Drömmen om Europa
I efterdyningarna av Malmö FF:s nästintill bragdartade insats i Champions League kvalet skall även Hammarby och Elfsborg (ser tufft ut…) försöka göra sitt för att hålla den svenska fanan högt och kvala in till Conference League gruppspelet i höst. Hur ser egentligen möjligheterna ut för svenska lag att konkurrera i Europa och hur når vi dit? Är det en naiv tro att inbilla sig att vi faktiskt kan vara topp 15 liga i Europa eller är den fullt rimlig om vi maximerar våra resurser?
Eftersom jag av någon outgrundlig anledning sett de flesta kvalmatcherna till Europa senaste 10 åren (ofta självplågeri) är det med blandade känslor och nyanser jag försöker återblicka mot ovanstående frågeställningar. Man har kastats mellan hopp och förtvivlan, mellan Malmö och Östersunds fantastiska insatser, pondus och självförtroende till rent pinsamma resultat från flera av Sveriges ”storklubbar” (Häcken inräknat…) där man liksom känt att spelare och ledare både är oförberedda och agerat alltför räddhågset och oförberett när det viktigaste matcherna spelas. Sanningen brukar ju finnas någonstans däremellan och även små marginaler som lottning och att missa registrera spelare (Herregud) kan kosta enskilda lag väldigt mycket.
Malmös VD Niclas Carlén pratade i intervjun med Olof Lundh inför returmatchen mot Ludogorets om att det såklart finns en näringskedja i fotbollsvärlden och att Sverige är en relativt liten spelare i de stora sammanhangen. Men att det trots dessa förutsättningar går att hävda sig, att man bygger framgång genom europeiska erfarenheter och matchning, att i flera år i rad vara ute i Europa och spela viktiga matcher samtidigt som man hamnar i toppen av allsvenskan år efter år genom en oerhört svår balansgång i form av truppstorlek, gas-broms vice ekonomi. Just ekonomi är ju det väldigt många lyfter fram som den största faktorn till att kunna hantera spel på ”2 fronter”. Du behöver ha en tillräckligt bred trupp för att rotera och samtidigt inte tappa mark i allsvenskan. Detta kostar pengar. I Malmö FF:s fall vet man att deras resa inte varit vare sig enkel eller oförtjänt. Innan första gruppspelet 2014 hade man såklart börjat bygga en professionell organisation, hade stöd av ”Zlatan pengarna” men arbetade ändå med väldigt små medel i jämförelse med de resurser man har nu. Man satsade, vågade och har via dessa framgångar kunnat fortsätta sin kloka resa mot kontinuerlig framgång över tid. Du behöver tur vid enskilda tillfällen (Peter Gulaszi) men långsiktigt handlar det om att du bygger en stark och professionell organisation inklusive styrelse, klubbledning och sportchef som skall vara grundpelaren att styra skutan rent visionärt men också men en röd tråd som genomsyrar hela verksamheten.
Även om man inte längre bör eller får hänvisa till en viss Daniel Kindberg i Östersund utan att få dålig smak i munnen så fanns det väldigt mycket intressant som hände de åren laget var framgångsrika. Pengar är givetvis en viktig faktor och en viss ekonomisk doping låg till grund för att kunna konkurrera om spelare av en viss kaliber men i övrigt fanns det andra element som faktiskt gjorde att klubben kunde hävda sig på en hög nivå i Europa. Smart tränarrekrytering, tydlig scoutingstrategi med blandning av spelare från hela världen där exempelvis en del talanger från England gjorde sig gällande. Utifrån sett verkade man ha en tight organisation, tydligt spelsätt och en stark tro och övertygelse om både nya arbetssätt och metoder kan skapa hävstång på flera olika nivåer i fotbollshierarkin. Vad jag personligen tyckte om med just lagets europaspel var att man vågade sträcka på sig, spela sitt grundspel och faktiskt tro att det var möjligt- att det inte var som att åka till mars att spela mot PAOK eller Hertha Berlin, att man såklart anpassade sitt spel och inte var helt naiva men att det rent grupp- psykologiskt fanns en inpräntad tro och övertygelse att ”vi skall vinna detta”. Rent retorisk ser jag samma psykologiska mekanismer hos Malmö FF, man viker inte ner sig och ser sig inte som ett ”lilleputt land” utan chans när man möter lag utanför Sverige – man går in med ”bröstet utåt” och spelar både smart men framförallt med ett eget spel i de allra flesta matcher oavsett motståndare. Givetvis blir självförtroendet större genom framgång och tuppkammen växer när man får erfarenhet men man har också tagit sig till dessa matcher genom just den tron och respektlösheten.
Kanske är det därför för dåligt av BK Häcken att förlora med 1-5 i mot Aberdeen? Att man faktiskt skulle kunna hävda att både ekonomiskt, organisatoriskt och faktiskt rent erfarenhetsmässigt borde man kunna spela jämnt mot ett lag som kom 4 i skotska ligan förra säsongen. Av någon anledning har jag fått känslan att svenska lag ofta agerat som Häcken gjorde i första matchen i Skottland, man blir mycket sämre när man möter motstånd utanför Sverige. Blir överraskade och överrumplade att lagen spelar cyniskt, brottas eller inte får klara domslut med sig. Har enligt mig funnits något ”naivt” i vårt sätt att agera och förbereda oss, att motståndarna är redo för krig och vi ligger på försvar och blir alldeles för reaktiva i hela vårt förhållningssätt. Nu handlar inte denna text om enbart Häcken oförmåga då man faktiskt slagit ut bl.a. Sparta Prag genom åren och faktiskt fått svår lottning vid flera tillfällen (Red Bull Leipzig t.ex.) men tron har enligt mig inte visat sig av det jag sett, tron inte man skall underskatta det psykologiska av att vi faktiskt kan hävda oss i Sverige. Vi är inte så dåliga, har bra resurser kring infrastruktur och andra materiella förutsättningar att faktiskt ta oss upp mot en topp 15 liga, kanske är steget lika mycket mentalt som eknomiskt. Vi har inte de högsta lönerna i Europa men med det sagt så borde inte Elfsborg förlora mot Feyenoord med 0-5, så stor är inte skillnaden även om det i den enskilda matchen såg bekymmersamt ut. Försvarsspelet i första matchen var både osynkat och osammanhängande, defensiven har varit en styrka men nu var det 2-3 fria holländare i varje anfall såg det ut som. Verkade vara en mental kollaps, och kanske hade man trott att det skulle vara ”lättare” från boråsarnas sida?
Nu får vi se vad Elfsborg och Hammarby gör ikväll. Hammarby har alla möjligheter att gå vidare och jag tycker mig se just en lagom respektlöshet och pondus hos dem. Sen att försvaret och ytan framför mittbackarna (saknas en Oscar Lewicki) känns ihåligt gör mig något osäker på Bajens chanser till vidareavancemang. Försvarsspelet måste sitta ikväll, offensivt finns kvalitet att göra minst 2 mål. Vad vi vill se ikväll är i alla fall ett svenskt lag som tror på det och går in med en ”ödmjuk arrogans” inför uppgiften. I Europa handlar det om detaljer och som AL Pacino så väl formulerar det i ”Any given Sunday” så måste man vara beredd att ”dö” för varje centimeter eller detalj i t.ex. försvarsspelet. Annars blir du straffad direkt. Hoppas Hammarby har gjort läxan. Basel är ett bra lag men kan också bli överspelade och inte minst deras försvarsspel imponerade inte på mig. Men man har behållt sin stjärnanfallare Arthur kanske just nu är skillnaden mellan lagen. Notera Selmanis missade friläge- så små är marginalerna, ibland drar man för stora växlar på en bortamatch som egentligen lovade mer från Hamamrbys sida. Sätt press, fram med bröstet och spela smart och noggrannt- kom igen Bajen! Ta initiativet!
Vi får se vad framtiden utvisar och om vi i Sverige behöver ta ytterligare steg för att öka både ekonomi och marknad runt Allsvenskan för att öka skapa än mer ekonomiska muskler för att kunna hävda oss i Europa. Allting hänger ihop, och kan vi hålla emot att sälja våra spelare för ”rea-pengar” i takt med att vi kan erbjuda både bra löner och utvecklingsmöjligheter så kan det vara just att dem spelarna stannade i just det fönstret som gjorde att ditt lag klarade kvalet hela vägen in i ett europiskt gruppspel. Finns troligtvis inga hemliga lösningar, utan de klubbar som når framgång bygger likt sunda organisationer ett stabilt och genomtänkt fundament som långsiktigt ger avkastning via eknomiska resultat.Tror inte vi skall stirra oss blinda mot 51% regeln, den hade inte varit svaret på alla böner om spelmässig framgång, även om det såklart är intressant att testa tanken med att släppa ägandet fritt finns det också stora risker inte minst att det urholkar själva kärnan i medlemsdemokrati och upplevelsen att vår fotboll vilar på just dessa demokratiska grunder och man som vanlig supporter kan påverka. Och för såna som mig som inte vill ha ett Ferencvaros, Red Bull Salzburg eller Slavia Prag utan är stolt över vår liga och det som den står för, vi premierar den som bäst lyckas förvalta sina förutsättningar- utan ekonomisk doping så blir kvällar som denna extra viktiga. Som den gode Tomasson så fint beskrev det ” We are allowed to dream”!
