drag det var under den här perioden av kampen.
En stund senare kommer målet vi väntat så länge på. Johan Persson får en passning centralt i banan av Hallenius och driver den mot mål som bara han kan, däremot avslutas det inte som det brukats dittills under säsongen. Denna gång smäller det till i maska nr två i det högra krysset från cirka 25 meter och keepern är inte i närheten att nå den. Hans första Bajenmål, dessutom ett helt fantastiskt mål och ytterligare ett epitet till varför han av oss i mitt gäng kallas Johan ”jävla” Persson. Jag skrev gästkrönika om det innan jag kom med i Söderstadions redax. Du hittar den här
Bajen slår sedan av på takten en smula men det känns ändå som om man har koll på grejerna och motståndarna kommer inte till några speciellt farliga lägen. Inte förrän Hopf och Sätra serverar ett upplägg för Daniel Ahonen som inte är sen att smasha in reduceringen. Visst är det slarvigt av norrmannen att inte få bort bollen distinktare men nog borde Hopf kunnat vara mer mer aktiv och gått ut och plockat bollen i skopan innan? Därför får de dela på den tavlan. Nu var det plötsligt 2-1 och Tidaholmskvarten kvar, fan, det som kändes så bra!
De följande minuterna känns inte alls lika självklara som tidigare. Nanne flyttar tillbaka Israelsson bredvid sheriffen och Solli som tog hans position när han bytte med Besara går ut på vänsterkanten och Kennedy går in centralt. Här står matchen och väger en smula. Det är spänt såväl på planen som på läktarna och man vill bara att matchen ska ta slut. Med 2 minuter kvar av ordinarie speltid kliver han då fram igen. Kennedy Bakircioglu! Hans frispark är formidabel, den sitter i stort sett i samma maska som Johan Perssons mål tidigare och målvakten hänger i nätet som en gammal mälarabborre innan han är klar. När han sedan springer ut mot klacken för att ta emot folkets jubel är det ström i luften på hela arenan. Blixtnedslaget innan avspark förra veckan var ingenting jämfört med detta. Aldrig har ett ”Oh ah Kennedy!” låtit som det gjorde då, aldrig!
Sedan kommer Rennie loss, i alla fall snudd på offside, och överlistar målvakten med en tvåfotare och fastställer slutresultatet till 4-1. Ett underbart slut på en riktig bra och underhållande fotbollsmatch. Matchens lirare går till Kennedy idag. Han har verkligen en formtopp nu. Landskrona borta i nästa omgång men först besked om Ängelholms vara eller icke vara i morgon. Var på tå, Bajenvänner, wherever you are!
