Drömmen om Europa blev till sand
Drömmarna om Europa grusades under gårdagen.
Inför denna säsong så tillhörde undertecknad de som absolut trodde att IFK Göteborg skulle vara med och slåss om Lennart Johanssons pokal. Man tippades nästan högst i alla omröstningar som gjordes, klubben själva gick kaxigt ut med PR-kampanjen ”Nästa Mästarna” som snabbt spred sig över landet. Denna alltid så ödmjuka klubb stack nu verkligen ut hakan, detta hade de självklart inte gjort om de inte till fullo trodde att de skulle vara med och utmana om guldet.
Inför säsongen när man pratar med ledare och spelare så är de alla överens om målsättningen ”utåt” att man ska vara topp fyra när den allsvenska säsongen summeras i november. I år kommer man inte att uppnå denna målsättning, man kommer absolut inte uppnå klubbens egentliga målsättning och den dröm som alla de blåvita supportrarna hade när säsongen började nere i Kalmar på ett kylslaget Fredriksskans.
Men vad var det som gick fel…?
Hade man haft svaret till det så hade man antagligen inte suttit och skrivit detta. Inför säsongen så var man ett tippat topplag, AIK skulle få svårt att utmana efter de spelare de tappat, Kalmar var inte samma lag utan bröderna Elm, Malmö var för ostabila, Helsingborg satsade på två gubbar och den egentligen enda riktiga utmanaren inför säsongen var Elfsborg.
2010 var även det året då Karl Svensson skulle blomma ut återigen, spelartruppen var intakt och man hade även värvat in Pär Ericsson från Gais för dyra pengar. En värvning som tränarna och Mild var väldigt nöjda med när den blev klar, frågan är hur nöjda de är nu?
Det började bra…
Kalmar slogs med 3-0 i Fredriksskans denna kyliga premiäromgång, ett orättvist resultat men ändå tre poäng från start i en väldigt svår bortamatch. Då var allt frid och fröjd, spelarna var på topphumör och man fick den inledningen på säsongen som man hade längtat efter.
Kvalitetsmässigt inga problem eller…?
När man har spelare som Kim Christensen, Adam Johansson, Ragnar Sigurdsson, Sebastian Eriksson, Gustav Svensson, Stefan Selakovic, Elmar Bjarnarson, Robin Söder och Tobias Hysén så är det ett stort underbetyg att spela så pass dålig fotboll och framförallt att ta så få poäng som man har gjort under säsongen, främst under vårsäsongen då spelet inte stämde vare sig på Gamla Ullevi eller på bortaplan.
Något måste göras men vad…?
De har mycket att fundera på uppe på Kamratgården när de sammanfattar årets säsong, vad var det som gick fel? Hur går vi vidare? Det har skrikits på att tränarna ska sparkas i diverse forum, men sällan har man sett några vettiga förslag på vilka som skulle ersätta. Jag tror inte att det är Jonas Olsson, Stefan Rehn och Teddy Olaussons fel. Mild har fått kritik för en del värvningar han har gjort, men nej att sparka Håkan Mild är inte heller rätt väg att gå. Efter att dessa fyra herrar har gjort för IFK Göteborg så förtjänar de en chans till, skulle de misslyckas igen så är det dags att börja ta fram sågen.
Men det kommer att hända saker uppe på Kamratgården under vintern, var så säkra mina vänner…